Varför kan ingen aggregera medlemsklubbar? Det finns idag extremt många medlems- och kundklubbar som konsumentföretagen vill att man ska gå med i. Allt ifrån att ha ett kort från Stadium till att vara med i Åhlens-klubben och ha ett ICA-kort kopplat till erbjudanden. Det måste finnas något sätt att få dessa företag att kunna samsas om en standard så att man slipper bära runt på en full plånbok med enbart kort. Vad är det som krävs för att företagen ska kunna samsas om ett kort?
Är det här något bankerna skulle kunna satsa på? Ja, det är väl självklart. De har redan ett kort som vi använder för betalning idag och ifall vi kunde använda samma kort till flera saker vore det ännu bättre. Att kunna koppla medlemsklubbarna till kortet istället för att ha ett separat kort per klubb skulle förminska min egna plånbok markant. Det är i alla fall ett alternativ tills den dagen då vi går över helt till mobil betalning som är på väg att komma snabbt, se bara på Square där man enkelt skapat en betalningslösning som passar ihop med iPhone.
Att samla korten till ett och samma kort skulle kunna göra att konsumentföretagen blir oroliga för att de skulle tappa kontrollen över sina kunders köpbeteende men det borde gå att standardisera detta så att de fortfarande får kontroll. Det kan till och med bli bättre analysverktyg om flera gick ihop och samsades om att utveckla analysverktygen för konsumentbeteende.
Det företag som aggregerar medlemmarnas köpbeteende kan tjäna pengar på bland annat datahanteringen, säkerhet, analys, kundtjänst, utskick och annat som i vanliga fall kostar de för de företag som har medlemsklubbar. Dessutom skulle man på ett enklare sätt kunna erbjuda kombinerade erbjudanden från olika företag. Dessutom kan de sammanställa större rapporter om medborgarens köpbeteende vilket kan vara nyttigt för bland annat forskning. Detta kan man göra utan att personligt se på en enstaka persons köpbeteende utan istället se på större grupper och deras beteende.
Att som konsumentföretag kunna erbjuda en kundklubb till sina alla kunder enkelt och helt gratis bara genom att koppla sitt befintliga kort till deras tjänst utan att behöva tillsätta extra personal är också ett riktigt bra erbjudande till de företag som både har och inte har medlemsklubb idag. Jag vet inte varför ingen gör det här idag men troligtvis är det så att konsumentföretagen vill ha så pass stor koll på sina egna kunders köpbeteende och vill behålla den helt för sig själv.
7 kommentarer ()
SJ har använt sig av Twitter ett tag nu som kommunikationskanal och jag har varit en av de som varit extremt positivt överraskad till idén om att använda sociala medier som kommunikationsväg för att få en bättre relation till sina kunder. De vill alltså bygga bättre relation till sina kunder och veta vad folket på Twitter vill ha och tar gärna emot feedback. Det är ju ett bra sätt att prova sociala medier före de går över till att använda Facebook där alla faktiskt sitter, men det är inte det jag ska ta upp nu. Jag drabbades själv av ett fel som SJ gjorde igår och fick själv uppleva det många andra har gjort gång på gång de senaste månaderna, nämligen det att det är svårt att få upprättelse från dem trots att de själva tycker att de har blivit mer tillgängliga.
För att dra historien lite snabbt så bokade jag en 1-klass biljett från Stockholm till Malmö i fredags som skulle utnyttjas på söndagen (tågnummer 543, 17.21 från Stockholms Central). Anledningen till att jag bokade 1-klass är för att jag anser att det är värt det för det lugn man får och för att det är bekvämare säten, det gör tågresan till ett rent nöje att åka med. Anledningen till att jag hellre åker tåg är för att man får mer tid till att arbeta och man får ro till att läsa om man vill det. När jag kommer till perrongen 17.15 igår så går jag upp på fel sida men tar mig snabbt genom perrongen för att kunna ta mig till vagn 1. När jag kommer fram till vagn 2 så står en massa människor utanför men ingen vagn 1. En tågvärd står på perrongen och ser stressad ut och meddelar att vi ska få mer information inom kort. Han blir mer stressad när fler folk kommer och börjar så småningom skälla ut folk eftersom att en och en frågar den man vanligtvis frågar när ens vagn inte står där den ska stå. Bland annat en gravid kvinna råkade hamna i vägen för den rabiata tågvärden. Helt plötsligt säger han att de har fått fel tågsätt och ett ”vi löser det här”. Väl ombord så hittar jag en plats i den tysta avdelningen, skönt tänkte jag eftersom att det var lugnet jag ville åt, vagnen skulle vi inte få tillbaka. Där får jag sitta till Södertälje och sen blir det fullt i 2-klass. Den gravida kvinnan lyckas få en plats meddelar tågvärden stolt i högtalarna i tåget, på ett extremt arrogant sätt. Jag hamnar i bistron ståendes eftersom att där är det fullt med ett par till som blir ståendes. Ett par andra som stod där hade beställt SJ’s delikata 3-rättersmeny och fick istället 200:- i värdecheckar att kalasa på i bistron. Så vi stod mellan Södertälje och Malmö. Inte direkt som planerat.
Idag, dagen efter resan så började jag med att försöka utnyttja det faktum att SJ stoltserar med sin närvaro på Twitter och ber dem kontakta mig per telefon så snabbt de kan. De meddelar att de inte håller på med det som de inte kan besvara längre än 140 tecken och ber mig vända mig till kundtjänsten. Vänta här nu! Om de vill skapa en kundrelation i sociala medier så ska de väl göra det hela vägen, inte bara besvara de bekväma frågorna. Den personliga tonen de försöker uppnå kommer från flera personer än en och de svarar på samma sätt som de svarar på mail. Efter ett par minuter så ringer jag kundtjänsten som meddelar att jag kan få tillbaka 100:- och en värdecheck på 50:- som kompensation. Det betyder att jag betalat 800:- för att stå i bistron i 4,5 timma. Om jag beställer en biljett och får något helt annat så är det inte ens i närheten av samma biljett. Det går att likställas med att köpa en falsk biljett från Blocket fast man köper den från SJ själva. Är det ens lagligt att sälja något de inte kan stå för och sedan inte betala tillbaka hela summan? Jag och kundtjänst kom i alla fall inte överens i ärendet och jag ber om numret till deras kundombudsman. När jag ringer dit svarar en kvinna som heter Pia som är mycket mer tillmötesgående. Det är varken en arrogant ton som Twitterkontot använder eller en irritation som stackarn på kundtjänst har varje dag, eftersom att de som twittrar inte vågar ta emot de knivigare frågorna.
50% tillbaka är det som Pia erbjuder mig efter en lång kontakt på Twitter och ett par telefonsamtal som jag fått bekosta själv. Jag hade chans att få en flygbiljett för 500:- men valde att åka tåg, för samma pris fick jag en ståplats i bistron. Jag tycker att vi som fick stå upp hela resan borde få tillbaka hela summan tillbaka insatta på våra konton utan att behöva strida länge för det. Vi är inte de som gjort fel i det här fallet men det var vi som fick ta smällen. Undrar vad är en glad kund värd för SJ?
Har fått förslaget att låta folk få skriva bloggposter med sina resor med SJ och samla dem under samma tak. Jag läser nästan dagligen om människor som råkar hamna på tåg och deras historier. Det verkar som att alla har en egen SJ-historia. Vad är din värsta SJ-historia?
24 kommentarer ()
Nu är snart semestern slut för de flesta och mer och mer börjar intressanta saker hända. Sommaren hittills har varit ganska död och det har inte kommit många nyheter som varit intressanta. Än mindre webbtjänster. Det första jag tänkte göra var att skriva hur tråkig sommaren har varit men jag gör istället en sammanställning vad som har hänt medan alla har suttit i båten, varit på mobiltäckningsfria landstället eller utomlands och inte har velat betala hutlösa pengar för att mobilsurfa. Jag har inte varit så aktiv själv genom den här bloggen men jag försöker hålla en videopost, bild eller citat per dag på Boomboxom allt mellan himmel och jord, som faktiskt snart gått om den här bloggen i antal besök. Vilket kanske inte riktigt var meningen men jag håller ju ett högre tempo där så det är kanske inte så konstigt.
När det kommer till bra artiklar så kan man börja med sommaren ett par riktiga måste-läsningar. Den första kommer från 14-åriga Gustav Holström som skrev om hur kidsen konsumerar media idag. Bra sammanställning som han fick till det efter att det släppts en rapport från Storbritannien där en 15-åring förklarar hur man konsumerar media där över. Vi satt och småpratade om rapporten på gTalk och vips så var en monsterpost skriven och publicerad dagen efter. Den andra artikeln är en Newsmillartikel skriven av Jon Karlung. Det är killen som en gång i tiden grundade Bahnhof och han berättar om det i ett sommarprat på Newsmill. En annan bloggpost jag gillade var Fredriks om att bo i Fiskebäckskil vilket handlade om varför han bor mitt ute i ingenstans även fast han framförallt jobbar i Stockholm. Om man vill läsa någonting på riktigt så är det nog Free man ska läsa (eller lyssna på via exempelvis Spotify). Skriven av Wireds chefredaktör Chris Anderson. Uppföljaren till The Long Tail som även den är ett måste-läs om man nu har missat den.
När det kommer till sommarens nyheter så är Twittergate en av de stora. Det som stod i dokumenten som läckte från Twitter var det inte så mycket nytt. Att de skulle bygga in Retweetfunktionalitet var väl bara en fråga om tid och att de ville ha fler användare var väl inte heller så hemligt. En annan nyhet(?) är att Apples process för att godkänna applikationer i AppStore är helt makalöst slöa. Frågan är också om vi kommer få Spotifyklienten till iPhone efter att det har blivit svårare att komma igenom efter allt rabalder om Google Voice. Fler och fler har börjat få prova Google Wave och de flesta verkar tycka att det känns som en riktig alpha men att det kommer att bli stort. Det är tydligen ganska trist att inte känna någon annan som använder Wave men när det kommer fler användare så kommer det bli bra fart säkerligen. Sen så har Apple släppt en ny telefon men det har väl inte en enda människa lyckats undkomma så det behöver jag knappt att nämna.
Vad gällande tjänster så är Voddler som trots sitt missöde med att bli hackat även nu har blivit hyllat när människor väl fått prova på tjänsten. Ett Spotify för video har vi väntat på ett tag och nu kommer det säkerligen heta Voddler om inte Spotify bygger om och börjar stödja video, vem vet. Ser fram emot att få testa den tjänsten så småningom. Uppdateringen av Google Reader har blivit bra också och nu kan man både tycka om bloggposterna och man kan enklare följa andra som delar med sig av bloggposter. Twitter har även släppt en manual för hur affärsverksamheter bör twittra vilket var väldigt bra läsning. Twitter 101 heter den. En ny vädertjänst har sett dagens ljus och efter att VackertVäder har funnits ett tag så kom Blir Det Sol som faktiskt var mycket trevlig upplevelse. Enkel och bra då det bara är en stor karta med olika vädersymboler.
Jag tror hösten kommer bli roligare nu när folk börjar komma tillbaka till sina arbetsplatser. Själv hade jag tänkt att börja blogga oftare i höst om jag nu hittar något att skriva om. Till början på hösten ser jag nu också fram till Sweden Social Web Camp där Tomas Wennström är lekledare. Att Pelle Sten börjar med säsong 2 av Vi som bygger internet. Att det kommer fler svenska tjänster, kanske ett par av Niklas? Om jag får tiden att räcka till så vill jag också på Annika Lidnes Twitterkonferens. Att det kanske kommer fler svenska applikationer till iPhonen, Hemnet är det senaste tillskottet men fler kommer säkerligen komma, kanske från Svenska Spel nu när de tecknat avtal med utvecklarna Ape Group. Annars så får vi se hur det blir med modeorden Augmented Reality till iPhonen som jag skrivit om här och där. Något skoj kommer säkert komma med hjälp av den tekniken.
2 kommentarer ()
Just nu undrar jag varför det inte går att rösta via internet år 2009? Det är sådana här frågor som dyker upp mitt i valtider. Fredrik satt bredvid och frågade det för ett par minuter sen och tyckte, såsom många andra, att det är konstigt att det inte går. När det finns säkra lösningar som används för både banker och skatteverket för att kunna sköta sina ärenden så borde det finnas enkla sätt att rösta på också. Jag är ofta kritisk emot Bank ID eller alla typer av e-legitimationer eftersom att ingen har valt att enats i området men till det här så borde det faktiskt fungera även fast vi har flera olika varianter på det. Det borde t.o.m att kunna verifiera sig via Facebook Connect eller andra typer av OpenID men undrar om staten skulle våga lita på ett sådant system än på ett tag. Det spelar egentligen igen roll hur jag kan verifiera att jag är jag bara det fungerar. Att logga in på Skatteverket kräver att jag med OS X måste köra Firefox 2 med min typ av e-legitimation vilket är riktigt konstigt också. Det är inte acceptabelt att inte hänga med i utvecklingen när man utvecklar sådana här tjänster som ska hjälpa oss att identifiera oss själva på internet.
Att kunna rösta på internet borde öka valdeltagandet och dessutom få oss att kunna lägga mindre tid på att gå till en vallokal. Om det finns alternativet att gå till en vallokal så borde ju det vara bra men att ha det som krav är konstigt när en stor del av Sverige redan idag vet hur man använder banktjänster på nätet och deklarerar på samma sätt. Kan Skatteverket så kan Valmyndigheten. De lyckas ju faktiskt använda sig av öppen data på rätt sätt som exempelvis inte SMHI kan så varför kan vi inte få rösta på internet. Nu kan de inte längre skylla på att internet är en fluga, så det är bara att börja hänga med i utvecklingen och använda teknikerna som finns för att göra rätt. Det vore ju en dröm att i realtid kunna få ut data kring hur svenskar röstar, då skulle jag verkligen ha ett eget valvaka hemma i soffan framför datorn.
11 kommentarer ()
När uttrycket Web 2.0 myntades för ett par år sedan så började det pumpas ut reflektioner om att alla skulle delta och bli en styrka med människor som kan påverka. Detta har gjorts nu via bland annat bloggar och kommentarer där man går till ganska stora angrepp mot det man tycker är fel. När mikrobloggarna gjorde intåg härom året så kom begränsningarna till och man fick bara skriva 140 tecken per post. Det gjorde att man postade oftare och dessutom blev det en tvåvägskommunikation som blev lättare att följa. Varje människa fick sin egen röst och kunde uttrycka sig med viss begränsning. Att blogga är inte alls fel men ofta tar det längre tid och mer kraft att göra, det har till och med jag märkt som nybliven bloggare. Samtidigt så blir mitt budskap tydligare och mer kraftfullt med en blogg, men orkar jag kritisera såpass mycket i långa blogginlägg varje gång jag anser att något är fel?
Det som jag tror håller på att hända är att alla får en egen röst där man enkelt skriver en post på maximalt 140 tecken och på endast ett par minuter så kan man få svar. Jag har till och med lyckats få jobb via mikrobloggarna i somras och har hört flera liknande historier om folk som får jobb väldigt snabbt på samma sätt. Att diskussionen numera sker i realtid och att stora internet blir mer och mer personligt och individuellt går inte att undvika. Till de som använder Twitter så skickar jag tweets eller direktmeddelanden istället för SMS och på senare tid har min inbox på Facebook nästan använts som officiell mailbox. Företag har till och med kontaktat mig via Facebook istället för via mail vilket kanske inte är så konstigt men för mig känns det ganska nytt, men jag välkomnar det gladeligen. Nu väntar vi bara på att företagen ska svara på frågor via exempelvis Twitter vilket de är sämre på men de håller ju på att lära sig. Tur är väl det.
Inga kommentarer ()
Arkiv för ‘Reflektion’