Buffer för schemalagda tweets

Jag läser helt galet mycket nyheter. Varje dag plöjer jag igenom artiklar efter artiklar och ser över branschen och vad som händer. Ögnar igenom rubriker i Feedly och hittar något jag tycker verkar intressant och läser hela artikeln. Sen delar jag artikeln i de sociala medier som det passar bäst i för ämnet eller sparar ner till Pocket för att läsa senare eller bara går vidare med en glädje att jag läst artikeln.

Sen ett par dagar så började jag använda Buffer. Jag har tidigare aldrig riktigt sett anledningen då jag läser väldigt mycket nyheter och brukar dela dem direkt men sen hittade jag ett verktyg för att se när mina followers twittrar som mest. Detta tillsammans med Buffer gör att jag kan tidsinställda dessa delningar via Twitter då jag statistiskt vet när mina followers använder tjänsten vilket i sin tur ökar både favoritmarkeringar, retweets och svar. Självklart är det oftast länkar och artiklar som på något sätt kan intressera dem och jag blandar som vanligt ut mina tweets med reflektioner och snabba uppdateringar för att inte bara posta länkar.

Resultatet de första dagarna har varit riktigt bra och man märker verkligen att de är mer aktiva i sociala medier under tiderna jag börjat schemalägga än tidigare. Det ger fler klick på länkarna och fler som engagerar sig i det jag också är intresserad av vilket gör att diskussioner blir desto roligare. Buffer har helt plötsligt gått från något som känts ganska onödigt till något som känns ganska viktigt för min aktivitet och dessutom slipper alla följare bli spammade med länkar vid ”fel tider”.

Om du inte gör det redan nu så börja följa mig på Twitter på en gång!

Att betala för Facebook

Då och då brukar jag ställa frågan om det skulle vara värt för någon att betala för att använda Facebook. Jag tycker det är en intressant fråga och varje gång jag ställer den så får jag väldigt många arga kommentarer. Inte direkt mot mig men människor som direkt skriker ifrån och säger att de inte skulle betala en krona för det.

Det finns trevande försök med sociala nätverk man betalar för att vara med i såsom exempelvis App.Net men det finns ingen direkt aktivitet trots att många förespråkar dessa nätverk. Det första man behöver för att känna att ett socialt nätverk ska ge något är ju framförallt aktivitet och utan det så blir det varken socialt eller ett nätverk.

Ett annat exempel som tar betalt för premiumanvändande är det professionella sociala nätverket LinkedIn där jag betalar en del varje månad, främst för att visa att jag är aktiv på nätverket, vilket jag är tillskillnad från många andra samt att få en bättre överblick över vilka och hur många som besöker min profil. Även fast det inte är mycket så är det bra att kunna både visa på aktivitet och ha en bättre kontroll över sin professionella profil.

Frågan är då om man skulle betala för Facebook i samma utsträckning och vad man skulle vara beredd att betala för. Skulle man vilja få bort annonserna, vill man ha bättre statistik eller vill man visa på att man betalar för det man använder? Dalton Caldwell från App.Net hävdar att man blir produkten själv om man inte betalar för en tjänst och i vissa fall förstår jag medan andra som exempelvis Joakim Jardenberg hävdar motsatsen. Jag håller med Jardenberg i att tjänsterna är lika beroende av oss användare som att vi är beroende av dem vilket skapar en balans. Frågan är dock varför de ska vara beroende av mig för att jag ska se deras annonser och inte för att jag ska använda deras produkt på bästa möjliga sätt och få bästa möjliga service från dem.

Jag har stora förhoppningar både på betalda och mer stängda sociala nätverk och jag tror vi kommer se mer av dessa framöver. De nätverk där man får kämpa lite extra eller betala lite mer för att vara med. Alla kommer däremot inte vara med men det måste alltid ge något att vara med. Det som är Facebooks unique selling point är att ”alla är med” och att det har en ganska bra verktygsportfölj för att sköta kommunikation. Däremot så ger det inte så mycket mer än så. Jag skulle vilja se mycket mer från de kommande sociala nätverken som kommer börja komma. Troligtvis kommer det bli mer och mer mobile only nätvek och mer och mer stängt eller börja kosta pengar för att få tillgång till den information och kommunikation man vill åt. Men vem vet. Det kanske är värt det ändå.

Om vi återgår till Facebook så kommer det någon gång kanske att plana ut ut och bli tråkigt eller att människor flyr tjänsten för att de börjar ta betalt. Twitter kanske slutar stödja klienter som gör att fler och fler hoppar av och det kanske blir Reddit, Dribbble eller just App.Net som går ut som vinnare i striden mellan de sociala nätverken. Vi får se. Jag hoppas också att nätverken tar sig i kragen och slutar agera som ett medieföretag och istället skapar tjänster och håller en hög servicenivå som är bra för användarna. Det är ju främst verktyg för information och kommunikation. Låt det bli det bästa sättet för detta då.

13 iPadappar jag använder ofta

Jag får ofta frågan vilka iPadappar man bör ha och jag har sedan länge lovat att blogga om det och varför jag använder just dessa appar. I snart ett år har jag haft den och bara just nu så har jag 227 applikationer installerade så jag har gått igenom en del appar under mina dagar med den här maskinen. Så jag tänkte göra en liten sammanställning av vilka appar jag tycker om och använder frekvent. Jag använder iPaden både när jag är hemma och tar det lugnt och när jag är på väg någonstans med tåg eller buss och även när jag väntar på olika saker så brukar den dyka fram. Ett perfekt komplement till min iPhone.

  • Airvideo
    Det här är en  app för att spela upp video streamad direkt från datorn från var som helst. Genom att enkelt installera en program på sin mac kan man streama de videofiler man har till sin iPad oavsett var man är någonstans. Jag var tveksam från början men nu är jag helt såld.
  • Reeder
    När den här applikationen inte kraschar (vilket den gör ganska frekvent för mig)  så är den bland de bättre som finns där ute när man bara ska ta det lugnt och läsa sina nyheter som rasslar in i Google Reader.
  • Instapaper
    När jag sparar ner längre artiklar som jag hittar på webben så gör jag det oftast med Instapapers bookmarklet som är ett litet fiffigt verktyg. Då sparas det till mitt Instapaper-konto och jag kan läsa av dem från iPadappen som dessutom gör texten läsbar vilket den inte alltid är om man tittar på artikeln på webbplatsen där den publicerades. Spara ner de artiklar du vill läsa och läs dem när du åker buss eller tåg. Finns inte mycket som är bättre än det.
  • Imo.im
    Jag använder IM-klienter frekvent och vill alltid kunna vara tillgänglig via dem. Imo.im är den klient jag har hittar som klarar de flesta protokoll som jag använder oavsett om det är Gtalk, MSN eller Skype och den notifierar när det kommer nya meddelanden. Perfekt när man vill vara åtkomlig när man är på vift. En nackdel är att när den är igång och jag är hemma så vibrerar halva huset när det kommer meddelanden till iPad, iPhone och macen samtidigt.
  • iBooks
    Oj vad jag var skeptisk till att läsa böcker på en skärm tidigare. Troligtvis hade jag väl bara blivit intalad att det skulle vara jobbigt av de äldre generationerna eftersom jag inte riktigt hade testet. Nu har jag gjort det och jag älskar det. iBooks är det perfekta soffverktyget för att slappna av och läsa en bok på. Har man dessutom en iPhone med iBooks så synkar den sidnumret man är på ifall man har boken på båda enheterna så jag kan i princip alltid läsa en bok oavsett var jag är eftersom jag alltid har iPhonen med mig.
  • Twitter
    Efter ett par uppdateringar har Twitters officiella klient för att hantera tweets blivit både stabil och rolig att använda. Den använder sig ofta av olika fingerrörelser beroende på vad man ska göra. En favorit där är att se någons svar och hålla inne två fingrar och dra nedåt i den tweet som börjar med en annans användarnamn.
  • Simplenote
    Här är en app som är helt klockren för att hantera anteckningar. Ofta finns de på flera ställen och aldrig är de synkade som de borde vara. Perfekt app som synkar mot iPhonen med samma verktyg och mot macen med hjälp av Nototional Velocity. Helt klart värt att testa om man vill ha bra ordning på sina anteckningar.
  • KORG iMS-20
    Eftersom att iPaden har en lite större skärmyta än vad iPhonen har så är det ofta lättare att bli kreativ. Med synthappen iMS-20 från KORG så tar det ett tag att komma igång men det är en fröjd att få sitta och göra musik i någon timma eller två för att bara koppla av. Kan varmt rekommendera den som den bästa musikappen till iPad så här långt.
  • Dropbox
    Jag använder ofta Dropbox för att spara filer som en ren backup men även för att synka filer mellan olika enheter såsom iPad, iPhone och macen. Vissa dokument är bra att ha med sig överallt för att gå igenom när man är på väg.
  • WordPress
    Jag bloggar ju med WordPress som verktyg så det är ett självklart val att kunna redigera sin blogg när man är på väg någonstans. Att kunna redigera bloggposter men även kunna skriva nya bloggposter som inte är särskilt långa. Då är iPadversionen av WordPress toppen.
  • TED
    För ungefär ett år sen så var jag verkligen helt insnöad på TED-föreläsningar och försökte se alla men det kommer ut minst en om dagen och sen har man inte så mycket tid längre så jag halkade efter. Nu brukar jag kunna varva AirVideo, som jag nämnde ovan, med en och annan TED-föreläsning.
  • Penultimate
    När man vill använda iPaden som anteckningsblock så är Penultimate ett perfekt verktyg. Tillsammans med en stylus (en penna som är anpassad efter touchskärm) så är det som att ha ett riktigt block som man skriver eller ritar på. Perfekt för att göra en enkel pappersprototyp med.
  • Dribbblr
    Igår skrev jag om att jag tyckte Dribbble var så bra och varför jag tyckte det var bra. En av anledningarna är pockså tack vare iPad applikationen Dribbblr som visar upp det senaste dribblade. Skön avslappning och inspiration samtidigt.

Vilka appar använder du ofta?

Nu ska allting spelas

Det är mycket spelande just nu. Många applikationer och tjänster får alltifrån topplistor till små badges man får för att man klarat av vissa saker. Dessa börjar även trigga oss när det kommer till seriösare tjänster. Vissa social tjänster som LinkedIn och Twitter är ett bra exempel på när det kommer till spelande. På LinkedIn finns det en progressbar som visar ifall man inte fyllt i alla sina uppgifter och visar hur mycket man har kvar att fylla i. Det är mycket irriterande att vara på 95% som jag är på just nu och inte kan nå 100%. På Twitter handlar det mer om att följa antalet människor i kombination till att ha många som följer en. För mig var det så i början tills det blev lite för många man följde och inte kunde hålla koll på det. Men visst triggar det igång någon typ av spelbeteende när man ser sina följare ticka uppåt. På platsbaserade tjänsten Foursquare så handlar det om att checka in på så många ställen som möjligt och gärna nya ställen så att man får mer poäng för det. Med dessa poäng så tävlar man mot sina vänner. Där vinner man badges för det man gör beroende på vad man gör dessutom. Det är egentligen inte så mycket för att vinna något utan mest för att det är skoj och att man får feedback på det man gör.

Den sköna iPhoneapplikationen Epic Win gör din att-göra-lista roligare genom att man får experience points för varje sak man klarar av att göra. När man fått tillräckligt mycket poäng så går man upp i level och vinnar olika typer av virtuella prylar, eller loot som det kallas i applikationen. Det är ett ganska skoj sätt att se på nyttoapplikationerna som spel. En annan applikation som går ut på att få saker och ting gjorda är 0boxer vilket går ut på zero inbox metoden om att hålla sin inbox fri från olästa och obesvarade mail. 0boxer ger poäng för att man besvarar och arkiverar mail och man tävlar direkt mot sina vänner. Ett annat företag som fokuserar på att vi ska spela mer är Badgeville som vann publikens pris på Techcrunch Disrupt som delar ut badges för det man gör och kan implementeras på webbplatser. En av de första webbplatserna som implementerat det är TNW där läsarna kan tävla mot varandra i aktivitet.

Det kommer explodera med tjänster som går ut på att spela och vi kommer få fler ramverk som exempelvis Badgeville för att kunna implementera det enklare i tjänster och webbplatser. Vi kommer spela om allt och ju mer vi spelar desto mer kommer vi se det som en självklarhet att allt ska tävlas i. De närmsta åren så kommer det komma fler och fler startups som fokuserar på att få tråkiga saker, som vi inte vill ta tag i, roligare genom att vi ska spela oss igenom det. Förut var det i ropet att allt skulle vara socialt, nu ska allting spelas.

Facebook försöker sig på en retweet

Facebook har ganska länge försökt att jaga Twitter med deras funktioner som användarna kommer på. Först storsatsar de på statusmeddelanden som går hem hos användarna som flitigt numera använder deras statusuppdateringarna. Nu har de börjat att skapa en funktion för att sprida vidare bilder, videos och länkar till de som läser ditt newsfeed. Användarna kommer säkert förstå sig på funktionen direkt och jag är lite nyfiken på hur mycket detta kan öka trycket på uppdateringar från mina vänner och bekanta. Kommer vi dränkas ytterligare i statusmeddelanden eller kommer det hjälpa oss att hitta nya roliga upptäckter?

Gemensam mediekonsumtion

Gemensamt TV-tittande 1958Under senaste upplagan av 24 Hour Business Camp så ville Open Works att vi skulle konsumera radio samtidigt och diskutera den medan man lyssnade. Applikationen de byggde hette Radioboxen. Tyvärr har projektet lagts på is ganska snabbt efter men tanken kring ett gemensamt sätt konsumera media är intressant.

Under Melodifestivalen förra året så var det fullt ös på Twitter där man samlade all diskussion kring den under hashtaggen #melfest. Det var ett sätt att samla diskussionerna kring de olika momenten samtidigt som det diskuterades. Det var lite som att viska i publiken men man gjorde det i text med många andra. Dessutom var det allra roligast när @Malena_Ernman själv började twittra direkt under Eurovision Song Contest. Då fick man helt plötsligt en känsla av att man var mycket närmre.

Häromdagen skrev NRKbeta om sina försök att få människor att diskutera TV samtidigt som de tittade med hjälp av deras tjänst TV-prat. De har skapat en Facebookapplikation med Openfire som grund för att få folk att diskutera TV-program samtidigt som man tittar och visst tror jag att det kan fungera.

Efter det att svenska TV Dags har lyckats att skapa en social TV-tablå så ser jag gärna någon försöka sig på att äga diskussionen kring TV-tittandet. Ska SVT bli först på det här området i Sverige som de blev med Play eller kommer någon annan aktör att stå för de direkta diskussionen i bakgrunden för framtidens livesända TV?

Efter ett års aktivt twittrande

För nästan på dagen ett år sedan så gick jag ifrån både Jaiku och Bloggy för att samla mitt mikrobloggande på Twitter där jag nästan dagligen skrivit något. För ett år sedan var det svårt att hitta svenskar på Twitter och jag och Pelle drog igång Svpt.nu som är ganska överflödig idag men hade sin storhetstid den första månaden och har säkerligen gjort att fler hittade andra svenskar på Twitter vilket var meningen. Det var före verktygen hade blivit skarpa nog för att kunna hjälpa en att samla ihop sitt mikrobloggande. Ett som jag använder dagligen är Tweetie som fick mig att börja tycka om Twitter på riktigt. Det är ett bra verktyg för att hålla koll på sitt flöde i Mac OS X och en riktig hjälpreda i min iPhone. Det var även före specifika tjänster för Twitter såsom bildtjänsterna yFrog och Twitpic samt länkförkortare som Bit.ly slog igenom som fenomen.

Mycket har hänt med verktyget Twitter och det har verkligen exploderat i medierna och alla företag ska helt plötsligt finnas på Twitter. Några lyckas, andra misslyckas fatalt. Det är mer trendigt utan att företagen egentligen vet hur de ska bemöta sina kunder eller potentiella kunder.

En av sakerna som gjorde Twitter stort var retweetandet. Genom att skriva något som andra citerade med en kommentar så kunde mycket spridas snabbt och ganska länge vilket gjorde att fler såg det. För oss som följer för mycket människor så var det ett enkelt sätt att följa när något blev stort och populärt, det går inte alls på samma sätt idag att se. Jag märker inte när en retweet flyger förbi. Det är första gången jag någonsin ser spam som något positivt och det försämrade kvaliteten på mitt twitterflöde ganska rejält när de tog bort spammet.

Sedan att stora journalistpriset tilldelades Kinga Sandén för att hon twittrade i Iran tycker jag var lite konstigt men visst, det gav Twitter ännu mer publicitet. Politikerna nappade också under 2009 och det ska bli intressant att se vad de hittar på med Twitter före valet nu i september i år. Svenska Dagbladet har redan skrivit om sociala medier som en ny PR-kanal för politikerna och visst är det så. Jag undrar hur många som kommer att satsa på tjänster som kopplar ihop Twitter och Facebook med partiet. Det ska bli intressant att se ifall politiska budskap kommer upp i ens newsfeed. Vad tror du?

Efter ett år så följer jag 1571 personer och 1278 personer följer mig. Ifall fler av mina icke-tech vänner ansluter sig så har det en stor chans att ersätta SMS som mobil kommunikation. Men det lär väl dröja ett litet tag till, många vill ju inte veta vad andra äter till frukost vilket många fortfarande tror att det handlar om.

Nu har jag också drabbats av SJ

SJ har använt sig av Twitter ett tag nu som kommunikationskanal och jag har varit en av de som varit extremt positivt överraskad till idén om att använda sociala medier som kommunikationsväg för att få en bättre relation till sina kunder. De vill alltså bygga bättre relation till sina kunder och veta vad folket på Twitter vill ha och tar gärna emot feedback. Det är ju ett bra sätt att prova sociala medier före de går över till att använda Facebook där alla faktiskt sitter, men det är inte det jag ska ta upp nu. Jag drabbades själv av ett fel som SJ gjorde igår och fick själv uppleva det många andra har gjort gång på gång de senaste månaderna, nämligen det att det är svårt att få upprättelse från dem trots att de själva tycker att de har blivit mer tillgängliga.

För att dra historien lite snabbt så bokade jag en 1-klass biljett från Stockholm till Malmö i fredags som skulle utnyttjas på söndagen (tågnummer 543, 17.21 från Stockholms Central). Anledningen till att jag bokade 1-klass är för att jag anser att det är värt det för det lugn man får och för att det är bekvämare säten, det gör tågresan till ett rent nöje att åka med. Anledningen till att jag hellre åker tåg är för att man får mer tid till att arbeta och man får ro till att läsa om man vill det. När jag kommer till perrongen 17.15 igår så går jag upp på fel sida men tar mig snabbt genom perrongen för att kunna ta mig till vagn 1. När jag kommer fram till vagn 2 så står en massa människor utanför men ingen vagn 1. En tågvärd står på perrongen och ser stressad ut och meddelar att vi ska få mer information inom kort. Han blir mer stressad när fler folk kommer och börjar så småningom skälla ut folk eftersom att en och en frågar den man vanligtvis frågar när ens vagn inte står där den ska stå. Bland annat en gravid kvinna råkade hamna i vägen för den rabiata tågvärden. Helt plötsligt säger han att de har fått fel tågsätt och ett ”vi löser det här”. Väl ombord så hittar jag en plats i den tysta avdelningen, skönt tänkte jag eftersom att det var lugnet jag ville åt, vagnen skulle vi inte få tillbaka. Där får jag sitta till Södertälje och sen blir det fullt i 2-klass. Den gravida kvinnan lyckas få en plats meddelar tågvärden stolt i högtalarna i tåget, på ett extremt arrogant sätt. Jag hamnar i bistron ståendes eftersom att där är det fullt med ett par till som blir ståendes. Ett par andra som stod där hade beställt SJ’s delikata 3-rättersmeny och fick istället 200:- i värdecheckar att kalasa på i bistron. Så vi stod mellan Södertälje och Malmö. Inte direkt som planerat.

Idag, dagen efter resan så började jag med att försöka utnyttja det faktum att SJ stoltserar med sin närvaro på Twitter och ber dem kontakta mig per telefon så snabbt de kan. De meddelar att de inte håller på med det som de inte kan besvara längre än 140 tecken och ber mig vända mig till kundtjänsten. Vänta här nu! Om de vill skapa en kundrelation i sociala medier så ska de väl göra det hela vägen, inte bara besvara de bekväma frågorna. Den personliga tonen de försöker uppnå kommer från flera personer än en och de svarar på samma sätt som de svarar på mail. Efter ett par minuter så ringer jag kundtjänsten som meddelar att jag kan få tillbaka 100:- och en värdecheck på 50:- som kompensation. Det betyder att jag betalat 800:- för att stå i bistron i 4,5 timma. Om jag beställer en biljett och får något helt annat så är det inte ens i närheten av samma biljett. Det går att likställas med att köpa en falsk biljett från Blocket fast man köper den från SJ själva. Är det ens lagligt att sälja något de inte kan stå för och sedan inte betala tillbaka hela summan? Jag och kundtjänst kom i alla fall inte överens i ärendet och jag ber om numret till deras kundombudsman. När jag ringer dit svarar en kvinna som heter Pia som är mycket mer tillmötesgående. Det är varken en arrogant ton som Twitterkontot använder eller en irritation som stackarn på kundtjänst har varje dag, eftersom att de som twittrar inte vågar ta emot de knivigare frågorna.

50% tillbaka är det som Pia erbjuder mig efter en lång kontakt på Twitter och ett par telefonsamtal som jag fått bekosta själv. Jag hade chans att få en flygbiljett för 500:- men valde att åka tåg, för samma pris fick jag en ståplats i bistron.  Jag tycker att vi som fick stå upp hela resan borde få tillbaka hela summan tillbaka insatta på våra konton utan att behöva strida länge för det. Vi är inte de som gjort fel i det här fallet men det var vi som fick ta smällen. Undrar vad är en glad kund värd för SJ?

Har fått förslaget att låta folk få skriva bloggposter med sina resor med SJ och samla dem under samma tak. Jag läser nästan dagligen om människor som råkar hamna på tåg och deras historier. Det verkar som att alla har en egen SJ-historia. Vad är din värsta SJ-historia?

Engagemang finns alltid i roliga evenemang

Båten kommer in till TjäröI helgen så var det världens första Sweden Social Web Camp och det var mycket folk med samma intressen som samlades på samma plats för att dricka öl och prata om gemensamma saker. Tomas hade planerat länge och vi var ett par stycken som hjälpte till lite före de flesta kom ut till Tjärö där evenemanget hölls. På lördagen var det en del sessioner i massor av olika spår men det första jag och en handfull till satt och lyssnade på var hur man drar igång ett BarCamp. Nu var inte SSWC ett officiellt BarCamp (vilket jag tycker var bra) men det följde en del av principerna som kommer därifrån och var inspirerat av själva begreppet. Mike Bradshaw höll i sessionen som handlade om just detta, hur man skapar ett BarCamp och det jag tyckte var viktigt och tog med mig därifrån var det här.

Var inte för många. Det här handlar mest om att man ska kunna prata med alla som är på evenemanget utan att missa någon. Man kommer också ofta varandra närmre när man är en mindre grupp. På Tjärö så var vi 284 stycken vilket jag tycker var ganska lagom. Hann kanske inte prata så mycket med alla men de flesta pratade jag nog med.

Bestäm inget i förväg. The Grid kallas är den tomma vägg som är schemat som hänger när man kommer in i lokalen som man ska vara i. Människor som varit på ett liknande evenemang som exempelvis Reboot vet vad man ska göra och många hakar ofta på. Lita på de som kommer dit. Någon vet säkerligen hur man gör så bestäm ingen session i förväg och låt det bara komma av sig själv. På Tjärö så sprang vissa direkt dit istället för att checka in för att vara säkra på att få hålla en session.

Det ska inte kosta något. Här är en av sakerna jag inte håller med. På Tjärö lyckades vi få tag på en såpass bra kvalitet på både mat, boende, lokal och äng så att det var värt att betala lite för att få det vi fick. Bra talare, god mat och fint väder. Vad mer kan man önska sig? Jag betalar hellre en liten summa för att få kvalitet och bra arrangerat runt omkring det som kan kallas för organiserat kaos.

Ha många små sponsorer istället för ett par stora. Det är också en sak jag inte håller med om. Alla som kan bidra ska få bidra och de som bidrar med mer ska få bidra med mer. Här var mer att man skulle ha många fler små som betalade 1000 till 2000 kronor var och sen hitta fler sponsorer om man behöver det.

Var sent ute. Enligt Mike så var Tomas ute på tok för tidigt ute med sin bloggpost när han annonserade SSWC. Man ska enligt hans erfarenhet vara ute bara ett par veckor före för att det inte ska få hinna gro såpass mycket som det fick göra. Man kan på bara ett par veckor få ihop mellan 70-100 personer vilket räcker ganska bra för att få många bra sessioner.

Låt ingen stå i ett hörn. Ryck tag i människorna som står ensamma och prata med dem. Ni är ändå där av en gemensam anledning och börja prata om vad som helst som kan verka intressant. Fråga vad den personen gör och så kan jag lova att ni kommer ha något att prata om. Det här tycker jag även att ni ska anamma utanför camps, livet blir mycket roligare då!

Var väl förberedd om du ska hålla en presentation. Även om du fyller i att du vill tala i sista sekunden ska du vara beredd som talare att kunna ditt ämne och tillföra något i diskussionen. Att ha klara slides och vara påläst i ämnet är viktigt när du går upp och håller en presentation i ämnet. På SSWC så var det inte bara föreläsningar utan även en del sessioner som enbart var rena diskussioner i intressanta ämnen eller presentationer. Lita inte heller på att allt finns såsom ljudsystem och projektorer utan ta med dina egna grejor och hjälp till att hitta det som behövs för att presentera det du vill presentera.

Internet är viktigt för besökarna. Det här är en av de punkterna jag inte heller håller med om riktigt. Jag trodde jag skulle behöva uppkopplingen mer än vad jag verkligen behövde. Vi var där för att träffas och som Paula och Kristin kom fram till: Vad ska vi med internet till när hela internet redan är där?

Tack för ett bra initiativ Tomas, tack Tjärö för bra service och tack alla andra som var där och skapade en underbar stämning. Jag kommer nästa år igen och då blir det även bilfärd dit med walkie talkies!

Sydsvenskan nästa

Idag blev det påskrivet och nu är det klart att jag börjar på Sydsvenskan i slutet på augusti. Min position kommer att vara traffic på Sydsvenskan Digitala Medier. Många som har frågat vad jag ska göra så det var lika bra att gå ut med det direkt. Före jag hann nämna det så hann det både bli omnämnt i tidningarna Resume och Dagens Media vilket bara var roligt tyckte jag. I övrigt så kommer jag som jag skrev igår att ingå i Mindparks bloggteam tillsammans med en massa smartskallar och sen har jag ett annat projekt som jag inte har skrivit något om ännu. Här på bloggen kommer jag att fortsätta skriva och reflektera, på Boombox kommer jag fortsätta posta roliga och intressanta videoklipp och foton, och på Twitter kan nog ingen få mig att tystas. Jag ser fram emot arbetslivet på Krusegatan trots att bottenvåningen i huset invändigt ser ut att vara taget direkt ur en scen från serien Mad Men.