Jag vill kunna följa minst 500 bloggar regelbundet utan att behöva känna mig stressad av att det, då är det också självklart att det inte stör de 2000 jag följer på Twitter, de podcasts jag lyssnar på eller den bok jag väljer att läsa för stunden. Att kunna följa med trots att jag inte kollat av RSS-läsaren på ett par dagar och samtidigt följa andra som kuraterar nyheter åt mig. Kunna få det viktigaste dag-för-dag under två veckor tillbaka när jag varit på semester – jag försökte med detta sist jag var ute och inte följde med i nyhetsflödet och det gick verkligen inte att gå tillbaka dag för dag. Jag vill självklart välja själv vilka som sköter utsorteringen av mina nyheter och jag ser gärna att de kommenterar nyheterna. Att jag själv vill kunna spara ner det jag läst i min egen struktur av mappar och taggar är en självklarhet för att kunna referera till senare eller helt enkelt bara läsa det igen när jag känner för det. Dessutom en funktion att kunna stjärnmärka objekt, spara ner bilder eller se just det där videoklippet på den där föreläsningen senare är något jag vill. Min nyhetstjänst behöver inte vara något stort mediehus som pumpar ut gatekeeprade nyheter till mig utan mer de jag litar på som levererar de nyheter som jag är intresserade av, oavsett om det gäller teknik, media, politik eller sport.

Men det här finns inte ännu. Det finns ingen riktigt bra tjänst där jag kan göra detta. Det finns ett gäng RSS-läsare men ingen som kan hantera såpass mycket information och ifall den skulle kunna det så lovar jag att den varken är plattformsoberoende eller det minsta social. Det närmsta jag kommer är Reeder som är en applikation som lägger sig över Google Reader men jag har svårt att gräva igenom tusentals poster om dagen med den och dessutom känns den inte social någonstans. Jag har testat precis hur många andra RSS-läsare som helst i mina dagar. Det är inte Google+ jag menar trots att det är det som Google vill få mig att tro. Det är bara ett bättre Google Reader jag vill ha. Och om ingen gör detta snart så får man ta saken i egna händer. Troligtvis är jag inte ensam med det här. Har du hittat någon RSS-läsare som passar för dig som social eller du kanske också vill bygga en för just det ändamålet?

Ofta undrar jag om det är just det där att jag bryr mig om vad andra vill läsa som gör att jag inte bloggar eller ifall det handlar om att jag inte läser tillräckligt med artiklar per dag. Men det kan verkligen inte vara så för jag blickar igenom 1000 artiklar om dagen och läser kanske 50-100 grundligt, försöker lyssna på en podcast, läser något eller ett par kapitel ur en bok och följer mitt twitterflöde ganska frekvent. Det kan omöjligtvis vara inspirationsbrist eftersom jag ofta får inspiration av det jag läser, lyssnar på och diskuterar. Jag måste, återigen, försöka skriva mer men med mer insikt. Eller så kanske det inte är så viktigt? Kanske borde jag bara posta länkar som jag läser som jag tycker är intressant och skriva en mer genomtänkt post lite då och då? Det handlar ju inte direkt om att jag inte är aktiv eftersom jag på senare tid har varit mer aktiv än vanligt och dessutom varit gladare än vanligt. Frågan är också vad man vill läsa i en blogg, ska den vara privat eller ska den inte vara det? Jag skulle gärna blanda men jag vet inte riktigt om något blir intressant i så fall.

Målet är att skriva mer, att ha mindre ångest över att allt ska bli så bra och egentligen bara skriva om det jag tycker är intressant. Oavsett om det gäller att åka utomlands privat eller om det handlar om att effektivisera mitt arbetssätt eller om någon tuff kampanj eller om någon tuff trendig regnkappa som man kan se poppa upp här och var. Men hur som helst är det nog bättre att skriva något än att inte skriva alls. Har du någon strategi för hur du skriver?

Det var blandade människor som hängde där. Allt ifrån vanliga knegare till direktörer till studenter till entreprenörer och alla pratade med varandra och respekterade varandra. I början var det stängt och det som krävdes var en inbjudan från någon som redan fanns på nätverket. Det gjorde så att man fick kämpa lite för att få komma in vilket ofta gjorde att diskussionerna blev lite djupare. Det var som twitter fast det att man fick svara med hur långa svar som helst, vilket också bidrog till djupet på diskussionerna. Det var som ett fikarum med folk som hela tiden ville diskutera.

En av mina favorittrådar var den där jag frågar varför jag skulle bo kvar i Malmö. Under mina 5,5 år där nere så ser jag fortfarande inte vad det var så unikt med den staden. Men jag hoppas bli överbevisad någon dag. Men det är inte det den här bloggposten handlar om. Det var många trådar om vad Spotify egentligen var för något. En och annan diskussion om framtidens publicering och någon enstaka diskussion om vad man skulle dricka för vin till helgen. Det hela rundades av är att alla samlas på en ö på Tjärö i mitten av augusti varje år.

Det är en tid som är förbi, den där med Jaiku. Men trots det så kommer jag att fortsätta vara nostalgisk.

Det är inte ofta jag bloggar längre, det är i alla fall inte ofta jag bloggar här. Jag har inte stannat upp på varken min Tumblr eller min Facebook och mitt twitterflöde lever mer än väl. Det var såpass längesen som i februari jag skrev här senast men nu kan jag inte hålla mig längre.

När nyheten om att Steve Jobs hade gått bort imorse så blev jag nedstämd och började tänka hur jag upplevt Jobs och Apple runt de senaste 20 åren. En person jag aldrig ens varit i närheten av men som skapat produkter och ett varumärke som jag levt med stora delar av mitt liv. Jag kommer ihåg den första macen hemma i slutet på 80-talet, jag kommer ihåg när jag fick min helt egna Macintosh LC, när jag själv fick min första nya Macintosh 6500, när jag väntade på att både MacPressen och MacWorld skulle dyka ner i brevlådan och att de stackars anställda på den lilla macbutiken Macboden i Halmstad pepprades med frågor var och varannan dag när jag gick in.

Jag tänker även på när jag på senare år helt har använt mig av MacBook, köat för att få tag på en iPhone och när jag beställde iPaden från USA. Jag har även minnen när jag som rabiat 14-årig geek ställde upp och jobbade gratis för Apple på Norrmalmstorg i en lansering av en iMac till att hänga på mässor på Älvsjömässan i slutet på 90-talet nästan enbart för att Apple ställde ut och för att hitta lika frälsta själar som mig. Det var svårt att hitta lika inkörda Applefantaster då. Något det inte är längre.

Steve Jobs, du kommer vara saknad av mig och många andra.

Vila i frid.

I fredags var jag på konferensen #allakanstreama som anordnades av Social Video i .SE’s lokaler på Södermalm i Stockholm. Konferensen handlade om livevideo på internet och hur man kan hantera detta medium på exempelvis konferenser, intervjuer eller i rundabordetsamtal. Det var intressant och gav lite tips och tricks på sådant som hur man hanterar olika situationer och vad det gör för företagets kommunikation. Det är ett bra sätt att förmedla budskap med och fler och fler tittar just på möjligheterna med livestreaming i samband med konferenser eller användas som internkommunikation på företag.

De senaste dagarna har en debatt blossats upp som hölls på JMK i Stockholm angående hur journalistrollens framtid ser ut. Igår så använde journalisten Anders Mildner livevideo för att hålla en öppen föreläsning om journalistrollen vilket är en fråga som hr väckt mycket liv i journalistvärlden. Ifall man vill läsa om det så har mediebloggen Same Same But Different skrivit en bra sammanfattning. Jag har följt diskussionen lite på avstånd men ska se föreläsningen idag när jag får en stund över.

Med det så visar Mildner att det går att på ett enkelt sätt nå ut med video för att få ut sitt budskap utan att behöva en hel TV-studio för att göra det. Det är så mycket enklare idag än vad det var för bara ett par år sedan att hantera video på internet med verktyg som exempelvis Bambuser eller 23video.

Notera också kamerastativet på bilden när Johan Lange använder sin kaffemugg för att hålla upp sin iPhone som filmar samtidigt. Det handlar om att vara kreativ.

Som Johan skrev så blir man glad av att navigera sig runt i kvarteren. Jag har inte kollat så noga på hur det är uppbyggt men självklart så blir jag frågande angående vilka som sitter och illustrerar allting eller ifall de automatgenereras på något sätt. Bilden ovan föreställer Himmelska Fridens Torg i Beijing i Kina och det känns verkligen som att navigera sig runt i en stad som man byggt själv i SimCity. Dessutom så är jag lite nyfiken på ifall de inte använder riktiga bilder av staden för att kunna censurera vad som finns. Hur som helst så är det en fröjd att surfa runt på.

En sak som känns problematisk är att man efter varje månadsskifte behöver återaktivera sitt konto genom att manuellt sätta in nya pengar på sitt Flattrkonto. Det är en ganska jobbig process trots att man har ett aktiverat PayPal-konto. Om man inte har det tar det alldeles för lång tid. Jag har fyllt i och godkänt den summan jag vill att de ska dra varje månad så det är helt okej för mig att dra den summan tills jag säger stopp. Annars skulle jag inte ange summan som jag har behövt att ange. Att ha pengar på flattrkontot är dessutom ett måste för att kunna ha Flattr aktiverat på bloggen.

En annan sak som förvirrar mig är att när man har satt in pengarna så står det ”Transfer succeeded, Leif will update your balance shortly” och nu kommer jag att låta torr som fnöske men jag har ingen aning om vem Leif är. Det gör mig lite förvirrad trots att det säkerligen är ett internt skämt. Ifall det är en på Flattr eller en maskot så borde det finnas en länk så an i alla fall kan läsa något honom. Det vore skoj däremot!

Jag tycker om att lära mig nya saker

Bara genom att söka på exempelvis sin hemstad eller på ett djur man tycker är häftigt så kan man enkelt få reda på övergripande information på ett tydligt och beskrivande sätt. Dessutom använder Qwiki befintliga tjänster som exempelvis Google Maps för att visualisera var någonstans staden ligger. Jag tycker om tjänsten trots att den har fått en del kritik från olika forum att den inte ger något mervärde och är väldigt enkel att utveckla. Det enda jag inte tycker är så bra är att den använder Flash för all typ av video. Skulle det vara gjort med JavaScript och videostandarden i HTML5 skulle jag vara gladare. Men man kan ju inte få allt.

• Airvideo
  Det här är en  app för att spela upp video streamad direkt från datorn från var som helst. Genom att enkelt installera en program på sin mac kan man streama de videofiler man har till sin iPad oavsett var man är någonstans. Jag var tveksam från början men nu är jag helt såld.
• Reeder
  När den här applikationen inte kraschar (vilket den gör ganska frekvent för mig)  så är den bland de bättre som finns där ute när man bara ska ta det lugnt och läsa sina nyheter som rasslar in i Google Reader.
• Instapaper
  När jag sparar ner längre artiklar som jag hittar på webben så gör jag det oftast med Instapapers bookmarklet som är ett litet fiffigt verktyg. Då sparas det till mitt Instapaper-konto och jag kan läsa av dem från iPadappen som dessutom gör texten läsbar vilket den inte alltid är om man tittar på artikeln på webbplatsen där den publicerades. Spara ner de artiklar du vill läsa och läs dem när du åker buss eller tåg. Finns inte mycket som är bättre än det.
• Imo.im
  Jag använder IM-klienter frekvent och vill alltid kunna vara tillgänglig via dem. Imo.im är den klient jag har hittar som klarar de flesta protokoll som jag använder oavsett om det är Gtalk, MSN eller Skype och den notifierar när det kommer nya meddelanden. Perfekt när man vill vara åtkomlig när man är på vift. En nackdel är att när den är igång och jag är hemma så vibrerar halva huset när det kommer meddelanden till iPad, iPhone och macen samtidigt.
• iBooks
  Oj vad jag var skeptisk till att läsa böcker på en skärm tidigare. Troligtvis hade jag väl bara blivit intalad att det skulle vara jobbigt av de äldre generationerna eftersom jag inte riktigt hade testet. Nu har jag gjort det och jag älskar det. iBooks är det perfekta soffverktyget för att slappna av och läsa en bok på. Har man dessutom en iPhone med iBooks så synkar den sidnumret man är på ifall man har boken på båda enheterna så jag kan i princip alltid läsa en bok oavsett var jag är eftersom jag alltid har iPhonen med mig.
• Twitter
  Efter ett par uppdateringar har Twitters officiella klient för att hantera tweets blivit både stabil och rolig att använda. Den använder sig ofta av olika fingerrörelser beroende på vad man ska göra. En favorit där är att se någons svar och hålla inne två fingrar och dra nedåt i den tweet som börjar med en annans användarnamn.
• Simplenote
  Här är en app som är helt klockren för att hantera anteckningar. Ofta finns de på flera ställen och aldrig är de synkade som de borde vara. Perfekt app som synkar mot iPhonen med samma verktyg och mot macen med hjälp av Nototional Velocity. Helt klart värt att testa om man vill ha bra ordning på sina anteckningar.
• KORG iMS-20
  Eftersom att iPaden har en lite större skärmyta än vad iPhonen har så är det ofta lättare att bli kreativ. Med synthappen iMS-20 från KORG så tar det ett tag att komma igång men det är en fröjd att få sitta och göra musik i någon timma eller två för att bara koppla av. Kan varmt rekommendera den som den bästa musikappen till iPad så här långt.
• Dropbox
  Jag använder ofta Dropbox för att spara filer som en ren backup men även för att synka filer mellan olika enheter såsom iPad, iPhone och macen. Vissa dokument är bra att ha med sig överallt för att gå igenom när man är på väg.
• WordPress
  Jag bloggar ju med WordPress som verktyg så det är ett självklart val att kunna redigera sin blogg när man är på väg någonstans. Att kunna redigera bloggposter men även kunna skriva nya bloggposter som inte är särskilt långa. Då är iPadversionen av WordPress toppen.
• TED
  För ungefär ett år sen så var jag verkligen helt insnöad på TED-föreläsningar och försökte se alla men det kommer ut minst en om dagen och sen har man inte så mycket tid längre så jag halkade efter. Nu brukar jag kunna varva AirVideo, som jag nämnde ovan, med en och annan TED-föreläsning.
• Penultimate
  När man vill använda iPaden som anteckningsblock så är Penultimate ett perfekt verktyg. Tillsammans med en stylus (en penna som är anpassad efter touchskärm) så är det som att ha ett riktigt block som man skriver eller ritar på. Perfekt för att göra en enkel pappersprototyp med.
• Dribbblr
  Igår skrev jag om att jag tyckte Dribbble var så bra och varför jag tyckte det var bra. En av anledningarna är pockså tack vare iPad applikationen Dribbblr som visar upp det senaste dribblade. Skön avslappning och inspiration samtidigt.

Vilka appar använder du ofta?

I början av förra året

Det är mycket saker som de har gjort bra och nedan listas en del av det jag tycker är riktigt bra genomfört:

• De håller en ganska strikt men ändå lekfull röd tråd kring basket.
  Exempel på detta är bland annat är shot detsamma som att ladda upp en ny bild. Att vara en rookie är någon ny förmåga som laddat upp sin första bild. Att bli drafted betyder att man har blivit inbjuden av en erfaren player och de som klassas som coach är administratörerna. Den röda tråden gör att det blir lekfullt att använda tjänsten och man ser det som ett spel mellan deltagarna i nätverket. Att få sitt alster gillat av sin idol är något magiskt.
• Byggd för designers, av designers
  De som har byggt Dribbble vet vad de pysslar med. De är designers själva och visste hur svårt det var att visa upp detaljer utan att läcka hela projekt och få snabb feedback på det man har gjort. Det är designat för att tillfredställa designers både grafiskt och interaktionsmässigt. Att följa andra är något man gärna gör för att hålla koll på designtrender och alla stora digitala designers finns där ute. Den rosa basketbollen som logotyp är dessutom riktigt söt.
• Man bjuder bara in de riktigt duktiga.
  Det finns ett krav att bara bjuda in de som är riktigt duktiga designers. Jag är inte helt optimal vad gällande illustration kanske men jag brukar köra ganska lekfull CSS. Det är en ära att bli inbjuden och den känslan är inte ofta man får. Jag har inte gjort så mycket ännu men börja gärna följ det jag gör fram genom att börja följa mig.
• De började som helt stängt ett tag men öppnade upp successivt.
  Från början var det helt stängt och det gick inte att få tag i någon information alls kring vad Dribbble handlade om och de skapade buzz med mänga som undrade vad som var där bakom de stängda dörrarna. Efter ett par månader helt stängt nätverk så öppnade de upp för inbjudningar där man fick leta med ljus och lykta för att få tag på en. Det ville man ha för att kunna kommentera och gilla shots. Efter ett par månader till så släppte de på så kallade prospects som är människor som nu kan gilla shots och är intresserade av att bli inbjudna. Det gjorde att man ännu mer skapade känslan av ett stängt nätverk där bara de bästa fick vara med.
• De använder sociala medier för att nå ut med budskap.
  Genom att använda Twitter för att användarna ska kunna visa ut sina nya alster på enkelt och dessutom ha ett Coaches Pick som postas på det officiella twitterkontot är riktigt bra. De använder sig av andra sociala nätverk istället för att konkurrera med dem. De som driver Dribbble har satsat hårt på att vara drivande Community Managers och lyckats skapa ett engagemang för användarna inuti sitt egen tjänst trots att de använder sig av andra sociala tjänster för att nå dit.
• Ett starkt och aktivt community
  Det är många som älskar det Dribbble gör för designcommunityt och användarna bygger tjänster kring Dribbble som exempelvis Analytttics eller varför inte baka kakor som ser ut som små rosa basketbollar. Att kombinera stängt nätverk med öppna API:er är riktigt smart för att kunna bygga tjänster kring tjänsten. De har verkligen lyckats med att engagera sina användare i utvecklingen av Dribbble.

Det som är allra bäst är det jag nämner flera gånger ovan, att det är en ära att bli inbjuden och att man gärna visar upp det. Det är jättebra att det dyker upp företag med sociala satsningar men tänk om företagen skulle tänka lite mer så när de öppnar upp dessa satsningar. Om jag ska börja rota i mina gamla spår så tänker jag om man skulle vara stolt av att visa upp att man använder sig av en bank (även fast man inte har miljarder på banken). Fantastiskt rolig tanke att leka med.