Det interaktiva gymmet

Finns det något man skulle vilja starta i en era som denna så är det det uppkopplade gymmet. Jag och Joakim Nyström hamnade i en diskussion om det häromdagen när det handlade om hälsotrenden som just nu skakar Sverige. Jag hakade på direkt när jag köpte en uppkopplad våg och har sedan två månaden gått ner 9,8 kg. Det finns däremot mycket mer att göra för att göra gymmet och träningen ännu mer interaktiv.

Konceptet att kunna gå till gymmet och komma in med hjälp av sin NFC-device, checka in på de olika stationerna som mäter ens aktivitet och skickar det vidare till valfri mät-app. Det kan vara Runkeeper eller ShapeUp Club exempelvis. Att direkt kunna få in denna data i apparna skulle kunna göra så att man enkelt kan spåra sin aktivitet och se hur det ger resultat. Detta skulle även kunna fungera på gruppträningar när man checkar in och tränaren godkänner alla som hållit tempot uppe under passet.

Man kan enkelt skapa lojalitetsprogram för gymmet genom att se aktiva människor och dessutom enkelt kunna stoltsera med exakt hur många kilon gymmet har bränt totalt eller exempelvis hur mycket fettmassa som omvandlats till muskler. Dessutom kan man skapa gruppträningar och tävlingar tillsammans med andra på gymmet för att mäta sig själv med den man går och tränar med. Implementerar man detta på en kedja så kan man enkelt kunna tävla mellan olika gym, både för att få fler människor att börja träna och för att skapa en peppande känsla för att göra ännu bättre ifrån sig.

Jag tror detta skulle kunna vara ett bra sätt för att få ytterligare fler att börja träna. Det finns en målgrupp som kanske inte är så stor men när man väl börjar spåra sig själv och sin aktivitet så är det roligare. Kan man dessutom göra det tillsammans med andra så är det ännu roligare. Det skulle vara väldigt roligt att se över ett sånt här koncept tillsammans med en redan existerande träningskedja. Skulle du gå på ett gym där man enklare kan mäta sin process till ett bättre liv?

Apple har blivit tråkigt

Som Apple fanboy sen över ett halvt liv tillbaka så hoppades jag att jag skulle slippa skriva den där rubriken. Men det har inte riktigt varit samma träffsäkerhet sedan Steve Jobs gick bort för drygt ett år sedan. Visst har det släppts produkter lika punktligt som tidigare och visst försöker Tim Cook prata, gå och gestikulera på samma sätt som Jobs. Men det räcker inte riktigt. Det var inte bara därför vi tyckte om Steve.

Det är lite som när mac-klonerna började dyka upp i och med Apples officiella Macintosh clone program 1995. Eller när de helt plötsligt skulle göra kameror, handdatorer med penna, skrivare och till och med försöka slå sig in på spelmarknaden med en spelkonsol som ingen ville utveckla spel till vilket märktes efter att alla 18 spel hade släppts.

Det är lite som att Apple har slutat våga säga nej. Att släppa en iPhone som har USPen större skärm eller en iPad med en mindre (och sämre) skärm gör inte att de fokuserar. Det gör dessutom inte att utvecklarna vet vad de ska fokusera på när de måste börja producera för ytterligare enheter. Vissa hade till och med hoppats på att få slippa utveckla för äldre versionerna av iPad relativt snart.

Från 1997 när Steve Jobs återtog makten på Apple till hans död 2011 så var det väldigt sällsynt att bilder läcktes på kommande produkter. Det uppmärksammades en gång när en ung man hade råkat supa bort sin iPhone-prototyp på krogen och en journalist råkade plocka upp den, men det vr väldigt sällsynt i övrigt. Efter Jobs dog så har man sett bilder på produkterna ganska långt i förväg men trots det har var det alltid ett BOOM! eller ett ONE MORE THING! som inte hade kommit fram. Det kunde vara små detaljer men det fanns alltid något som inte hade läckt. Det var spännande att följa en keynote även fast man gjorde det som man gör när man följer en fotbollsmatch på text-tv.

När Apple nu släppte en iPad Mini som det ryktats om så länge så rynkar jag på näsan. Antingen är det en stor iPhone eller en liten iPad. En värdig ersättare till iPad 2 är den helt klart men det skulle inte vara en direkt ersättare för en Kindle för mig. Att det dessutom finns 14 olika modeller av iPads gör att jag blir (nästan) lika snurrig som jag blev av Sony Ericssons produktsortiment 2006.

Jag hoppas att Tim Cook snart kliver ner till COO igen och till fördel för en yngre, mer karismatisk frontfigur för Apple. En person som pekar med hela handen mot framtiden, vågar sticka ut, gör sin egen grej utan att härma tidigare och dessutom vågar säga nej. De verkar ha blivit rädda för sina jättar som står bredvid och det kommer inte fungera längre om de ska gå efter Amazon och Google i allt vad de kommer göra. De måste fortsätta gå sin egna stig, fokusera och göra det bra. Så, snälla Apple, sluta säga ja.

Lite om innehållsstrategi

Efter att ha publicerat gårdagens post om böcker jag vill läsa på semestern så kom det in en del förslag på böcker jag borde läsa och dessutom tipsade bland annat Sebastian om en föreläsning med Karen McGrane som jag har bäddat in här ovan. Jag har helt snöat in på innehållsstrategi det senaste halvåret och har läst mycket i ämnet och mer kommer det att bli. Den här föreläsningen var däremot ny för mig.

Hon tar upp en intressant sak med mätning av admingränssnitt som jag fastnade lite extra för. Om man är i innehållsbranschen som exempelvis ett mediehus så borde man mäta sitt CMS admininstrationssidor likadant som e-handlare mäter sina e-butiker. Alltifrån hur länge en person stannar på webbplatsen kan enkelt bli hur lång tid en artikel tar att skriva. Journalisterna skulle kanske gå i taket ifall det presenterades men som chef skulle det vara extremt intressant. Man kan däremot inte alltid mäta journalistik kvantitativt utan måste även ta hänsyn till spridning och kvalitet på artikeln med mera. Däremot så är det bra underlag för kvalitativ analys av innehållsproducenters arbete.

En annan sak hon tar upp är amerikanska radiokanalen NPR som har en ny innehållsstrategi för att matcha innehåll oavsett vilken plattform innehållet ska visas på. Projektet kallas för COPE (Create Once, Publish Anywhere) och kanske inte låter så hett men det är riktigt bra tänk. Oavsett om det ska publiceras som vanlig webbsida eller mobilsida eller i en app eller som en bloggpost så ska det vara samma innehåll. Det är en del av deras strategi för innehållet för att kunna öka spridningen av innehållet och göra det lättare att använda innehållet överallt. Det handlar inte om vilket typsnitt man har eller storleken på tecken längre. Det handlar om var man kan få ut innehållet, hur snabbt man får ut innehållet och att det passar alla typer av plattformar.

Ifall du är intresserad i ämnet så borde du lägga 30 minuter för att se keynoten ovan från Together London från förra året. McGrane säger mycket matnyttigt som varje organisation i förändring borde ta in. Det är ett måste för de som arbetar med innehåll som intäktsdrivande faktor. Tänk på att vi lever i en ny tid som kräver nya arbetssätt.

Det internationella mobilabonnemanget

Drömmen att skapa en resetjänst har legat mig nära om hjärtat länge och redan nu har vi ett par bra svenska försök i och med Tripbirds, Tripl och ATLS bland andra. Själv har jag alltid drömt om en bra mobil tjänst som fungerar när man är ute och reser. En app man tar upp och direkt får reda på vad som händer när man är i närheten oavsett om det gäller ett lokalt evenemang, en bra pub eller ett soft museum.

Det fungerar jättebra när man kommer till andra städer som Göteborg eller Malmö exempelvis och ska se vad som finns att göra i närheten men så fort du lämnar landets gränser så förvandlas smidigheten till något så dyrt så man knappt vågar titta på mobilen. Vi kan ta Telenor som exempel där det kostar 124:- per påbörjad megabyte. Det kostar alltså i runda slängar 400:- att skicka iväg en bild från din iPhone 4S till din mail ifall du gör det via mobilnätet.

Problemet ligger inte i att det inte går att göra bra tjänster, för det finns det gott om. Problemet ligger i att det är dyrt att använda dem på den plats man är på om man inte är Sverige. Det behövs ett abonnemang för oss som bara vill hantera datatrafik i olika länder för jag kan betala ganska bra för att ringa utomlands, det har sällan stört mig. Men att vara digitalt handikappad när jag är utanför Sveriges gränser är extremt begränsande för att använda de tjänsterna som är anpassade för att resa.

Ett bra exempel som lyckas är Amazons 3G Kindle som har fri 3G-täckning i över 100 länder för att göra det möjligt att ladda ner böcker när man reser. Nu handlar det säkerligen oftast om väldigt lite data per bok vilket gör att de säkerligen går runt per bok men det är principen som är viktig. De har säkert kämpat otroligt hårt för att operatörerna skulle gå med på det men det visar på att det redan nu fungerar. Det måste kunna skalas upp.

Nu när vi är ett mer resande folk som dessutom vill dela mer av våra upplevelser i form av statusuppdateringar, bilder, videos eller incheckningar så vill vi kunna använda det mer fritt oavsett var vi är i världen utan att bli ruinerade på kuppen. Tiden borde vara inne nu för att skapa det internationella mobilabonnemanget.

Sex saker man kan göra för att bli en rockstar

För ett tag sen skrev Anton Johansson om det personliga varumärket och bl a rockstarkulturer inom organisationer och om att det mer och mer blir ett måste att ta vara på dessa personer inom organisationer. Jag har filat på en liknande bloggpost länge och blev glad när någon äntligen hade tänkt samma sak men, till skillnad från mig, hade fått ur sig det och gjort det till en bra text. Även fast Anton skrev en riktigt bra bloggpost så är jag lite sugen på att skriva en uppföljare om hur man egentligen blir en rockstar. Det finns ett par saker som gör att dessa ofta räknas som experter på sina områden i den här lilla världen. Ett par saker är ganska enkla medan andra är lite svårare.

1. Mynta ett begrepp som används
Det här kan anses som en riktigt konstigt men det är inte mycket konstigare än mycket annat. Myntar du ett ord, ett uttryck eller en synonym som blir använd så kan det bli använt för just det.. Ett exempel är The Long Tail som Chris Anderson har myntat som de flesta idag vet vad det betyder. Har du inte läst boken så är det en sådan bok man måste ha läst. Myntar du ett begrepp som människor använder när de beskriver en viss sak så har du nått ofta nått expertstatus för det begreppet.

2. Skriv
Det här kan låta lätt men det är det verkligen inte. När du exempelvis skriver längre texter som en bok eller en längre artikel så måste stödja dina argument med allt för att kunna behålla din trovärdighet. Vilket man alltid bör göra oavsett vad man skriver. Lite som man lärde sig på högskolan/universitetet. Det tar dessutom en bra stund att skriva en bok som många vill läsa och är tillräckligt intressant. Det är mycket efterforskning som ska göras och när den väl släpps så ska den bli populär, spännande och innehålla något som ska lära någon annan något. Inte det lättaste alls men lyckas man skriva om något unikt som är i ropet så kan man lätt klassas som rockstar.
Blogga är ett alternativ till bok men här måste man skriva aktivt. Att börja med detta är inte heller helt lätt eftersom du måste hålla bloggen uppdaterad, något jag är extremt dålig på att göra. Men samma sak här så gäller det att vara trovärdig och påläst med här måste man även visa aktivt att man hänger med i trenderna kring det ämnet som man följer. Eller så bloggar man om sitt egna spännande liv där man är sin egna expert vilket en del gör. Många jag känner ser inte styrkan i bloggen som verktyg och kastar sig väldigt ofta med meningar som ”Pfft! Vem vill läsa om mitt liv?” men den har verkligen en styrka för att nå ut till många personer enkelt. Skriv om något som intresserar andra, oavsett om det är en musikgenre eller en hundras, det finns alltid någon som är intresserad av samma sak som dig. Når du en såpass stor massa så att människor börjar prata om dig och ditt resonemang så kan du bli en rockstar bara för det.

3. Föreläs och håll utbildningar
Ett bra sätt att kunna nå ut med sin expertis är att prata på konferenser, på utbildningar eller för företag. När du har nått den nivån så att du kan hålla utbildning i något för andra så har du nått en nivå så att du kan lära ut andra det du är bra på och få betalt för det. Har du haft en föreläsning på en större konferens så finns det en chans att företagen som varit där och lyssnat tar kontakt med dig efteråt enbart för att du klassas som expert.

4. Starta ett företag (eller jobba ett riktigt tufft företag) och vinn priser
Att starta ett framgångsrikt företag brukar kunna imponera duktigt på folk. Oavsett ifall det är en startup som trevar sina första år med en vilja att förändra världen till att det är ett konsultbolag med rätt tänk så är det människorna i företaget som är det viktiga. Har man samlat rätt folk som tillsammans dessutom vinner priser för vad de gör eller syns bland rätt folk så skapar man popularitet per automatik för alla vill ju hänga med de populära. Alla vill jobba med de populära. Är du en av de populära så är du ju en rockstar i någons ögon.

5. Bli extremt transparent
Att bjuda på sig själv har alltid varit populärt men att vara totalt transparent och öppen har alltid varit lite fult i Sverige. Det har vänt, det är nu dessa personer som blir mest kända. Här har vi exempelvis Joakim som väger sig och delar med sig av sin vikt till Johanna och Daniel som Twittrade direkt från sjukhuset då deras son Tage skulle födas. Att vara transparent kan göra en till rockstar och helst då om man delar med sig av saker som vanligt folk anser vara lite konstigt att man delar – med andra ord saker som dessa människor inte skulle våga dela med sig av själva. Det är då det blir spännande. Det kan lika väl räcka med att twittra om sitt liv eller checka in på Foursquare för att anses som transparent. Det är däremot inget som gör att folk rycker på ögonbrynen idag. Ska man ha en liten chans en rockstar genom att vara transparent så ska man göra något till sin yttersta gräns och publicera det andra kan anse vara för personligt.

6. Bli publicerad i gammelmedia
Det här låter så klyschigt i en värld där alla pratar om de sociala medierna. För att nå ut som expert så måste du bli publicerad i papperstidning, vara med i tablå-TV eller till och med i statlig radio. Det är bara då man vet att man kan klassas som en rockstar i allas ögon och inte bara i den lilla klick du själv lever i. Har du kommit förbi de traditionella mediernas gatekeepers så har du kommit förbi svensson-spärren så att de som inte är insatta på ditt område har börjat lyssna. Skit i din akademiska titel, det är först nu du verkligen räknas som en riktig expert.

Allt handlar om att räknas som expert och när man är tillräckligt folklig så vill fler höra om din expertis. Ett bra sätt att mäta att man blivit folklig i Sverige är när man hamnar i morgonsoffan dödstidigt en vardagsmorgon. Det är ett ganska bra riktmärke. Då är det dags att försöka börja om från början och göra samma sak, fast utanför Sveriges gränser.

Specifika platsbaserade tjänster

Under SXSW i Austin nu i mars så var det stora ämnet platsbaserade tjänster och årets stora krig var mellan Gowalla och Foursquare där fortfarande ingen vinnare direkt har utsetts. Folk checkade in överallt man var och man kunde sitta på en restaurant och se de som hade checkat in ganska tydligt. Det var först här jag insåg den stora potentialen för dessa platsdrivna tjänster. När man ser de massiva folkmassorna checka in på samma ställe och man gick en bra överblick på vilka som var där.

Idag har användandet av Gowalla ökat ganska mycket och nu kan man se var som är populärt att gå i Malmö en lördagkväll då fler och fler har börjat checka in. Det bildas så kallade ‘Hot Spots’ där flest människor har checkat in de senaste timmarna, bara i lilla Malmö så bildas det Hot Spots på fredagarnas after works när det samlas myckt människor på ett fåtal ställen. Ju fler som använder tjänsterna desto mer kommer man inse nyttan och nöjet med det. Gowalla har dessutom precis släppt sin iPadapplikation vilket ger en mycket bättre överblick var ens vänner befinner sig. Här kommer det hända mycket inom den närmsta tiden och fler och fler kommer att inse att det verkligen finns en nytta med att checka in.

Även fast tjänster såsom Gowalla, Foursquare, Brightkite och Latitude har tagit stor plats så finns det fortfarande tjänster som inte är så stora ännu men har ett specifikt syfte. En av dessa är Foodspotting vilket går ut på att fotografera den mat du äter medan du sitter på restaurangen. Ifall det blir stort så kan vem som helst stå på en plats, dra fram applikationen och se vilken mat i ens närhet som ser mest attraktiv ut. Detta gör mycket för de som är i närheten och vill ha en delikat måltid utan att direkt behöva chansa på ifall det blir gott eller inte. Jag tror att fler tjänster som är så här pass specifika kommer att kunna dyka upp och det finns säkerligen fler liknande redan nu.

Jag älskar de platsbaserade tjänsternas intåg och jag ser verkligen fram emot fler tjänster som blir populära och kommer användas. Dessa tjänster kommer ta plats när man turistar, när man vill träffa nytt folk och se var ens vänner hänger. Att koppla erbjudanden till dessa tjänster händer redan på andra sidan atlanten och har börjat komma smått i Sverige också. Det finns däremot mycket mer man kan göra inom de sektorn. Det finns en ljus framtid inom dessa tjänster och vi har bara sett början på något stort.

En medlemsklubb räcker

Varför kan ingen aggregera medlemsklubbar? Det finns idag extremt många medlems- och kundklubbar som konsumentföretagen vill att man ska gå med i. Allt ifrån att ha ett kort från Stadium till att vara med i Åhlens-klubben och ha ett ICA-kort kopplat till erbjudanden. Det måste finnas något sätt att få dessa företag att kunna samsas om en standard så att man slipper bära runt på en full plånbok med enbart kort. Vad är det som krävs för att företagen ska kunna samsas om ett kort?

Är det här något bankerna skulle kunna satsa på? Ja, det är väl självklart. De har redan ett kort som vi använder för betalning idag och ifall vi kunde använda samma kort till flera saker vore det ännu bättre. Att kunna koppla medlemsklubbarna till kortet istället för att ha ett separat kort per klubb skulle förminska min egna plånbok markant. Det är i alla fall ett alternativ tills den dagen då vi går över helt till mobil betalning som är på väg att komma snabbt, se bara på Square där man enkelt skapat en betalningslösning som passar ihop med iPhone.

Att samla korten till ett och samma kort skulle kunna göra att konsumentföretagen blir oroliga för att de skulle tappa kontrollen över sina kunders köpbeteende men det borde gå att standardisera detta så att de fortfarande får kontroll. Det kan till och med bli bättre analysverktyg om flera gick ihop och samsades om att utveckla analysverktygen för konsumentbeteende.

Det företag som aggregerar medlemmarnas köpbeteende kan tjäna pengar på bland annat datahanteringen, säkerhet, analys, kundtjänst, utskick och annat som i vanliga fall kostar de för de företag som har medlemsklubbar. Dessutom skulle man på ett enklare sätt kunna erbjuda kombinerade erbjudanden från olika företag. Dessutom kan de sammanställa större rapporter om medborgarens köpbeteende vilket kan vara nyttigt för bland annat forskning. Detta kan man göra utan att personligt se på en enstaka persons köpbeteende utan istället se på större grupper och deras beteende.

Att som konsumentföretag kunna erbjuda en kundklubb till sina alla kunder enkelt och helt gratis bara genom att koppla sitt befintliga kort till deras tjänst utan att behöva tillsätta extra personal är också ett riktigt bra erbjudande till de företag som både har och inte har medlemsklubb idag. Jag vet inte varför ingen gör det här idag men troligtvis är det så att konsumentföretagen vill ha så pass stor koll på sina egna kunders köpbeteende och vill behålla den helt för sig själv.

Nu har jag också drabbats av SJ

SJ har använt sig av Twitter ett tag nu som kommunikationskanal och jag har varit en av de som varit extremt positivt överraskad till idén om att använda sociala medier som kommunikationsväg för att få en bättre relation till sina kunder. De vill alltså bygga bättre relation till sina kunder och veta vad folket på Twitter vill ha och tar gärna emot feedback. Det är ju ett bra sätt att prova sociala medier före de går över till att använda Facebook där alla faktiskt sitter, men det är inte det jag ska ta upp nu. Jag drabbades själv av ett fel som SJ gjorde igår och fick själv uppleva det många andra har gjort gång på gång de senaste månaderna, nämligen det att det är svårt att få upprättelse från dem trots att de själva tycker att de har blivit mer tillgängliga.

För att dra historien lite snabbt så bokade jag en 1-klass biljett från Stockholm till Malmö i fredags som skulle utnyttjas på söndagen (tågnummer 543, 17.21 från Stockholms Central). Anledningen till att jag bokade 1-klass är för att jag anser att det är värt det för det lugn man får och för att det är bekvämare säten, det gör tågresan till ett rent nöje att åka med. Anledningen till att jag hellre åker tåg är för att man får mer tid till att arbeta och man får ro till att läsa om man vill det. När jag kommer till perrongen 17.15 igår så går jag upp på fel sida men tar mig snabbt genom perrongen för att kunna ta mig till vagn 1. När jag kommer fram till vagn 2 så står en massa människor utanför men ingen vagn 1. En tågvärd står på perrongen och ser stressad ut och meddelar att vi ska få mer information inom kort. Han blir mer stressad när fler folk kommer och börjar så småningom skälla ut folk eftersom att en och en frågar den man vanligtvis frågar när ens vagn inte står där den ska stå. Bland annat en gravid kvinna råkade hamna i vägen för den rabiata tågvärden. Helt plötsligt säger han att de har fått fel tågsätt och ett ”vi löser det här”. Väl ombord så hittar jag en plats i den tysta avdelningen, skönt tänkte jag eftersom att det var lugnet jag ville åt, vagnen skulle vi inte få tillbaka. Där får jag sitta till Södertälje och sen blir det fullt i 2-klass. Den gravida kvinnan lyckas få en plats meddelar tågvärden stolt i högtalarna i tåget, på ett extremt arrogant sätt. Jag hamnar i bistron ståendes eftersom att där är det fullt med ett par till som blir ståendes. Ett par andra som stod där hade beställt SJ’s delikata 3-rättersmeny och fick istället 200:- i värdecheckar att kalasa på i bistron. Så vi stod mellan Södertälje och Malmö. Inte direkt som planerat.

Idag, dagen efter resan så började jag med att försöka utnyttja det faktum att SJ stoltserar med sin närvaro på Twitter och ber dem kontakta mig per telefon så snabbt de kan. De meddelar att de inte håller på med det som de inte kan besvara längre än 140 tecken och ber mig vända mig till kundtjänsten. Vänta här nu! Om de vill skapa en kundrelation i sociala medier så ska de väl göra det hela vägen, inte bara besvara de bekväma frågorna. Den personliga tonen de försöker uppnå kommer från flera personer än en och de svarar på samma sätt som de svarar på mail. Efter ett par minuter så ringer jag kundtjänsten som meddelar att jag kan få tillbaka 100:- och en värdecheck på 50:- som kompensation. Det betyder att jag betalat 800:- för att stå i bistron i 4,5 timma. Om jag beställer en biljett och får något helt annat så är det inte ens i närheten av samma biljett. Det går att likställas med att köpa en falsk biljett från Blocket fast man köper den från SJ själva. Är det ens lagligt att sälja något de inte kan stå för och sedan inte betala tillbaka hela summan? Jag och kundtjänst kom i alla fall inte överens i ärendet och jag ber om numret till deras kundombudsman. När jag ringer dit svarar en kvinna som heter Pia som är mycket mer tillmötesgående. Det är varken en arrogant ton som Twitterkontot använder eller en irritation som stackarn på kundtjänst har varje dag, eftersom att de som twittrar inte vågar ta emot de knivigare frågorna.

50% tillbaka är det som Pia erbjuder mig efter en lång kontakt på Twitter och ett par telefonsamtal som jag fått bekosta själv. Jag hade chans att få en flygbiljett för 500:- men valde att åka tåg, för samma pris fick jag en ståplats i bistron.  Jag tycker att vi som fick stå upp hela resan borde få tillbaka hela summan tillbaka insatta på våra konton utan att behöva strida länge för det. Vi är inte de som gjort fel i det här fallet men det var vi som fick ta smällen. Undrar vad är en glad kund värd för SJ?

Har fått förslaget att låta folk få skriva bloggposter med sina resor med SJ och samla dem under samma tak. Jag läser nästan dagligen om människor som råkar hamna på tåg och deras historier. Det verkar som att alla har en egen SJ-historia. Vad är din värsta SJ-historia?

Sommaren har stått ganska still

Nu är snart semestern slut för de flesta och mer och mer börjar intressanta saker hända. Sommaren hittills har varit ganska död och det har inte kommit många nyheter som varit intressanta. Än mindre webbtjänster. Det första jag tänkte göra var att skriva hur tråkig sommaren har varit men jag gör istället en sammanställning vad som har hänt medan alla har suttit i båten, varit på mobiltäckningsfria landstället eller utomlands och inte har velat betala hutlösa pengar för att mobilsurfa. Jag har inte varit så aktiv själv genom den här bloggen men jag försöker hålla en videopost, bild eller citat per dag på Boomboxom allt mellan himmel och jord, som faktiskt snart gått om den här bloggen i antal besök. Vilket kanske inte riktigt var meningen men jag håller ju ett högre tempo där så det är kanske inte så konstigt.

När det kommer till bra artiklar så kan man börja med sommaren ett par riktiga måste-läsningar. Den första kommer från 14-åriga Gustav Holström som skrev om hur kidsen konsumerar media idag. Bra sammanställning som han fick till det efter att det släppts en rapport från Storbritannien där en 15-åring förklarar hur man konsumerar media där över. Vi satt och småpratade om rapporten på gTalk och vips så var en monsterpost skriven och publicerad dagen efter. Den andra artikeln är en Newsmillartikel skriven av Jon Karlung. Det är killen som en gång i tiden grundade Bahnhof och han berättar om det i ett sommarprat på Newsmill. En annan bloggpost jag gillade var Fredriks om att bo i Fiskebäckskil vilket handlade om varför han bor mitt ute i ingenstans även fast han framförallt jobbar i Stockholm. Om man vill läsa någonting på riktigt så är det nog Free man ska läsa (eller lyssna på via exempelvis Spotify). Skriven av Wireds chefredaktör Chris Anderson. Uppföljaren till The Long Tail som även den är ett måste-läs om man nu har missat den.

När det kommer till sommarens nyheter så är Twittergate en av de stora. Det som stod i dokumenten som läckte från Twitter var det inte så mycket nytt. Att de skulle bygga in Retweetfunktionalitet var väl bara en fråga om tid och att de ville ha fler användare var väl inte heller så hemligt. En annan nyhet(?) är att Apples process för att godkänna applikationer i AppStore är helt makalöst slöa. Frågan är också om vi kommer få Spotifyklienten till iPhone efter att det har blivit svårare att komma igenom efter allt rabalder om Google Voice. Fler och fler har börjat få prova Google Wave och de flesta verkar tycka att det känns som en riktig alpha men att det kommer att bli stort. Det är tydligen ganska trist att inte känna någon annan som använder Wave men när det kommer fler användare så kommer det bli bra fart säkerligen. Sen så har Apple släppt en ny telefon men det har väl inte en enda människa lyckats undkomma så det behöver jag knappt att nämna.

Vad gällande tjänster så är Voddler som trots sitt missöde med att bli hackat även nu har blivit hyllat när människor väl fått prova på tjänsten. Ett Spotify för video har vi väntat på ett tag och nu kommer det säkerligen heta Voddler om inte Spotify bygger om och börjar stödja video, vem vet. Ser fram emot att få testa den tjänsten så småningom. Uppdateringen av Google Reader har blivit bra också och nu kan man både tycka om bloggposterna och man kan enklare följa andra som delar med sig av bloggposter. Twitter har även släppt en manual för hur affärsverksamheter bör twittra vilket var väldigt bra läsning. Twitter 101 heter den. En ny vädertjänst har sett dagens ljus och efter att VackertVäder har funnits ett tag så kom Blir Det Sol som faktiskt var mycket trevlig upplevelse. Enkel och bra då det bara är en stor karta med olika vädersymboler.

Jag tror hösten kommer bli roligare nu när folk börjar komma tillbaka till sina arbetsplatser. Själv hade jag tänkt att börja blogga oftare i höst om jag nu hittar något att skriva om. Till början på hösten ser jag nu också fram till Sweden Social Web Camp där Tomas Wennström är lekledare. Att Pelle Sten börjar med säsong 2 av Vi som bygger internet. Att det kommer fler svenska tjänster, kanske ett par av Niklas? Om jag får tiden att räcka till så vill jag också på Annika Lidnes Twitterkonferens. Att det kanske kommer fler svenska applikationer till iPhonen, Hemnet är det senaste tillskottet men fler kommer säkerligen komma, kanske från Svenska Spel nu när de tecknat avtal med utvecklarna Ape Group. Annars så får vi se hur det blir med modeorden Augmented Reality till iPhonen  som jag skrivit om här och där. Något skoj kommer säkert komma med hjälp av den tekniken.

Varför kan man inte rösta på internet år 2009?

Just nu undrar jag varför det inte går att rösta via internet år 2009? Det är sådana här frågor som dyker upp mitt i valtider. Fredrik satt bredvid och frågade det för ett par minuter sen och tyckte, såsom många andra, att det är konstigt att det inte går. När det finns säkra lösningar som används för både banker och skatteverket för att kunna sköta sina ärenden så borde det finnas enkla sätt att rösta på också. Jag är ofta kritisk emot Bank ID eller alla typer av e-legitimationer eftersom att ingen har valt att enats i området men till det här så borde det faktiskt fungera även fast vi har flera olika varianter på det. Det borde t.o.m att kunna verifiera sig via Facebook Connect eller andra typer av OpenID men undrar om staten skulle våga lita på ett sådant system än på ett tag. Det spelar egentligen igen roll hur jag kan verifiera att jag är jag bara det fungerar. Att logga in på Skatteverket kräver att jag med OS X måste köra Firefox 2 med min typ av e-legitimation vilket är riktigt konstigt också. Det är inte acceptabelt att inte hänga med i utvecklingen när man utvecklar sådana här tjänster som ska hjälpa oss att identifiera oss själva på internet.

Att kunna rösta på internet borde öka valdeltagandet och dessutom få oss att kunna lägga mindre tid på att gå till en vallokal. Om det finns alternativet att gå till en vallokal så borde ju det vara bra men att ha det som krav är konstigt när en stor del av Sverige redan idag vet hur man använder banktjänster på nätet och deklarerar på samma sätt. Kan Skatteverket så kan Valmyndigheten. De lyckas ju faktiskt använda sig av öppen data på rätt sätt som exempelvis inte SMHI kan så varför kan vi inte få rösta på internet. Nu kan de inte längre skylla på att internet är en fluga, så det är bara att börja hänga med i utvecklingen och använda teknikerna som finns för att göra rätt. Det vore ju en dröm att i realtid kunna få ut data kring hur svenskar röstar, då skulle jag verkligen ha ett eget valvaka hemma i soffan framför datorn.