Jetlag och sömnvanor

Efter jag kom hem från USA så har jag inte riktigt kunna ställa om dygnet rätt. Igår somnade jag på en soffa på ett kontor igår vid 16.00 och vaknade sedan upp igen vid 18.00 för att sen somna om igen hemma klockan 23.30 och vakna upp hungrig men klarvaken klockan 03.00. Efter att ha arbetat i 2,5 timma så var det dags för lunch. En riktigt smarrig spaghetti och köttfärssås.

Det som slår mig är att jag mår väldigt bra av den här sömnmodellen. Att vakna utvilad och pigg är väldigt längesen jag gjorde. Om jag ens någonsin har gjort det. Däremot så är det inte helt socialt accepterat att sova två gånger på ett dygn. Och speciellt inte flera dagar i sträck.

Redan 1919 började vi arbeta 8 timmars arbetsdagar och trots att arbete inte är på samma sätt så är det fortfarande en typ av standardisering av hur lång en arbetsdag ska vara. Man ska helst hålla sig inom ramen för nio-till-fem för att inte vara en utböling i samhället. Om man då inte är inom restaurangbranschen, skiftsarbetare på en industri, inom sjukvården eller taxichaufför för då väntas man arbeta sena nätter och i vissa fall dygnet runt. Om detta är gjort för att människor ska kunna hålla sig till sina dagistider eller för att kunna passa den utdöende TV-tablån på kvällarna vet jag inte men det känns ju inte helt rätt att samhället ska bestämma när jag ska arbeta. För arbetar jag utanför de utsatta tiderna som är standardiserade kostar jag mer för företaget.

Dessutom om jag skulle arbeta till klockan 03.00 på natten så skulle jag räknas som någon som är på väg att bli utbränd och gå rakt in i väggen. Om jag däremot vaknar 03.00 och arbetar därifrån då klassas jag som väldigt duktig, driven och framåt. Tänk om jag bara inte kan sluta arbeta, eller se på TV, eller umgås med mina vänner på kvällarna så att jag trivs med det levernet. Eller så kanske jag vill hålla mig vaken för att se StarCraft-matcher från Sydkorea som ligger 9 timmar framför oss. Eller jag kanske arbetar mycket mot Australien som har en helt annan tid. Självklart ska man försöka se solljus varje dag för att det är nyttigt och inte sova bort dagarna men jag tycker att det är spännande att se varför så många påpekar andra sömnvanor för att det inte är enligt normen.

Nu kommer jag inte hålla mig till den här dygnsrytmen så länge till eftersom jetlaggen kommer att släppa. Men det är spännande att tänka på hur vi ser på andra människors sovvanor i samhället och att samhället lägger sig i dessa människors sömnvanor.

Nu är klockan snart 06.30 och Charlotta vaknar snart. Hon får frukost på sängen – idag igen.

Tappat betalkortet? Pausa istället för att spärra

pngDet har nästan hänt alla att man glömt sitt betal- eller kreditkort någonstans eller tappat bort det när man bytt jacka eller väska. det första man gör är att spärra kortet så att det inte går att använda. Sen efter 10 minuter så hittar du kortet i väskan och ett nytt kort är redan på väg mot dig. Igenkänningsfaktorn är hög trots att det inte hänt mer än någon enstaka gång för mig.

Det enda du egentligen vill göra är att pausa kortet så att inga uttag eller betalningar kan göras under den tiden och denna funktion har Simple sedan slutet på januari. Varför erbjuds inte detta av  de traditionella bankerna för? Att enkelt kunna spärra sitt kort för stunden tills man har letat klart när hjärtat bultar extra fort. Sen dessutom kan låsa upp det lika enkelt, utan att det kostar något extra för varken dig eller för banken.

Det borde vara ganska enkelt för en bank att göra detta om man bara tänker om från början och gör ett väl fungerande system för detta. Men det krävs att bli mer lättrörlig än vad man är idag.

En omgång till på framtidens bank

Jag har skrivit många gånger förut om framtidens bank och hur bankerna bör vara. Det jag tycker är anmärkningsvärt nu är att väldigt lite ser ut att hända. Sen jag skrev de flesta posterna på ämnet runt 2009 så har inte särskilt mycket hänt förutom att vissa har hittat ut och blivit marginellt bättre på digital kommunikation och en och annan har fått en knappt fungerande app till mobiltelefoner. Det enda jag har lyft på ögonbrynen på hittills är OCR-skanningen som är lika traditionellt tänk som att scanna QR-koder. Och visst finns det vissa som fortfarande jobbar på att bygga en framtidens bank såsom SBAB som jag ser fram emot att se resultatet på men det känns som att det också är ett så pass långt projekt att de byggstenar de använder hinner vara föråldrade när de lanserar.

Internationellt sett så blomstrar det och vi ser Holvi i grannlandet och amerikanska Simple fortsätter att skina med nya uppdateringar var och varannan vecka vecka. Tillsammans med Moven, GoBank och Bluebird över Atlanten så ser det ljust ut. Man ser även att Kenya fortfarande står på tå och går om oss trots att infrastrukturen inte har kommit riktigt lika långt som här. Men varför kan inte Sverige göra ett enda riktigt bra försök till att lyckas? Är vi för fast i gamla strukturer? Är det politik och byråkrati som stör innovation och nytänkande? Är det för jobbigt att ratta de tusentals underliggande system som våra banker styrs av? Eller vad är egentligen felet att vi inte kommer längre än vi gör?

Det börjar bli dags för en uppstickare att komma på plats i Sverige. Det har varit en dröm länge nu och det borde finnas stora möjligheter att göra detta. Det handlar inte om att tumma på säkerheten men samtidigt att göra det lättillgängligt, det handlar inte om att skära på funktionalitet utan att fokusera på rätt saker och låta varje mindre aktör samarbeta för att göra sin sak allra bäst. Detta oavsett om det handlar om sparande, lönekontot, kreditkorten, pension, hypotekslån, företagsbank eller vad det nu kan röra sig om. Det behövs inte en lösning, det behövs flera och dessa måste kunna arbeta ihop.

Vi har gått från det traditionella bankkontoret via telefonbanken till internetbanken till den mobila banken på bara ett par år så det är klart att det kan vara svårt att följa med som ledande inom banksfären men att det går så sakta som det gör är ohållbart i ett längre perspektiv. Det behövs inte heller så mycket innovation förutom någon som putsar på gränssnitten, gör att det känns som att det flyter på bra och fokuserar på att låta banken vara tillgänglig för dig oavsett om du har din bankdosa med dig eller inte. Vi har ju de flesta bitarna på plats så varför måste det krånglas för.

Det borde finnas mer än jag som är trött på att inget händer och vi måste vara en uppsjö människor som tillsammans borde kunna göra en bra sak av banken tillsammans oavsett om det handlar om att starta en helt ny bank eller (ursäkta uttrycket) pivota en befintlig bank. Det kan göras som ett testprojekt inom en större bank såsom Sesambanken var en gång i tiden var för SEB. Det var en framåt bank för sin tid med ett snyggt kort och en fenomenal telefonbank som sen sögs upp i organisationen SEB, försvann och blev samma gamla traditionella bank som SEB alltid har varit. Det verkar ju lite synd på en produkt som faktiskt verkade fungera och uppskattades.

Det som gjordes med Sesambanken behöver göras igen fast för en ny generation när den mobila banken behöver tänkas om. Detta behöver göras nu. Så snälla bankvärlden. Lyssna på oss som bara vill göra er verksamhet till den bästa banken i världen. Vi måste ju kunna visa att det går att göra bättre än alla andra länder så långt fram som vi nu stoltserar med att vi ligger. Varför kan vi då bara inte ha en riktigt välfungerande bank oavsett vilken plattform vi som kunder vill använda? Låt mig samla ihop ett par riktiga stjärnor inom det digitala och mobila området och så gör vi, tillsammans med er, just er bank till den bästa banken i Sverige. Och i världen.

Skägg, en svart t-shirt, ett par jeans och sneakers

skäggDet många inte vet är att jag är en modenörd som inte lägger ner allt för många kronor på kläder. De flesta som har träffat mig har träffat ett skägg i jeans, en svart t-shirt, ett par sneakers eller kängor och ibland någon typ av kofta. Det är väldigt sällan jag sätter på mig en skjorta och ännu mer sällan som en kavaj åker på. Jag använder Flipboard enbart för modeinspiration och följer ett 30-tal herrmodebloggar men gör inga direkta investeringar i kläder. Det är fortfarande spännande att följa de trender som finns i de sammanhangen och satsar hellre pengarna på en schysst parfym eller på ett par snygga sneakers.

Sedan 10 år tillbaka har jag alltid sagt att kläder inte är prioriterat och kunskap måste prioriteras högre både när man träffar nya folk och när de träffar mig. Så tänker jag alltid. Folk får se ut precis hur de vill bara de kan något som är intressant och att de accepterar mig för den jag är, vilket de flesta jag träffar gör. Däremot så märker jag mer och mer sen jag blir frilansande konsult att kläderna och utseendet är viktigt och det stör mig lite att det är viktigare än tidigare som anställd. Därför har jag börjat bygga om min garderob för att passa in. Jag trivs inte med det fullt ut men det kanske är det som behövs för att göra ett bra intryck snabbt. Bara en bråkdel av det man säger är ju det som förmedlas när de man träffar fokuserar på kläderna och utseendet.

Steve Jobs hade sina vanliga blåjeans, sina New Balance-pjucks och sin svarta polotröja och fick fram sitt budskap så att folk lyssnade. Det var lite som hans uniform. Lite som mitt skägg, mina jeans, min svarta t-shirt och mina sneakers.

Nu är ju inte jag Steve Jobs och jag måste tänka om och börja leva enligt det jag följer från de bloggar jag läser i ämnet bättre och börja avsätta en större budget för klädinköp för att bygga en basgarderob för detta men det tar lite emot. Inte för att jag inte vill se proper ut utan mer för att fokuset snabbt hamnar om att det ska prioriteras. De som ser på kläder och utseende före de har sett andra egenskaper hos en människa måste missa så mycket av de som de träffar tror jag. En hel del har säkert räknat bort mig ganska snabbt just på grund av detta ibland och andra har väl lyssnat mer än tittat. Visst kan det vara viktigt i vissa fall att vara proper men oftast så räcker det med skägg, en svart t-shirt, ett par jeans och sneakers.

E-post först kanske inte är så dumt ändå

Jag läste en artikel häromdagen som gick igenom att vi hela tiden tänker på mobilen först eller desktop först eller tablet först men lyfte resonemanget till att man borde kunna tänka på e-post först.

Många har den senaste tiden pratat mycket om Sunrise som en bra kalender till iPhone och visst kan jag hålla mer om det, även fast jag inte släpper Fantastical än på ett tag eftersom jag gillar de extremt mycket. Däremot kanske inte så många vet att Sunrise började som ett nyhetsbrev man fick i sin inkorg varje morgon som förklarade dagen. Vilka som fyllde år enligt Facebook eller exempelvis vilka evenemang man är registrerad för att gå på i Eventbrite (kommer bli min räddning på SXSW).

Andra vet inte heller om att iPhoneappen Timehop började likadant med att maila ut vad som hände den här dagen för exakt 1 år sedan. Var du hade checkat in eller vad du hade postat för tweets. Sånt som kan vara roligt för att minnas vad som har hänt för dig just den här dagen. Fantastisk tjänst om du frågar mig och jag använder appen ett par gånger i veckan.

Det jag tycker är mest intressant är att vi alla pratar hela tiden om plattformar som fysiska produkter och skärmstorlekar men inte alltid vad som är bäst för mottagaren. Det gäller även mig som oftast pratar om hur man borde centralisera sitt tankesätt kring mobilen. Men eftersom att e-posten blir mer och mer mobil så kanske man borde snegla mer på e-posten och låta affären börja där för att testa sin produkt och fungerar den kan man få den att blomma ut som en app. Självklart fungerar inte det med alla typer av tjänster men säkerligen en hel del. Det är ett skönt sätt att tänka på ett nytt sätt i vilket fall. Att tänka e-post först kanske inte är så dumt ändå.

En bokaffär fylld med böcker som jag tycker om och faktiskt läser

Jag är en sån person som ganska köper mycket böcker. Inte hundratals men kanske runt 25 per år. Tyvärr så läser jag dem väldigt sällan av tidsbrist men jag köper ganska många av dem och läser någon i månaden om man slår ut det på ett år totalt. Alltså ungefär hälften. Ofta använder jag dem som referenser och tar med mig någon för att avnjutas på flygresor eller tågresor utan täckning. Tyvärr så flyger jag för sällan så pass långt att det är värt och dessutom ligger jag alltid efter på både Readmill och Pocket för att vilja ta upp den boken.

En av höjdpunkterna på SXSW är deras bokaffär som finns i Austin Convention Center under konferensen. Både första och andra året så åkte jag till Austin med en ganska full väska och kom hem med en proppfull väska där jag främst hade köpt böcker. Böcker som jag inte hade hört talas om förut som handlade om spännande saker som jag faktiskt läser. Förra året var siktet helt inställt på innehållsstrategi och jag fick tag i ett helt gäng med böcker. Det här året får vi se vad det blir för inriktning men kollar man igenom schemat på vilka som kommer skriva autografer till böckerna så kommer det nog bli en del böcker som kommer med i år igen.

Jag skulle vilja ha en sådan bokaffär året runt. Den behöver inte ens vara fysisk men den ska vara kuraterad så pass bra att jag litar på varje titel som släpps igenom som en riktig klassiker. Den behöver inte heller ha alla titlar eller ens vara billigast. Den behöver bara vara välkuraterad. Det kanske till och med är något man kan göra själv utan ett större lager av böcker. Jag har dessutom ganska bra koll på den här typen av böcker men jag vet att det är svårt att hitta nya som jag verkligen vill läsa och jag får gräva ganska länge i Amazons, Bokus eller Adlibris kataloger för att hitta det jag vill ha.

Vi får se om jag får tid för det någon gång, men visst skulle det behövas för sådana som mig och de som läser liknande böcker.

En vecka kvar till SXSW

Nu börjar jag bli en aning tjatig men nu är det bara en vecka kvar tills det att jag sitter i austin Convention Center och lyssnar på fantastiska föreläsare, träffar massa bra människor och äter riktigt onyttig mat. Inkorgen är redan nu överbelastad med inbjudningar till ca 25 evenemang medan jag är där och de flesta är av större techbolag och musikbolag. Det kommer bli en fantastisk konferens och festival och jag ser mer än väl fram emot den.

När det börjar närma sig så kommer det upp ett par extra sessioner och jag vet fortfarande inte riktigt vad de stora bolagen har förberett för bra saker eftersom det brukar vara en uppsjö med ny socialt teknisk innovation från dessa. De innoverar och inspirerar varje gång och får mig att öppna ögonen lite till för varje gång.

Nu är det bara en vecka kvar och jag ser väldigt mycket fram emot det.

Inocente: Kickstarterprojektet som vann en Oscar

Inocente_4_IMG_7786Jag blev chockad men samtidigt glad när jag såg att Kickstarterprojektet Inocente hade vunnit en Oscar. Projektet som med nöd och näppe klarade sitt mål på $50 000 vann alltså världens mest kända filmpriser i kategorin Best Documentary Short Subject. Filmen om den 15-åriga hemlösa Inocente från San Diego var uppbackad av 294 personer som ville stötta projektet som gjorde att den nu vann en Oscar. Jag har inte sett den ännu men snart måste jag se den.

Finansiering av musik-, film-, spel- och bokprojekt börjar bli mer och mer crowdfinansierat på samma sätt som Inocente. Man har på senare år sett fler speltitlar som blivit det och istället för att ett bolag ska stå mellan producent och slutkund så får producenten redan i början en kundgrupp och betalt för det jobb man lägger ner. Det är hitåt vi är på väg när det kommer till finansiering av den här typen av projekt. Vi har bara sett början.

Tanken om flexibla hem

url-1Jag har tidigare tagit upp mitt liv som rotlös och började tänka om det inte fanns en hel uppsjö som mig som aldrig riktigt har sett något som ett hem och vad man skulle kunna göra med dessa människor. Mitt i en mobil, flexibel och minimalistisk kultur där man ska kunna arbeta var som helst och leva var som helst så borde det finnas en bostadsform för detta. Jag har funnit min ro i lägenheten jag bor i just nu men det borde finnas ett sätt för de som inte kommit dit att kunna bo på nya sätt.

I dagsläget så har du din bostad vare sig det är en hyresrätt eller en bostadsrätt och såvida du inte bor på en båt eller i en husvagn så är det väldigt fast. Du utnyttjar hotell när du reser och så när som på detaljer så är ditt hem lika IKEA-möblerat som dina nära vänners, så när som på några inredningsgalningar som tagit i så de spricker med de mest udda möblerna man kan hitta.

Men vi återgår till de som har ett standardhem med möbler från IKEA, en LED-TV, någon form av ljudsystem och ett fullt utrustat kök. För dessa skulle det i vissa fall vara tufft att kunna vara ganska mobilt och boka bostäder som fungerar precis som ditt hem fast i andra städer för att bo längre i och dessutom centralt betala hyran. Så fort du lämnar en lägenhet så blir den ledig och du själv flyttar in i en annan lägenhet någon annanstans. De ser likadana ut och det enda du har gjort är att logga in i lägenheten för att få dina inställningar på TV, stereo, bredband etc. Genom detta borde hyran kunna vara flatrate så när som på eventuella slitningar på inredning när du flyttar ifrån ett av hemmen.

Självklart måste det vara internationellt gångbart direkt för att göra det mer spännande och ifall du vill hoppa mellan olika hem en gång i månaden så ska väl det kunna gå för den som vill. Självklart finns det hotell och företagshotell för det här men inte för oss som inte vill betala för hotellstandarden utan ha en fast hyressumma på samma sätt som hyresvärden har idag för ett boende. Eller för de som inte vill sitta fast i sin bostadsrätt. Jag vill ha en app där jag enkelt bokar ett nytt boende för att jag kanske inte längre vill bo i kalla Sverige halvårsvis, eller inte trivs med grannen, eller vill se något nytt under lite längre period.

Tiden går mot mobilitet, flexibilitet och minimalism så det här kanske är ett sätt att se på det. Visst är det långt ifrån alla som skulle vara intresserade men varför ska resten behöva låsa sig till ett och samma hem? Eller så är det bara jag som större delen av mitt tidigare liv varit rotlös som tänker så.

Statussymbolen som försvann

Jag såg en föreläsning häromdagen om hur vårt beteende förändras när vi går mer mot ett mobilt användande. Det finns en hel del saker som har hänt de senaste åren som gör att vi ersätter gamla vanor med nya och en hel del av dessa togs upp av Mary Meeker i hennes trendrapport som jag bloggade om för ett par veckor sedan. Jag tänkte ändå skriva lite om hur jag har sett på det, ser på det och gissar på att det kommer bli.

Förut var det fast telefoni som var saken, sen kom internet och tog över telefonlinjerna hemma hos mig och min familj när jag var ung. Vissa i kvarteret hade fått ISDN och ett par år senare så fanns bredband hos de flesta jag kände. Steget från modem till att de flesta hade bredband i min närhet tog ändå 7-8 år från mitten av 90-talet och framåt. Nära på alla jag känner har en iPhone idag vilket har tagit kortare tid för den att slå än att alla fick bredband. iPhonen lanserades i Sverige 2008. Visst är det en stor skillnad och på att dra fiber till att och att alla köper en telefon men att den skulle slå så hårt trodde ingen i det läget. Det är först nu den mobila förändringen händer, när alla har samma förutsättningar att utföra saker mobilt som de tidigare gjort på en dator. Bredband är fortfarande viktigt i hemmen för att kunna koppla upp andra saker såsom TVn, TV-spelet, kaffebryggaren, glödlamporna etc. Men så fort du lämnat hemmet (eller kontoret) så har du allt du behöver i din mobiltelefon.

Allt ifrån att ringa från hemmet eller kontoret går nu att göra vart som helst. Att vänta på bussen är inte längre tråkigt. Att kommunicera med flera samtidigt kräver inte ett stort torg och en megafon. Att läsa böcker kräver inte inbundna pappershögar. Att tappa bort sig på stan och inte veta vart man är eller var man ska är nästan en omöjlighet. Att boka en taxi kräver inte att du ringer någon. Att se vart man ska fika i närheten är inte längre ett problem. Att ringa internationella samtal är inte längre svindyrt. Att fotografera och visa dina vänner vad du gör direkt kräver inte längre att du släpar med dig en stor och tung kamera. Medan du gör allt kan du dessutom lyssna på nästan vilken skiva du vill i hela världen.

Att förklara det här för någon som skulle zappats hit från 70- 80- eller till och med 90-talet skulle svårt. Hur förklarar man att man rationaliserar bort så många steg att många inte längre kommer behövas för att en manick du har i din ficka har tagit över? Sen är det väl inte alltid så att det givit mindre arbeten men man har fått ändra lite på sig och flyttas från de tyngre industrierna till den här typen av bransch istället.

Att vi går från fysiska produkter som DVD’er, vinylskivor, CD-skivor, böcker eller VHS-band till innehåll som inte går att ta på både för att effektivisera våra ytor i hemmet men även för att vi ska slippa låta detta samla damm. Det här är verkligen statussymbolerna som försvann och har nu istället ersatts med vilka typer av abonnemang du har för film, musik och böcker. Skivorna och böckerna som beskrev vem du var i hemmet har ersatts med vem du är, inte med vad du lyssnar på eller vilken författare du läser. Visst kan man ta influenser från dessa men det förklarar ändå inte riktigt vem du är.

Vi har gått från stolta samlare till minimalister och istället för att samla på oss mycket så vill vi leva bekvämt men med tillgång till allt. Först nu finns den riktiga infrastrukturen för detta i och med både bredband, 3G-nät (snart 4G-nät som är kompatibelt med iPhones förhoppningsvis) och smarta mobiltelefoner. Vi behöver inte längre de fysiska produkterna och har inte behövt dessa på ett par år. Men det är först nu de flesta verkar acceptera detta fullt ut. Nu ska vi bara få bort fler av de spärrarna som gör att vi binds upp av flera typer av prylar för att samla dessa i färre antalet prylar.