Att många går med för att hjälpa till i Haitikatastrofen med något är ju bra men det är i så fall bättre att gör något mer riktigt och exempelvis skänka pengarna till exempelvis Röda Korset direkt och enkelt via iTunes eller via SMS. Gör man det så vet man att pengarna kommer fram till Haiti och slipper osmakliga namnbyten på grupper på Facebook som har hänt ett par gånger de senaste veckorna. Ganska osmaklig humor att göra så här.

Tyvärr så finns det människor som tycker sånt är roligt att driva med och jag hoppas nu att ingen startar en ”Jag lurades inte av 2kr-gruppen” som folk går med i och sedan byter namn. Det finns inga bra sätt att motverka det här men jag hoppas att de kommer fram till vem det var som startade gruppen och ger personen ett bra straff som kan förebygga liknande händelser i framtiden.

Facebook har ganska länge försökt att jaga Twitter med deras funktioner som användarna kommer på. Först storsatsar de på statusmeddelanden som går hem hos användarna som flitigt numera använder deras statusuppdateringarna. Nu har de börjat att skapa en funktion för att sprida vidare bilder, videos och länkar till de som läser ditt newsfeed. Användarna kommer säkert förstå sig på funktionen direkt och jag är lite nyfiken på hur mycket detta kan öka trycket på uppdateringar från mina vänner och bekanta. Kommer vi dränkas ytterligare i statusmeddelanden eller kommer det hjälpa oss att hitta nya roliga upptäckter?

Det skulle kunna innebära att du slipper komma ihåg dina vänners kontonummer och OCR-nummer vilket skulle vara som en dröm. Dessutom skulle snabba och fria överföringar kunna fungera, för vem vill vänta bankdagar på en överföring? Att kunna koppla ditt lönekonto dit och få ett VISA-kort hemskickat och direkt kopplat till det kontot vore inte helt fel heller. Företagen skulle på ett simpelt sätt kunna erbjudas att sälja sina produkter och tjänster direkt och att betala går att göra med ett simpelt klick. Alla dina uppgifter såsom exempelvis adress finns ju redan inskrivet så de vet ju vart du ska skicka varorna.

Facebook har passerat 350 miljoner medlemmar och skulle de föras över till bankkunder så skulle även företagen vilja finnas där med enklare en-klicks-köp. Visst krävs det mycket från Facebooks sida för att det ska kunna fungera men visst vore det lönsamt för dem i längden. Skulle företagen kunna få ut vilka som köper deras produkter och i vilka delar av världen det sker genom en smidig överblick så vore det väldigt lockande, för vilket företag vill inte ha koll på vem som köper deras produkter? Det är sådan data som företag säkerligen skulle vilja kunna köpa dessutom.

Visst kommer det dröja ett bra tag innan något sånt här blir verklighet säkerligen men jag ser fram emot den dagen de trygga storbankerna får konkurrens så att de börjar utvecklas i snabbare takt. Jag undrar ofta varför ingen våga ta steget längre med sin internetbank när de har chansen. Om de inte vågar utnyttja sitt eget varumärke kan de väl starta en systerbank för oss som vill ha lite mer. Varför sker inte ens det?

Visst verkar det hända lite saker. Swedbank har släppt en iPhoneapplikation och SEB har börjat snegla på sociala medier via sitt Social Media Newsroom men när det gäller att tänka om kring betalningar så är det mycket som ska till före bankerna ändrar sig.

Ifall någon stor aktör såsom exempelvis Facebook får ta hand om lönekontot och sköter ens betalningar var man än är utan krångliga processer för att betala för produkter och tjänster. När tjänster såsom Facebook börjar att rulla ut sina betalningstjänster så kommer  storbankerna få svårt att argumentera varför man ska använda deras krångliga tjänster när man på ett mycket enkelt sätt kommer att kunna koppla sitt VISA-kort till Facebook för att betala för något och dessutom slippa de onödiga kostnaderna och att vänta i dagar på transaktioner. Om det inte blir Facebook så kan det lika väl bli någon helt annan aktör som förstår det användarna värderar högst, nämligen enkelhet och trygghet. Det sistnämnda kan bankerna ge bra idag enligt undersökningar men det första har de inte riktigt förstått sig på. Varför ska allt vara så svårt, krångligt och kosta så mycket pengar?

Pengar är verkligen bara en siffra på kontot och inte sedlar eller mynt som det beskrivs i oftast. Slipper man kontanter så är man glad och de fysiska pengarna kommer så småningom bli lika mycket historia som CD-skivan är. Ifall det så småningom konverteras till Facebook Credits eller annan typ av valuta gör ingenting, bara jag får värdet av dem och kan byta det mot produkter och tjänster som jag vill betala för.

Jag vill tänka på mitt konto som ett extra lager över webben som jag alltid kan ha kontroll över men samtidigt alltid kommer åt. Kan jag på ett enkelt sätt handla böcker på Bokus, biobiljetter på SF eller skänka mindre summor pengar direkt till en publicist som skrivit en bra bloggpost så vill jag kunna göra det. Det ska vara enkelt, det ska ske snabbt och framförallt ska det vara gratis. I utbyte mot att jag får det enkelt, snabbt och gratis så kan de exempelvis få använda min data tillsammans med många andras data för att sälja rapporter angående vår gemensamma konsumtion. Det är sådan data jag skulle drömma om som konsumentföretag. Att kunna gå ner på postnummer och se hur mycket som folk i den orten lägger ner på mat eller kläder oavsett om det är i fysiska butiker eller på webben.

Frågan är bara om jag är ensam om att vilja ha det så här. Hur skulle du vilja hantera dina pengar digitalt?

För att dra historien lite snabbt så bokade jag en 1-klass biljett från Stockholm till Malmö i fredags som skulle utnyttjas på söndagen (tågnummer 543, 17.21 från Stockholms Central). Anledningen till att jag bokade 1-klass är för att jag anser att det är värt det för det lugn man får och för att det är bekvämare säten, det gör tågresan till ett rent nöje att åka med. Anledningen till att jag hellre åker tåg är för att man får mer tid till att arbeta och man får ro till att läsa om man vill det. När jag kommer till perrongen 17.15 igår så går jag upp på fel sida men tar mig snabbt genom perrongen för att kunna ta mig till vagn 1. När jag kommer fram till vagn 2 så står en massa människor utanför men ingen vagn 1. En tågvärd står på perrongen och ser stressad ut och meddelar att vi ska få mer information inom kort. Han blir mer stressad när fler folk kommer och börjar så småningom skälla ut folk eftersom att en och en frågar den man vanligtvis frågar när ens vagn inte står där den ska stå. Bland annat en gravid kvinna råkade hamna i vägen för den rabiata tågvärden. Helt plötsligt säger han att de har fått fel tågsätt och ett ”vi löser det här”. Väl ombord så hittar jag en plats i den tysta avdelningen, skönt tänkte jag eftersom att det var lugnet jag ville åt, vagnen skulle vi inte få tillbaka. Där får jag sitta till Södertälje och sen blir det fullt i 2-klass. Den gravida kvinnan lyckas få en plats meddelar tågvärden stolt i högtalarna i tåget, på ett extremt arrogant sätt. Jag hamnar i bistron ståendes eftersom att där är det fullt med ett par till som blir ståendes. Ett par andra som stod där hade beställt SJ’s delikata 3-rättersmeny och fick istället 200:- i värdecheckar att kalasa på i bistron. Så vi stod mellan Södertälje och Malmö. Inte direkt som planerat.

Idag, dagen efter resan så började jag med att försöka utnyttja det faktum att SJ stoltserar med sin närvaro på Twitter och ber dem kontakta mig per telefon så snabbt de kan. De meddelar att de inte håller på med det som de inte kan besvara längre än 140 tecken och ber mig vända mig till kundtjänsten. Vänta här nu! Om de vill skapa en kundrelation i sociala medier så ska de väl göra det hela vägen, inte bara besvara de bekväma frågorna. Den personliga tonen de försöker uppnå kommer från flera personer än en och de svarar på samma sätt som de svarar på mail. Efter ett par minuter så ringer jag kundtjänsten som meddelar att jag kan få tillbaka 100:- och en värdecheck på 50:- som kompensation. Det betyder att jag betalat 800:- för att stå i bistron i 4,5 timma. Om jag beställer en biljett och får något helt annat så är det inte ens i närheten av samma biljett. Det går att likställas med att köpa en falsk biljett från Blocket fast man köper den från SJ själva. Är det ens lagligt att sälja något de inte kan stå för och sedan inte betala tillbaka hela summan? Jag och kundtjänst kom i alla fall inte överens i ärendet och jag ber om numret till deras kundombudsman. När jag ringer dit svarar en kvinna som heter Pia som är mycket mer tillmötesgående. Det är varken en arrogant ton som Twitterkontot använder eller en irritation som stackarn på kundtjänst har varje dag, eftersom att de som twittrar inte vågar ta emot de knivigare frågorna.

50% tillbaka är det som Pia erbjuder mig efter en lång kontakt på Twitter och ett par telefonsamtal som jag fått bekosta själv. Jag hade chans att få en flygbiljett för 500:- men valde att åka tåg, för samma pris fick jag en ståplats i bistron.  Jag tycker att vi som fick stå upp hela resan borde få tillbaka hela summan tillbaka insatta på våra konton utan att behöva strida länge för det. Vi är inte de som gjort fel i det här fallet men det var vi som fick ta smällen. Undrar vad är en glad kund värd för SJ?

Har fått förslaget att låta folk få skriva bloggposter med sina resor med SJ och samla dem under samma tak. Jag läser nästan dagligen om människor som råkar hamna på tåg och deras historier. Det verkar som att alla har en egen SJ-historia. Vad är din värsta SJ-historia?