Kategoriarkiv: Reflektion

Ryck upp er nu

Jag var knappt peppad på det senaste Apple-eventet. Jag såg det med spänning men jag var inte missnöjd över att missa den första kvarten. När jag hade sett den kände jag inga direkta sug efter produkterna förutom en ny MacBook Pro men det var främst för att min ändå börjar ha ett par år på nacken. Jag var lite glad över att Keynote hade uppdaterats men när jag läste Baekdals recension så blev jag mest nedstämd. Samma sak verkar ha hänt med Keynote som med deras andra pro-appar.

Man kan lätt instämma med Marco Arments bloggpost ”Off” som handlar om hur Apple inte alls kändes lika rappa i sin presentation och allt kändes extremt skriptat. Det var det självklart medan Steve Jobs levde också men det var något magiskt i alla fall med hans scennärvaro som inte finns längre. Jag skrev det här redan för några månader sen när jag tyckte att Apple hade blivit tråkigt och för några veckor sen då jag undrade vad som egentligen hände med fingertoppskänslan?

Sen när jag ser nya appar för Android som människor gör, på grund av att Apples låsningar tar för mycket plats, är helt magnifika. Titta bara på ett av de senare projekten Cover (se film ovan) som ändrar hemskärm beroende på vart man är. Det är ju självklart att man använder Waze oftare i bilen än hemma, Netflix oftare i soffan än på kontoret och Evernote oftare på kontoret än i köket. Här är bara en sak som inte skulle gå att göra med iOS idag. Trots att iOS fortfarande känns lite kvickare än Android så är det snart inte mycket skillnad. Dessutom är tillväxten på ”de appar man behöver” snart ifatt iOS känns det som. Speciellt för oss som är trötta på att ladda ner appar utan mening.

Jag är säker på att nya iPad Air och iPad Mini retina kommer sälja som smör i solsken men jag hoppas samtidigt att Apple kan göra något riktigt bra snart för att främja utveckligen. Även fast jag är ett troget Apple-fan sen barnsben så börjar till och med jag bli lite trött på dem nu.

ghost

Ett första test av Ghost – och behöver vi verkligen en bloggplattform till?

Den Kickstarter-backade och upphypade plattformen Ghost har släppts till alla som vill ladda ner och testa den. Det har gått ett par månader sedan de släppte vad som komma skall och de har väl en bit på vägen kvar före man kan snegla något som är i närheten av det man skulle vilja ha i en bloggplattform. Det man såg mest fram emot är inte klart men jag är ändå glad att jag fick titta in hur långt de har kommit.

Mycket har hänt det senaste året och frågan är egentligen om markdown kommer slå igenom som språk för alla någon gång. Visst är det bra att kunna hantera filer på sättet det är tänkt men det är bara ett fåtal som kommer lära sig skriva markdown hur bra det än är. Speciellt inte i en värld där människor har svårt att förstå administratörs-gränssnitt som WordPress tillhandahåller exempelvis.

Behövs det verkligen en ny bloggplattform i en så mättad marknad? På senare år har vi sett bra plattformar med att WordPress och Tumblr har utvecklats. Medium har fått en plats för one shots och Scriptogram för de som verkligen vill köra markdown och då samtidigt får en Dropbox-koppling till sina filer. Helt plötsligt så känns inte Ghost alls så spännande.

Det enda jag inte ser finns på marknaden för bloggar är centraliserade och samtidigt decentraliserade nätverk där man använder sin egen blogg som kommentarsfunktion för andra bloggar vilket skulle kunna skapa decentraliserade diskussionsforum med sin egna plattform som grund. Det tror jag kommer komma för längre texter men vi är nog en bit därifrån. Utöver det skulle jag vilja se fler timeline-plattformar där man samlar sina länkar, tankar, bilder i en timeline så man enkelt kan följa någons liv på ett sätt som inte är Facebook. Lite som Path, fast under en egen URL och aggregerat. Kanske något jag själv får utveckla någon dag när tiden finns.

Nu är det en mycket tidig version av Ghost jag har testat och det kanske blir bättre än vad jag väntat men jag hade inga större förhoppningar under Kickstarter-kampanjen men nu har jag nästan ännu mindre förhoppningar om slutresultatet.

Yfrogs affärsmodell får mig fortfarande att le

Visst finns det en uppsjö affärsmodeller som man stöter på då och då som man tycker om och som är kreativa. Speciellt i en värld där det verkar gå utför för tidningar och man fortfarande ständigt undrar om Twitter någonsin kommer att tjäna några pengar. År 2010 togs det upp hur fotodelningstjänsten Yfrog tjänade pengar i en artikel i Business Insider. Det kanske inte alls är samma affärsmodell som de har idag men jag tyckte ändå den var fiffig. I  artikeln hade chefen Jack Levin sagt följande:

If you look at the hundred users on Twitter that have most followers, they have a lot of followers. And usually they are very very famous. They could be sports superstars, movie stars, whatever. If a person like this posts a picture and a lot of their fans come to look at it, those fans are in a very specific demographic. Nike may want to advertise next to Tiger Woods. People who have special interests come in masses to our sites. It’s not the same as a bunch of noise.

Alltså, eftersom att det fanns annonser på de enskilda sidorna där folk la upp bilder så kunde man annonsera på dessa specifika användares sidor. Detta är något medierna också bör kunna göra men jag har inte sett någon annan än just Yfrog som provat detta öppet ännu.

Det skulle vara roligt att se om något svenskt mediehus gjort på samma sätt. Visst skulle man som företag hellre vilja annonsera på en enstaka artikel som får bra spridning i sociala medier om det är tillräckligt intressant. Det är ju det annonsering handlar om. Att nå ut till så mycket människor som möjligt i en relevant kontext. Spridning i sociala medier är något som exempelvis Alex Schulman får i det mesta han skriver. Samma sak med Marcus Birro. För att inte tala om Jonas Hassen Khemiris artikel Bästa Beatrice Ask som är en av de mest delade artiklarna i Sverige någonsin.

Sen vill man ju inte att alla ska kunna annonsera på sin artikel och att det ska finnas en spärr för vem som får och inte får annonsera ifall det är en stötande annonsör. Men på samma sätt som alla andra branscher så handlar det om att kunna dra in intäkter för det arbete man lägger ner.

Journalistiken behöver verkligen intäkter just nu för att kunna överleva, det gäller bara vara kreativ nog för att hitta lösningen för att dra in dessa intäkter. Yfrogs affärsmodell är enbart ett sätt som kanske skulle fungera. Det måste finns det ett helt gäng andra lösningar. Men en paywall som låser ute sina mest lojala läsare är nog inte den bästa lösningen men det är den enda lösningen som mediehusen ser idag.

Google känns ganska tråkigt numera

För 10 år sedan så drömde vi alla om att få vara anställda på Google. Den trendigaste sökmotorn som tjänar pengar snabbare än någon annan. De hade en innovationstakt för webbtjänster snabbare än något annat företag, de hade anställt Eric Schmidt som VD där bland det första han gör är att åka på Burning Man med resten av sin 20-nånting kollegor. Google gav sina anställda ingenjörer 20% av sin tid (när de inte tweakade algoritmerna) att arbeta på valfria projekt vilket har lett fram till bland annat Google Mail och massa andra tjänster. De kallade sitt huvudkvarter för Googleplex och de anställda såg alltid ut att ha det helt fantastiskt bra. Dessutom hade de gratis luncher lagade av riktiga kockar vilket också var något unikt för sin tid.

Så är det inte längre. Eller det verkar i alla fall inte som det. Det verkar som att Google växt upp och blivit ett ganska tråkigt företag. Säkerligen betalar de fortfarande bra men det är inte samma innovationstakt och de slaktar de flesta projekt som de en gång byggt eller köpt upp. Deras Burning Man-VD Eric Schmidt är inte längre VD. Min idol Marissa Mayer har slutat för att bli VD på Yahoo! av alla ställen. Nu senast idag så kom det upp nyheter om att de 20% som ingenjörer har haft för att arbeta på egna projekt kommer tas bort. De slaktar ett par tjänster i veckan varav många man tidigare använt såsom för att nämna två Jaiku och Google Reader. Och det gör mig ofta orolig om de också ska börja stänga ner Google Mail och Google Calendar så att jag har börjat kolla på alternativ redan nu.

De har däremot storsatsat på Google+ som ett socialt nätverk och en infrastruktur för kommunikation. Dessutom har de satsat helhjärtat på det mobila skiftet där Google+ är en stor del av Android-utvecklingen. Det må hända att det är en bra väg att gå men det är inte roligt. Även de anställda på svenska Google verkar säga upp sig en och en. När man ser på Google utifrån så verkar det inte längre kul. Inte ens i närheten av kul faktiskt.

Jag tror det behövs ett nytt företag som vågar vara innovativa och låta sina anställda ha just kul. Dessutom behöver vi fler arbetsplatser som verkar roliga att arbeta på. Det här med drömarbetsplatser växer inte direkt på träd längre.

Är Marissa Mayer nya Steve Jobs?

Det är spännande att följa Yahoo! för första gången på många många år. Det är inte främst för att de tidigare gjort uppköp som Flickr och Delicious (som de senare sålde till Youtube-grundarna) utan för hur före detta Google-chefen Marissa Mayer har kommit in som VD och rört om i organisationen.

När Steve Jobs kom tillbaka till Apple 1997 så förändras organisationen kvickt. De högg bort ett helt gäng produkter och stängde sitt museum. Jobs pratade om att Apple gått dåligt ett bra tag och var för brett för att kunna nå ut. På samma sätt börjar Apple bli nu känns det som. Det är inte så roligt att följa processen längre och det känns mer som att de blivit copycats istället för branschens innovatörer. Det Jobs var bra på var att säga nej, något jag hoppades på var Jony Ives förtjänst men efter senaste Apple-konferensen WWDC för en månad sedan så verkar det inte som att han är rätt person att säga nej. Man behöver någon som vågar hugga istället för att lägga till, man behöver någon som kan säga nej.

När Marissa Mayer började som VD på Yahoo! så var det ett företag som länge har varit på nedgång. Visst hade de gjort en del bra saker sen Jerry Yang steg ner från VD-posten 2009 men sen dess har de haft fyra olika verkställande direktörer före Mayer kom in. Det första hon gjorde som blev uppmärksammat var att förbjuda folk att arbeta hemma. Sen dess har hon vänt upp och ner på hela organisationen på ett bra sätt. Hon slaktar tjänster i samma takt som hon gör uppköp och vidareutvecklar tidigare produkter såsom exempelvis Flickr. Ett företag som Yahoo! som länge stått still börjar nu äntligen röra på sig. Jag ser verkligen fram emot den dagen så hon börjar skära ännu mer. För att ta ett exempel av det hon gjorde som chef på Google så är bloggposten ”What comes next in this series? 13, 33, 53, 61, 37, 28…” från 2008 en helt fantastisk post om hur hon beskriver förenklingen av Googles startsida. Ett måste för alla som inte läst den ännu.

Samtidigt som Mayer gör ett strålande jobb utåt sett för Yahoo! så blir Tim Cooks Apple ett tristare företag att bevaka. Det händer säkert mycket innanför murarna men vad man kan se utåt sett så ser det inte ut att hända så mycket. Det finns helt klart en plats att ta efter det att Steve Jobs sorgligt nog gått ur livet. Och jag tror att Marissa Mayer har en stor chans att ta den positionen.

Saker jag inte kan ta på men som jag betalar för

Mitt i det här med att alla vill ha Facebook gratis så börjar jag tänka på vilka tjänster jag betalar, varför jag betalar för dessa och vad det ger mig. Vissa ger ju mindre än andra när man betalar för dem. Saker man inte kan ta på men som fortfarande ger mig ett värde.

Spotify – 99 SEK per månad
Jag har sen länge slutat ladda ner musik och betalar gladeligen mina 99 kronor i månaden för att få tillgång till (nästan) all världens musik på desktop utan reklam. Dessutom att få tillgång till mobilklienten är fantastiskt. Har inte gått en enda månad sen de lanserade premium-kontot som jag inte betalat för tjänsten.

Netflix – 79 SEK per månad
Jag betalade redan förut för amerikanska Netflix men nu har jag helt gått över till svenska. TV- och filmtjänsten får mycket skit för sitt utbud här men jag tycker det räcker gott och väl. Det är inte så att jag behöver mer TV utan mest något att koppla av med då och då. Dessutom älskar jag att tack vare att vi är en del som betalar så har de kommit med sin första Netflix-exklusiva serie House of Cards som är helt makalöst bra.

LinkedIn – 161 SEK per månad
Jag får mycket förfrågningar varför jag betalar för LinkedIn och jag tycker det beror på ett par saker. För det första så visar den lilla ikonen man får som premiumanvändare på en viss typ av aktivitet. Jag använder LinkedIn mycket aktivt till skillnad från många andra och ser på statistiken (som man får tillgång till som premiumanvändare) att det påverkats sen jag blivit mer aktiv. Det är det billigaste alternativet man kan använda sig av men det ger det jag behöver. Om du är aktiv på LinkedIn, givit dig kontakter och möjligheter och dessutom gillar tjänsten – varför betalar du då inte undrar jag?

Dribbble – $20 per år
Jag betalar för ett Pro-konto på bildtjänsten Dribbble mest för att stödja tjänsten för att jag tycker att den är så bra. Där handlar det mer för ett sätt att betala för något jag kan få gratis men tycker om att göra för att stödja grundarna. Skulle jag varit grundare av en tjänst som folk ville använda som hade premiumkonton skulle jag bli glad när folk betalade för att använda dessa funktioner eller stötta tjänsten.

Dropbox – $9,99 per månad
Jag betalar även för tjänsten Dropbpx där många av mina filer ligger sparade. Att få extra utrymme var viktigt och jag växte ut från gratisversionen så det var bara att bita ihop och betala. Inte så farligt tycker jag för en så pass bra tjänst som jag använder aktivt både i arbetet och till vardags.

Webfaction – 79 SEK per månad
Mitt webbhotell där jag har en del webbplatser, min blogg, ett par andra bloggar och lite annat smått och gott. Jag gillar det och det stöder de plattformar jag vill att det ska stödja. Jag är mer en van användare av webbhotellet och har inte velat eller orkat byta till något annat.

Wired, GQ, Esquire och The Magazine – 15 SEK per månad styckvis
Jag betalar även för att läsa saker på min iPad och iPhone. The Magazine har jag skrivit om förut vilket jag fortfarande sitter uppslukad av när varje nummer inkommer. De andra magasinen använder jag mest för att kunna ladda ner när jag ska resa bort för att ha något att läsa då. Att prenumerera på Wired för 15 kronor per månad via iPaden är värt det trots man inte läser den frekvent. Samma sak med magasinen GQ och Esquire. Att köpa dem styckvis i butik, vilket jag brukade göra, kostade mer än vad dessa gör tillsammans på iPaden.

ShapeUp Club Guld – $15 per kvartal
Eftersom att jag kämpar med min viktnedgång så är det här ett bra verktyg om jag vill hålla stenkoll på intaget av kalorier. Dessutom så kan jag med guldmedlemskapet koppla ihop min Withings och RunKeeper med tjänsten vilket gör det ännu mer befogat att betala för den. Den bästa appen på marknaden för just kaloriräkning så det finns ingen anledning att inte betala för den.

Det finns säkert fler tjänster som jag betalar för men främst är det löpande att jag betalar för nya appar som kommer ut. Jag har gjort ett aktivt val att inte jailbreaka eftersom jag gärna stödjer apputvecklarna och Apple ifall jag kan stödja dem med 7 eller 15 kronor för en app. Varför skulle jag inte göra det?

Att se prestige i att använda något mycket aktivt men inte betala för tjänsten tycker jag inte är helt okej. Speciellt ifall det är en tjänst som verkligen ger dig något unikt eller skapar mer smidighet i livet.

Hur blir framtiden om Facebooks annonser flyttar ut från Facebook?

Det går en hel uppsjö rykten just nu men ett av de mest tänkvärda enligt mig är vad som händer om Facebooks annonser flyttar ut från Facebooks och börjar synas överallt och vad de nya annonsprodukterna Facebook lanserar spårar våra köpvanor. Hur kommer de påverka internet på fem års sikt om Google tappar mycket av sina intäkter? Hur kommer det påverka medier som försöker sälja annonsplats efter annonsplats och hur påverkar det Google som har en stor del av den kakan själv idag.

Hur påverkar det dig som annonsör när du både kan nå människor med exakt målgrupp och dessutom kunna nå dem när de söker på precis ditt företag eller läser om ditt företag på en blogg. Ifall det kan öka din fanbase på Facebook så är det aldrig fel för att just du ska kunna nå ut med ditt budskap ytterligare lite till.

Redan i mitten av 2007 så köpte Microsoft in sig 1,6% i Facebook för den nätta summan 240 miljoner dollar. Det betyder att redan då hade Facebook en värdering på 15 miljarder dollar. Men Microsoft som partner så har det betytt att Bing är inkluderat i sökfältet på Facebook samt i kartfunktionaliteten bland annat. Om detta i utbyte kan betyda att Facebooks annonser slås ihop med Bings annonssystem så kan de två företagen tillsammans ta en stor del av annonskakan som finns på internet idag. Om nu ens Facebook behöver Microsoft för det – det kan lika väl vara mer betydelsefullt för Microsoft att få med Facebook på tåget.

Framtiden för Facebooks annonser är ljus och om man läser om deras nya annonsprodukt så är den här funktionen ganska tuff. Den går till på följande sätt.

  1. Marknadsföraren för en produkt lägger upp sin produkt så som man gör i annonsnätverk med en rubrik, en bild och någon säljande text
  2. Konsumenterna går till sidor där annonsen visas eller en page för produkten eller varumärket
  3. Några som ser annonsen går och köper den i en butik efter det att de har sett annonsen
  4. När marknadsförarens produkt är såld så noterar säljaren köparens e-postadress, hemadress och telefonnummer. Denna information finns redan i lojalitetsprogram och liknande.
  5. Facebook har dessa uppgifter för ungefär en miljard människor i världen kan då matcha detta och se i sin historik om köpet skedde efter någon har sett annonsen på Facebook eller hos en partner. Datan hanteras anonymt och krypterat för att skydda användarens kontaktinformation och köphistorik.
  6. Facebook levererar en anonymiserad rapport till marknadsföraren som får underlag på hur deras kampanjer har gått, vilket idag är väldigt svårt att få en koppling kring. Nu kan man plötsligt mäta ROI på ett helt nytt sätt för marknadsförare.

Det är inte bara det att annonserna kan hitta ut från Facebook utan även det att man får bättre verktyg som digital marknadsförare att kunna rapportera sin ROI uppåt i organisationen. Ifall det däremot blir så att Facebooks annonser hittar ut från Facebook så kommer vi få se en stor konkurrens mellan Facebook och Google de närmsta åren och efter det så kommer vi att få se fler medieföretag få än mindre annonsintäkter om de inte väljer att använda sig av dessa typer av annonser. För vem vill annonsera i tidningen när Facebooks annonser plötsligt når alla och är betydligt lättare att få konkreta siffror tillbaka hur din försäljning verkligen har gått?

Ifall vi återuppfann en bransch idag

De senaste dagarna så har ämnet behandlats om vad som händer ifall en bransch inte fanns idag och hur de skulle se ut om vi återuppfann det med dagens teknik. Jag tycker det här är extremt spännande och går att tänka på kring allt. Spotify gjorde exempelvis detta med musikbranschen och är idag världens största leverantör av musik. Samma sak kan man göra med exempelvis kök som Electrolux vill. Eller varför inte se på sjukhusen eller skolväsendet hur man kan göra om dem, eller valsystemet som jag också bloggat om förut. Eller varför inte helt andra branscher som stålindustrin eller hotell. Allt kan man tänka på enligt principen ”Vad gör vi om den här branschen inte fanns förut utan uppfanns idag”.

Om vi börjar med kök så är det mycket som har hänt sedan köken uppfanns men också en del som utvecklas. Electrolux har sedan tio år utvecklat moderna kylskåp där de implementerat skärmar i sina produkter men de verkar inte samverka direkt. De har ingen direkt koppling till affären eller lätta påminnelser till din mobiltelefon idag. Detta är något som kan ta ett tag att implementera och hitta rätt partners men det borde gå för ett stort företag som Electrolux. Kan de dessutom få ut mätdata från detta så finns det mycket man kan göra för att hjälpa kunden. Samma sak gäller för att få de olika enheterna att prata med varandra. Att det finns en uppsjö vitvaror som pratar med varandra för att göra den perfekta måltiden. Dessutom bör man öppna upp gränssnittet för utvecklare så att man kan få appar att prata med vitvarorna direkt. Det bästa sättet för att registrera sina matvaror till frysen och kylen skulle i detta fall vara exempelvis en QR-kod. Jag brukar sällan vara för den typen av teknik men i det här fallet så är det riktigt bra.

Om man ser på andra branscher så finns det en uppsjö saker att göra och det gäller att veta vilka möjligheter vi har med nuvarande teknik som finns idag som inte fanns förut när branschen kom. Det finns hur mycket som helst att göra. Det är bara att sätta igång och fantisera, kreera och presentera dina tankar kring hur du vill att en hel bransch skulle vara idag. Jag själv fortsätter på mitt bankspår och kommer fortsätta beskriva hur jag vill att den finansiella branschen borde vara om de bara använde dagens teknik.

Det amerikanska valet och vart var alla?

För ett par år sen skrev jag en post som hette ”Varför kan man inte rösta på internet år 2009?” och blev rejält slagen på fingrarna av en lysande bloggpost av David Bismark som doktorerade i ämnet som heter ”Varför kan man inte rösta online?” vilket också har presenterats i en TED-talk. Jag känner mig inte bara besegrad utan överkörd, med rätta. Bismark har rätt, jag hade fel. Men det gör inte att det inte går att tänka lite extra på.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan jag vill mer veta vart alla var i natt. Det jag minns av Fotbolls VM 1994 i USA satt hela Sverige uppe långa nätterna för att följa matcherna på andra sidan jorden men när en ledaren för en av världens stormakter som dessutom sakteligen börjar falla ihop ska väljas så kändes det som det ekade. Visst hade både SVT och TV4 valvakor, men de kändes som ihophastade produktioner och 2008 hade Filip & Fredrik en valvaka som kändes skarpare. Tyvärr så hade de ingen vaka i natt men släppte en podcast imorse som jag inte har lyssnat igenom ännu.

Skillnaden mellan det amerikanska presidentvalet i natt och under bronsåret 1994 är att kommunikationen och medierna är annorlunda och allt går snabbare. Vi kommunicerar med varandra via bland annat Facebook och Twitter i realtid vart vi än befinner oss och ser ganska snabbt vilka som följer valet. Vi väntar inte in tidningen på dörrmattan på morgonen längre för att se resultatet men trots det kan inte TV4 lyckades hålla upp hastigheten med siffrorna som CNN hade och var ibland flera minuter efter med att uppdatera valsiffrorna. Sen att de flesta amerikanska medierna visade olika siffror hela tiden under vakan var också lite konstigt. Till och med nu när slutresultatet visats upp så är det olika siffror beroende på vilken media man tittar på (se bild ovan). Siffrorna skiljde sig betydligt mer under natten däremot. Själv följde jag CNN’s fantastiska webbplats som uppdaterades i realtid och var anpassad efter både desktop, tablets och mobiler. Men det var inte lätt att hitta den webbplats man trivdes mest med och när jag började följa valet så kändes det lättare att hitta bättre källor för att följa en keynote från Apple än att följa det amerikanska presidentvalet.

Förutom att se sändningen så är det här ett ypperligt exempel på att använda second screen för att följa valet i alla sociala kanaler och på de amerikanska mediernas webbplatser. Trots att det finns bra verktyg för att enkelt följa valet så kändes det som att många låg och sov och knappt försökte vara vakna. Själv lyckades jag hålla mig vaken fram till Florida var så avgjort som det kunde bli för stunden. Det var spännande in i sista sekunden och skiljde sig bara runt 200 röster när det var som mest jämnt.

Det är självklart mer tryck i Sverige under ett svenskt val och vi följer inte andra stormakters val som Kina och Ryssland med valvakor i TV trots att vi kanske borde göra det. Det här är viktigare och kan påverka oss mer än när vi vinner brons i en fotbollsmatch trots att det alltid känns roligt att vinna brons. För det kan inte vara så att det vara var jag, Emanuel Karlsten och Niklas Svensson som hade ett intresse över det här. Nu har vi verktyg för att kunna göra detta smidigare än för 18 år sedan så vart var alla svenskar när resten av världen stannade upp av nervositet?

Det interaktiva gymmet

Finns det något man skulle vilja starta i en era som denna så är det det uppkopplade gymmet. Jag och Joakim Nyström hamnade i en diskussion om det häromdagen när det handlade om hälsotrenden som just nu skakar Sverige. Jag hakade på direkt när jag köpte en uppkopplad våg och har sedan två månaden gått ner 9,8 kg. Det finns däremot mycket mer att göra för att göra gymmet och träningen ännu mer interaktiv.

Konceptet att kunna gå till gymmet och komma in med hjälp av sin NFC-device, checka in på de olika stationerna som mäter ens aktivitet och skickar det vidare till valfri mät-app. Det kan vara Runkeeper eller ShapeUp Club exempelvis. Att direkt kunna få in denna data i apparna skulle kunna göra så att man enkelt kan spåra sin aktivitet och se hur det ger resultat. Detta skulle även kunna fungera på gruppträningar när man checkar in och tränaren godkänner alla som hållit tempot uppe under passet.

Man kan enkelt skapa lojalitetsprogram för gymmet genom att se aktiva människor och dessutom enkelt kunna stoltsera med exakt hur många kilon gymmet har bränt totalt eller exempelvis hur mycket fettmassa som omvandlats till muskler. Dessutom kan man skapa gruppträningar och tävlingar tillsammans med andra på gymmet för att mäta sig själv med den man går och tränar med. Implementerar man detta på en kedja så kan man enkelt kunna tävla mellan olika gym, både för att få fler människor att börja träna och för att skapa en peppande känsla för att göra ännu bättre ifrån sig.

Jag tror detta skulle kunna vara ett bra sätt för att få ytterligare fler att börja träna. Det finns en målgrupp som kanske inte är så stor men när man väl börjar spåra sig själv och sin aktivitet så är det roligare. Kan man dessutom göra det tillsammans med andra så är det ännu roligare. Det skulle vara väldigt roligt att se över ett sånt här koncept tillsammans med en redan existerande träningskedja. Skulle du gå på ett gym där man enklare kan mäta sin process till ett bättre liv?