Ryck upp er nu

Jag var knappt peppad på det senaste Apple-eventet. Jag såg det med spänning men jag var inte missnöjd över att missa den första kvarten. När jag hade sett den kände jag inga direkta sug efter produkterna förutom en ny MacBook Pro men det var främst för att min ändå börjar ha ett par år på nacken. Jag var lite glad över att Keynote hade uppdaterats men när jag läste Baekdals recension så blev jag mest nedstämd. Samma sak verkar ha hänt med Keynote som med deras andra pro-appar.

Man kan lätt instämma med Marco Arments bloggpost ”Off” som handlar om hur Apple inte alls kändes lika rappa i sin presentation och allt kändes extremt skriptat. Det var det självklart medan Steve Jobs levde också men det var något magiskt i alla fall med hans scennärvaro som inte finns längre. Jag skrev det här redan för några månader sen när jag tyckte att Apple hade blivit tråkigt och för några veckor sen då jag undrade vad som egentligen hände med fingertoppskänslan?

Sen när jag ser nya appar för Android som människor gör, på grund av att Apples låsningar tar för mycket plats, är helt magnifika. Titta bara på ett av de senare projekten Cover (se film ovan) som ändrar hemskärm beroende på vart man är. Det är ju självklart att man använder Waze oftare i bilen än hemma, Netflix oftare i soffan än på kontoret och Evernote oftare på kontoret än i köket. Här är bara en sak som inte skulle gå att göra med iOS idag. Trots att iOS fortfarande känns lite kvickare än Android så är det snart inte mycket skillnad. Dessutom är tillväxten på ”de appar man behöver” snart ifatt iOS känns det som. Speciellt för oss som är trötta på att ladda ner appar utan mening.

Jag är säker på att nya iPad Air och iPad Mini retina kommer sälja som smör i solsken men jag hoppas samtidigt att Apple kan göra något riktigt bra snart för att främja utveckligen. Även fast jag är ett troget Apple-fan sen barnsben så börjar till och med jag bli lite trött på dem nu.

Apple, vad hände med fingertoppskänslan?

Jag är i stort ganska nöjd med gårdagens lanserade produkter. Både iPhone 5C och iPhone 5S kommer bli bra produkter, det är ingen tvekan om det. M7 kommer förhoppningsvis förändra Quantified Self-apparna för en tid framöver vilket kommer kunna skapa ännu mer möjligheter för den kategorin av träningsappar som nu blir poppis. Fingerigenkänningen gör att vi slipper lösenord till App Store. Och kameran kommer vara helt galet bra tror jag. Den är redan magiskt bra men nu kommer den bli ännu bättre. Sen att hela deras produktsvit med iWork, iPhoto och iMovie blir gratis är riktigt bra. Men det var inte det jag tänkte ta upp.

Apples keynote igår höll på i 71 minuter. Den slutade alltså 10.11 lokal tid. det är något som aldrig hände under Steve Jobs tid. Han var en mästare på att hålla tiden exakt på minuten 10.00, 10.30 eller 11.00 beroende på hur mycket produkter som skulle lanseras. Keynoten brukar planeras och inövas i veckor likt en uppsättning på en teater där de följer ett exakt manus. Det var välplanerat och planen hölls exakt. Varje gång blev jag lika förvånad att han lyckades hålla det på minuten för att presentera något populärt eller obskyrt indieband som skulle avsluta showen. För det är egentligen inte en produktpresentation. Det är en föreställning.

Det andra som störde mig var att produkterna presenterades i fel tid. I tidigare keynotes så har alltid huvudprodukten under kvällen presenterats klockan 9.41 lokal tid. Det är därför alla skärmdumpar med Apple-produkter har den tidsstämpeln som ni kan se på bilden ovan och på alla fotografier och skärmdumpar från Apples egna bilder som finns på Apples produkter. Förut var det 9.42 de släppte produkterna men ändrades till 9.41 i och med lanseringen av iPaden.

Det är inte så att det är det viktigaste för många men jag tycker det säger en del om fingertoppskänslan som försvunnit. Fast man kan inte innovera i samma takt som man kunde förut. Har du en minut över så bör du läsa Joakim Jardenbergs bloggpost om Facelift som handlar precis om det. Apple har blivit BMW. Nu hoppas jag bara inte att de blir ett slarvigt BMW.

Steve Jobs är död

Det är inte ofta jag bloggar längre, det är i alla fall inte ofta jag bloggar här. Jag har inte stannat upp på varken min Tumblr eller min Facebook och mitt twitterflöde lever mer än väl. Det var såpass längesen som i februari jag skrev här senast men nu kan jag inte hålla mig längre.

När nyheten om att Steve Jobs hade gått bort imorse så blev jag nedstämd och började tänka hur jag upplevt Jobs och Apple runt de senaste 20 åren. En person jag aldrig ens varit i närheten av men som skapat produkter och ett varumärke som jag levt med stora delar av mitt liv. Jag kommer ihåg den första macen hemma i slutet på 80-talet, jag kommer ihåg när jag fick min helt egna Macintosh LC, när jag själv fick min första nya Macintosh 6500, när jag väntade på att både MacPressen och MacWorld skulle dyka ner i brevlådan och att de stackars anställda på den lilla macbutiken Macboden i Halmstad pepprades med frågor var och varannan dag när jag gick in.

Jag tänker även på när jag på senare år helt har använt mig av MacBook, köat för att få tag på en iPhone och när jag beställde iPaden från USA. Jag har även minnen när jag som rabiat 14-årig geek ställde upp och jobbade gratis för Apple på Norrmalmstorg i en lansering av en iMac till att hänga på mässor på Älvsjömässan i slutet på 90-talet nästan enbart för att Apple ställde ut och för att hitta lika frälsta själar som mig. Det var svårt att hitta lika inkörda Applefantaster då. Något det inte är längre.

Steve Jobs, du kommer vara saknad av mig och många andra.

Vila i frid.