Kategoriarkiv: Reflektion

Saker jag inte kan ta på men som jag betalar för

Mitt i det här med att alla vill ha Facebook gratis så börjar jag tänka på vilka tjänster jag betalar, varför jag betalar för dessa och vad det ger mig. Vissa ger ju mindre än andra när man betalar för dem. Saker man inte kan ta på men som fortfarande ger mig ett värde.

Spotify – 99 SEK per månad
Jag har sen länge slutat ladda ner musik och betalar gladeligen mina 99 kronor i månaden för att få tillgång till (nästan) all världens musik på desktop utan reklam. Dessutom att få tillgång till mobilklienten är fantastiskt. Har inte gått en enda månad sen de lanserade premium-kontot som jag inte betalat för tjänsten.

Netflix – 79 SEK per månad
Jag betalade redan förut för amerikanska Netflix men nu har jag helt gått över till svenska. TV- och filmtjänsten får mycket skit för sitt utbud här men jag tycker det räcker gott och väl. Det är inte så att jag behöver mer TV utan mest något att koppla av med då och då. Dessutom älskar jag att tack vare att vi är en del som betalar så har de kommit med sin första Netflix-exklusiva serie House of Cards som är helt makalöst bra.

LinkedIn – 161 SEK per månad
Jag får mycket förfrågningar varför jag betalar för LinkedIn och jag tycker det beror på ett par saker. För det första så visar den lilla ikonen man får som premiumanvändare på en viss typ av aktivitet. Jag använder LinkedIn mycket aktivt till skillnad från många andra och ser på statistiken (som man får tillgång till som premiumanvändare) att det påverkats sen jag blivit mer aktiv. Det är det billigaste alternativet man kan använda sig av men det ger det jag behöver. Om du är aktiv på LinkedIn, givit dig kontakter och möjligheter och dessutom gillar tjänsten – varför betalar du då inte undrar jag?

Dribbble – $20 per år
Jag betalar för ett Pro-konto på bildtjänsten Dribbble mest för att stödja tjänsten för att jag tycker att den är så bra. Där handlar det mer för ett sätt att betala för något jag kan få gratis men tycker om att göra för att stödja grundarna. Skulle jag varit grundare av en tjänst som folk ville använda som hade premiumkonton skulle jag bli glad när folk betalade för att använda dessa funktioner eller stötta tjänsten.

Dropbox – $9,99 per månad
Jag betalar även för tjänsten Dropbpx där många av mina filer ligger sparade. Att få extra utrymme var viktigt och jag växte ut från gratisversionen så det var bara att bita ihop och betala. Inte så farligt tycker jag för en så pass bra tjänst som jag använder aktivt både i arbetet och till vardags.

Webfaction – 79 SEK per månad
Mitt webbhotell där jag har en del webbplatser, min blogg, ett par andra bloggar och lite annat smått och gott. Jag gillar det och det stöder de plattformar jag vill att det ska stödja. Jag är mer en van användare av webbhotellet och har inte velat eller orkat byta till något annat.

Wired, GQ, Esquire och The Magazine – 15 SEK per månad styckvis
Jag betalar även för att läsa saker på min iPad och iPhone. The Magazine har jag skrivit om förut vilket jag fortfarande sitter uppslukad av när varje nummer inkommer. De andra magasinen använder jag mest för att kunna ladda ner när jag ska resa bort för att ha något att läsa då. Att prenumerera på Wired för 15 kronor per månad via iPaden är värt det trots man inte läser den frekvent. Samma sak med magasinen GQ och Esquire. Att köpa dem styckvis i butik, vilket jag brukade göra, kostade mer än vad dessa gör tillsammans på iPaden.

ShapeUp Club Guld – $15 per kvartal
Eftersom att jag kämpar med min viktnedgång så är det här ett bra verktyg om jag vill hålla stenkoll på intaget av kalorier. Dessutom så kan jag med guldmedlemskapet koppla ihop min Withings och RunKeeper med tjänsten vilket gör det ännu mer befogat att betala för den. Den bästa appen på marknaden för just kaloriräkning så det finns ingen anledning att inte betala för den.

Det finns säkert fler tjänster som jag betalar för men främst är det löpande att jag betalar för nya appar som kommer ut. Jag har gjort ett aktivt val att inte jailbreaka eftersom jag gärna stödjer apputvecklarna och Apple ifall jag kan stödja dem med 7 eller 15 kronor för en app. Varför skulle jag inte göra det?

Att se prestige i att använda något mycket aktivt men inte betala för tjänsten tycker jag inte är helt okej. Speciellt ifall det är en tjänst som verkligen ger dig något unikt eller skapar mer smidighet i livet.

Hur blir framtiden om Facebooks annonser flyttar ut från Facebook?

Det går en hel uppsjö rykten just nu men ett av de mest tänkvärda enligt mig är vad som händer om Facebooks annonser flyttar ut från Facebooks och börjar synas överallt och vad de nya annonsprodukterna Facebook lanserar spårar våra köpvanor. Hur kommer de påverka internet på fem års sikt om Google tappar mycket av sina intäkter? Hur kommer det påverka medier som försöker sälja annonsplats efter annonsplats och hur påverkar det Google som har en stor del av den kakan själv idag.

Hur påverkar det dig som annonsör när du både kan nå människor med exakt målgrupp och dessutom kunna nå dem när de söker på precis ditt företag eller läser om ditt företag på en blogg. Ifall det kan öka din fanbase på Facebook så är det aldrig fel för att just du ska kunna nå ut med ditt budskap ytterligare lite till.

Redan i mitten av 2007 så köpte Microsoft in sig 1,6% i Facebook för den nätta summan 240 miljoner dollar. Det betyder att redan då hade Facebook en värdering på 15 miljarder dollar. Men Microsoft som partner så har det betytt att Bing är inkluderat i sökfältet på Facebook samt i kartfunktionaliteten bland annat. Om detta i utbyte kan betyda att Facebooks annonser slås ihop med Bings annonssystem så kan de två företagen tillsammans ta en stor del av annonskakan som finns på internet idag. Om nu ens Facebook behöver Microsoft för det – det kan lika väl vara mer betydelsefullt för Microsoft att få med Facebook på tåget.

Framtiden för Facebooks annonser är ljus och om man läser om deras nya annonsprodukt så är den här funktionen ganska tuff. Den går till på följande sätt.

  1. Marknadsföraren för en produkt lägger upp sin produkt så som man gör i annonsnätverk med en rubrik, en bild och någon säljande text
  2. Konsumenterna går till sidor där annonsen visas eller en page för produkten eller varumärket
  3. Några som ser annonsen går och köper den i en butik efter det att de har sett annonsen
  4. När marknadsförarens produkt är såld så noterar säljaren köparens e-postadress, hemadress och telefonnummer. Denna information finns redan i lojalitetsprogram och liknande.
  5. Facebook har dessa uppgifter för ungefär en miljard människor i världen kan då matcha detta och se i sin historik om köpet skedde efter någon har sett annonsen på Facebook eller hos en partner. Datan hanteras anonymt och krypterat för att skydda användarens kontaktinformation och köphistorik.
  6. Facebook levererar en anonymiserad rapport till marknadsföraren som får underlag på hur deras kampanjer har gått, vilket idag är väldigt svårt att få en koppling kring. Nu kan man plötsligt mäta ROI på ett helt nytt sätt för marknadsförare.

Det är inte bara det att annonserna kan hitta ut från Facebook utan även det att man får bättre verktyg som digital marknadsförare att kunna rapportera sin ROI uppåt i organisationen. Ifall det däremot blir så att Facebooks annonser hittar ut från Facebook så kommer vi få se en stor konkurrens mellan Facebook och Google de närmsta åren och efter det så kommer vi att få se fler medieföretag få än mindre annonsintäkter om de inte väljer att använda sig av dessa typer av annonser. För vem vill annonsera i tidningen när Facebooks annonser plötsligt når alla och är betydligt lättare att få konkreta siffror tillbaka hur din försäljning verkligen har gått?

Ifall vi återuppfann en bransch idag

De senaste dagarna så har ämnet behandlats om vad som händer ifall en bransch inte fanns idag och hur de skulle se ut om vi återuppfann det med dagens teknik. Jag tycker det här är extremt spännande och går att tänka på kring allt. Spotify gjorde exempelvis detta med musikbranschen och är idag världens största leverantör av musik. Samma sak kan man göra med exempelvis kök som Electrolux vill. Eller varför inte se på sjukhusen eller skolväsendet hur man kan göra om dem, eller valsystemet som jag också bloggat om förut. Eller varför inte helt andra branscher som stålindustrin eller hotell. Allt kan man tänka på enligt principen ”Vad gör vi om den här branschen inte fanns förut utan uppfanns idag”.

Om vi börjar med kök så är det mycket som har hänt sedan köken uppfanns men också en del som utvecklas. Electrolux har sedan tio år utvecklat moderna kylskåp där de implementerat skärmar i sina produkter men de verkar inte samverka direkt. De har ingen direkt koppling till affären eller lätta påminnelser till din mobiltelefon idag. Detta är något som kan ta ett tag att implementera och hitta rätt partners men det borde gå för ett stort företag som Electrolux. Kan de dessutom få ut mätdata från detta så finns det mycket man kan göra för att hjälpa kunden. Samma sak gäller för att få de olika enheterna att prata med varandra. Att det finns en uppsjö vitvaror som pratar med varandra för att göra den perfekta måltiden. Dessutom bör man öppna upp gränssnittet för utvecklare så att man kan få appar att prata med vitvarorna direkt. Det bästa sättet för att registrera sina matvaror till frysen och kylen skulle i detta fall vara exempelvis en QR-kod. Jag brukar sällan vara för den typen av teknik men i det här fallet så är det riktigt bra.

Om man ser på andra branscher så finns det en uppsjö saker att göra och det gäller att veta vilka möjligheter vi har med nuvarande teknik som finns idag som inte fanns förut när branschen kom. Det finns hur mycket som helst att göra. Det är bara att sätta igång och fantisera, kreera och presentera dina tankar kring hur du vill att en hel bransch skulle vara idag. Jag själv fortsätter på mitt bankspår och kommer fortsätta beskriva hur jag vill att den finansiella branschen borde vara om de bara använde dagens teknik.

Det amerikanska valet och vart var alla?

För ett par år sen skrev jag en post som hette ”Varför kan man inte rösta på internet år 2009?” och blev rejält slagen på fingrarna av en lysande bloggpost av David Bismark som doktorerade i ämnet som heter ”Varför kan man inte rösta online?” vilket också har presenterats i en TED-talk. Jag känner mig inte bara besegrad utan överkörd, med rätta. Bismark har rätt, jag hade fel. Men det gör inte att det inte går att tänka lite extra på.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva om utan jag vill mer veta vart alla var i natt. Det jag minns av Fotbolls VM 1994 i USA satt hela Sverige uppe långa nätterna för att följa matcherna på andra sidan jorden men när en ledaren för en av världens stormakter som dessutom sakteligen börjar falla ihop ska väljas så kändes det som det ekade. Visst hade både SVT och TV4 valvakor, men de kändes som ihophastade produktioner och 2008 hade Filip & Fredrik en valvaka som kändes skarpare. Tyvärr så hade de ingen vaka i natt men släppte en podcast imorse som jag inte har lyssnat igenom ännu.

Skillnaden mellan det amerikanska presidentvalet i natt och under bronsåret 1994 är att kommunikationen och medierna är annorlunda och allt går snabbare. Vi kommunicerar med varandra via bland annat Facebook och Twitter i realtid vart vi än befinner oss och ser ganska snabbt vilka som följer valet. Vi väntar inte in tidningen på dörrmattan på morgonen längre för att se resultatet men trots det kan inte TV4 lyckades hålla upp hastigheten med siffrorna som CNN hade och var ibland flera minuter efter med att uppdatera valsiffrorna. Sen att de flesta amerikanska medierna visade olika siffror hela tiden under vakan var också lite konstigt. Till och med nu när slutresultatet visats upp så är det olika siffror beroende på vilken media man tittar på (se bild ovan). Siffrorna skiljde sig betydligt mer under natten däremot. Själv följde jag CNN’s fantastiska webbplats som uppdaterades i realtid och var anpassad efter både desktop, tablets och mobiler. Men det var inte lätt att hitta den webbplats man trivdes mest med och när jag började följa valet så kändes det lättare att hitta bättre källor för att följa en keynote från Apple än att följa det amerikanska presidentvalet.

Förutom att se sändningen så är det här ett ypperligt exempel på att använda second screen för att följa valet i alla sociala kanaler och på de amerikanska mediernas webbplatser. Trots att det finns bra verktyg för att enkelt följa valet så kändes det som att många låg och sov och knappt försökte vara vakna. Själv lyckades jag hålla mig vaken fram till Florida var så avgjort som det kunde bli för stunden. Det var spännande in i sista sekunden och skiljde sig bara runt 200 röster när det var som mest jämnt.

Det är självklart mer tryck i Sverige under ett svenskt val och vi följer inte andra stormakters val som Kina och Ryssland med valvakor i TV trots att vi kanske borde göra det. Det här är viktigare och kan påverka oss mer än när vi vinner brons i en fotbollsmatch trots att det alltid känns roligt att vinna brons. För det kan inte vara så att det vara var jag, Emanuel Karlsten och Niklas Svensson som hade ett intresse över det här. Nu har vi verktyg för att kunna göra detta smidigare än för 18 år sedan så vart var alla svenskar när resten av världen stannade upp av nervositet?

Det interaktiva gymmet

Finns det något man skulle vilja starta i en era som denna så är det det uppkopplade gymmet. Jag och Joakim Nyström hamnade i en diskussion om det häromdagen när det handlade om hälsotrenden som just nu skakar Sverige. Jag hakade på direkt när jag köpte en uppkopplad våg och har sedan två månaden gått ner 9,8 kg. Det finns däremot mycket mer att göra för att göra gymmet och träningen ännu mer interaktiv.

Konceptet att kunna gå till gymmet och komma in med hjälp av sin NFC-device, checka in på de olika stationerna som mäter ens aktivitet och skickar det vidare till valfri mät-app. Det kan vara Runkeeper eller ShapeUp Club exempelvis. Att direkt kunna få in denna data i apparna skulle kunna göra så att man enkelt kan spåra sin aktivitet och se hur det ger resultat. Detta skulle även kunna fungera på gruppträningar när man checkar in och tränaren godkänner alla som hållit tempot uppe under passet.

Man kan enkelt skapa lojalitetsprogram för gymmet genom att se aktiva människor och dessutom enkelt kunna stoltsera med exakt hur många kilon gymmet har bränt totalt eller exempelvis hur mycket fettmassa som omvandlats till muskler. Dessutom kan man skapa gruppträningar och tävlingar tillsammans med andra på gymmet för att mäta sig själv med den man går och tränar med. Implementerar man detta på en kedja så kan man enkelt kunna tävla mellan olika gym, både för att få fler människor att börja träna och för att skapa en peppande känsla för att göra ännu bättre ifrån sig.

Jag tror detta skulle kunna vara ett bra sätt för att få ytterligare fler att börja träna. Det finns en målgrupp som kanske inte är så stor men när man väl börjar spåra sig själv och sin aktivitet så är det roligare. Kan man dessutom göra det tillsammans med andra så är det ännu roligare. Det skulle vara väldigt roligt att se över ett sånt här koncept tillsammans med en redan existerande träningskedja. Skulle du gå på ett gym där man enklare kan mäta sin process till ett bättre liv?

Apple har blivit tråkigt

Som Apple fanboy sen över ett halvt liv tillbaka så hoppades jag att jag skulle slippa skriva den där rubriken. Men det har inte riktigt varit samma träffsäkerhet sedan Steve Jobs gick bort för drygt ett år sedan. Visst har det släppts produkter lika punktligt som tidigare och visst försöker Tim Cook prata, gå och gestikulera på samma sätt som Jobs. Men det räcker inte riktigt. Det var inte bara därför vi tyckte om Steve.

Det är lite som när mac-klonerna började dyka upp i och med Apples officiella Macintosh clone program 1995. Eller när de helt plötsligt skulle göra kameror, handdatorer med penna, skrivare och till och med försöka slå sig in på spelmarknaden med en spelkonsol som ingen ville utveckla spel till vilket märktes efter att alla 18 spel hade släppts.

Det är lite som att Apple har slutat våga säga nej. Att släppa en iPhone som har USPen större skärm eller en iPad med en mindre (och sämre) skärm gör inte att de fokuserar. Det gör dessutom inte att utvecklarna vet vad de ska fokusera på när de måste börja producera för ytterligare enheter. Vissa hade till och med hoppats på att få slippa utveckla för äldre versionerna av iPad relativt snart.

Från 1997 när Steve Jobs återtog makten på Apple till hans död 2011 så var det väldigt sällsynt att bilder läcktes på kommande produkter. Det uppmärksammades en gång när en ung man hade råkat supa bort sin iPhone-prototyp på krogen och en journalist råkade plocka upp den, men det vr väldigt sällsynt i övrigt. Efter Jobs dog så har man sett bilder på produkterna ganska långt i förväg men trots det har var det alltid ett BOOM! eller ett ONE MORE THING! som inte hade kommit fram. Det kunde vara små detaljer men det fanns alltid något som inte hade läckt. Det var spännande att följa en keynote även fast man gjorde det som man gör när man följer en fotbollsmatch på text-tv.

När Apple nu släppte en iPad Mini som det ryktats om så länge så rynkar jag på näsan. Antingen är det en stor iPhone eller en liten iPad. En värdig ersättare till iPad 2 är den helt klart men det skulle inte vara en direkt ersättare för en Kindle för mig. Att det dessutom finns 14 olika modeller av iPads gör att jag blir (nästan) lika snurrig som jag blev av Sony Ericssons produktsortiment 2006.

Jag hoppas att Tim Cook snart kliver ner till COO igen och till fördel för en yngre, mer karismatisk frontfigur för Apple. En person som pekar med hela handen mot framtiden, vågar sticka ut, gör sin egen grej utan att härma tidigare och dessutom vågar säga nej. De verkar ha blivit rädda för sina jättar som står bredvid och det kommer inte fungera längre om de ska gå efter Amazon och Google i allt vad de kommer göra. De måste fortsätta gå sin egna stig, fokusera och göra det bra. Så, snälla Apple, sluta säga ja.

Lite om innehållsstrategi

Efter att ha publicerat gårdagens post om böcker jag vill läsa på semestern så kom det in en del förslag på böcker jag borde läsa och dessutom tipsade bland annat Sebastian om en föreläsning med Karen McGrane som jag har bäddat in här ovan. Jag har helt snöat in på innehållsstrategi det senaste halvåret och har läst mycket i ämnet och mer kommer det att bli. Den här föreläsningen var däremot ny för mig.

Hon tar upp en intressant sak med mätning av admingränssnitt som jag fastnade lite extra för. Om man är i innehållsbranschen som exempelvis ett mediehus så borde man mäta sitt CMS admininstrationssidor likadant som e-handlare mäter sina e-butiker. Alltifrån hur länge en person stannar på webbplatsen kan enkelt bli hur lång tid en artikel tar att skriva. Journalisterna skulle kanske gå i taket ifall det presenterades men som chef skulle det vara extremt intressant. Man kan däremot inte alltid mäta journalistik kvantitativt utan måste även ta hänsyn till spridning och kvalitet på artikeln med mera. Däremot så är det bra underlag för kvalitativ analys av innehållsproducenters arbete.

En annan sak hon tar upp är amerikanska radiokanalen NPR som har en ny innehållsstrategi för att matcha innehåll oavsett vilken plattform innehållet ska visas på. Projektet kallas för COPE (Create Once, Publish Anywhere) och kanske inte låter så hett men det är riktigt bra tänk. Oavsett om det ska publiceras som vanlig webbsida eller mobilsida eller i en app eller som en bloggpost så ska det vara samma innehåll. Det är en del av deras strategi för innehållet för att kunna öka spridningen av innehållet och göra det lättare att använda innehållet överallt. Det handlar inte om vilket typsnitt man har eller storleken på tecken längre. Det handlar om var man kan få ut innehållet, hur snabbt man får ut innehållet och att det passar alla typer av plattformar.

Ifall du är intresserad i ämnet så borde du lägga 30 minuter för att se keynoten ovan från Together London från förra året. McGrane säger mycket matnyttigt som varje organisation i förändring borde ta in. Det är ett måste för de som arbetar med innehåll som intäktsdrivande faktor. Tänk på att vi lever i en ny tid som kräver nya arbetssätt.

Det internationella mobilabonnemanget

Drömmen att skapa en resetjänst har legat mig nära om hjärtat länge och redan nu har vi ett par bra svenska försök i och med Tripbirds, Tripl och ATLS bland andra. Själv har jag alltid drömt om en bra mobil tjänst som fungerar när man är ute och reser. En app man tar upp och direkt får reda på vad som händer när man är i närheten oavsett om det gäller ett lokalt evenemang, en bra pub eller ett soft museum.

Det fungerar jättebra när man kommer till andra städer som Göteborg eller Malmö exempelvis och ska se vad som finns att göra i närheten men så fort du lämnar landets gränser så förvandlas smidigheten till något så dyrt så man knappt vågar titta på mobilen. Vi kan ta Telenor som exempel där det kostar 124:- per påbörjad megabyte. Det kostar alltså i runda slängar 400:- att skicka iväg en bild från din iPhone 4S till din mail ifall du gör det via mobilnätet.

Problemet ligger inte i att det inte går att göra bra tjänster, för det finns det gott om. Problemet ligger i att det är dyrt att använda dem på den plats man är på om man inte är Sverige. Det behövs ett abonnemang för oss som bara vill hantera datatrafik i olika länder för jag kan betala ganska bra för att ringa utomlands, det har sällan stört mig. Men att vara digitalt handikappad när jag är utanför Sveriges gränser är extremt begränsande för att använda de tjänsterna som är anpassade för att resa.

Ett bra exempel som lyckas är Amazons 3G Kindle som har fri 3G-täckning i över 100 länder för att göra det möjligt att ladda ner böcker när man reser. Nu handlar det säkerligen oftast om väldigt lite data per bok vilket gör att de säkerligen går runt per bok men det är principen som är viktig. De har säkert kämpat otroligt hårt för att operatörerna skulle gå med på det men det visar på att det redan nu fungerar. Det måste kunna skalas upp.

Nu när vi är ett mer resande folk som dessutom vill dela mer av våra upplevelser i form av statusuppdateringar, bilder, videos eller incheckningar så vill vi kunna använda det mer fritt oavsett var vi är i världen utan att bli ruinerade på kuppen. Tiden borde vara inne nu för att skapa det internationella mobilabonnemanget.

Sex saker man kan göra för att bli en rockstar

För ett tag sen skrev Anton Johansson om det personliga varumärket och bl a rockstarkulturer inom organisationer och om att det mer och mer blir ett måste att ta vara på dessa personer inom organisationer. Jag har filat på en liknande bloggpost länge och blev glad när någon äntligen hade tänkt samma sak men, till skillnad från mig, hade fått ur sig det och gjort det till en bra text. Även fast Anton skrev en riktigt bra bloggpost så är jag lite sugen på att skriva en uppföljare om hur man egentligen blir en rockstar. Det finns ett par saker som gör att dessa ofta räknas som experter på sina områden i den här lilla världen. Ett par saker är ganska enkla medan andra är lite svårare.

1. Mynta ett begrepp som används
Det här kan anses som en riktigt konstigt men det är inte mycket konstigare än mycket annat. Myntar du ett ord, ett uttryck eller en synonym som blir använd så kan det bli använt för just det.. Ett exempel är The Long Tail som Chris Anderson har myntat som de flesta idag vet vad det betyder. Har du inte läst boken så är det en sådan bok man måste ha läst. Myntar du ett begrepp som människor använder när de beskriver en viss sak så har du nått ofta nått expertstatus för det begreppet.

2. Skriv
Det här kan låta lätt men det är det verkligen inte. När du exempelvis skriver längre texter som en bok eller en längre artikel så måste stödja dina argument med allt för att kunna behålla din trovärdighet. Vilket man alltid bör göra oavsett vad man skriver. Lite som man lärde sig på högskolan/universitetet. Det tar dessutom en bra stund att skriva en bok som många vill läsa och är tillräckligt intressant. Det är mycket efterforskning som ska göras och när den väl släpps så ska den bli populär, spännande och innehålla något som ska lära någon annan något. Inte det lättaste alls men lyckas man skriva om något unikt som är i ropet så kan man lätt klassas som rockstar.
Blogga är ett alternativ till bok men här måste man skriva aktivt. Att börja med detta är inte heller helt lätt eftersom du måste hålla bloggen uppdaterad, något jag är extremt dålig på att göra. Men samma sak här så gäller det att vara trovärdig och påläst med här måste man även visa aktivt att man hänger med i trenderna kring det ämnet som man följer. Eller så bloggar man om sitt egna spännande liv där man är sin egna expert vilket en del gör. Många jag känner ser inte styrkan i bloggen som verktyg och kastar sig väldigt ofta med meningar som ”Pfft! Vem vill läsa om mitt liv?” men den har verkligen en styrka för att nå ut till många personer enkelt. Skriv om något som intresserar andra, oavsett om det är en musikgenre eller en hundras, det finns alltid någon som är intresserad av samma sak som dig. Når du en såpass stor massa så att människor börjar prata om dig och ditt resonemang så kan du bli en rockstar bara för det.

3. Föreläs och håll utbildningar
Ett bra sätt att kunna nå ut med sin expertis är att prata på konferenser, på utbildningar eller för företag. När du har nått den nivån så att du kan hålla utbildning i något för andra så har du nått en nivå så att du kan lära ut andra det du är bra på och få betalt för det. Har du haft en föreläsning på en större konferens så finns det en chans att företagen som varit där och lyssnat tar kontakt med dig efteråt enbart för att du klassas som expert.

4. Starta ett företag (eller jobba ett riktigt tufft företag) och vinn priser
Att starta ett framgångsrikt företag brukar kunna imponera duktigt på folk. Oavsett ifall det är en startup som trevar sina första år med en vilja att förändra världen till att det är ett konsultbolag med rätt tänk så är det människorna i företaget som är det viktiga. Har man samlat rätt folk som tillsammans dessutom vinner priser för vad de gör eller syns bland rätt folk så skapar man popularitet per automatik för alla vill ju hänga med de populära. Alla vill jobba med de populära. Är du en av de populära så är du ju en rockstar i någons ögon.

5. Bli extremt transparent
Att bjuda på sig själv har alltid varit populärt men att vara totalt transparent och öppen har alltid varit lite fult i Sverige. Det har vänt, det är nu dessa personer som blir mest kända. Här har vi exempelvis Joakim som väger sig och delar med sig av sin vikt till Johanna och Daniel som Twittrade direkt från sjukhuset då deras son Tage skulle födas. Att vara transparent kan göra en till rockstar och helst då om man delar med sig av saker som vanligt folk anser vara lite konstigt att man delar – med andra ord saker som dessa människor inte skulle våga dela med sig av själva. Det är då det blir spännande. Det kan lika väl räcka med att twittra om sitt liv eller checka in på Foursquare för att anses som transparent. Det är däremot inget som gör att folk rycker på ögonbrynen idag. Ska man ha en liten chans en rockstar genom att vara transparent så ska man göra något till sin yttersta gräns och publicera det andra kan anse vara för personligt.

6. Bli publicerad i gammelmedia
Det här låter så klyschigt i en värld där alla pratar om de sociala medierna. För att nå ut som expert så måste du bli publicerad i papperstidning, vara med i tablå-TV eller till och med i statlig radio. Det är bara då man vet att man kan klassas som en rockstar i allas ögon och inte bara i den lilla klick du själv lever i. Har du kommit förbi de traditionella mediernas gatekeepers så har du kommit förbi svensson-spärren så att de som inte är insatta på ditt område har börjat lyssna. Skit i din akademiska titel, det är först nu du verkligen räknas som en riktig expert.

Allt handlar om att räknas som expert och när man är tillräckligt folklig så vill fler höra om din expertis. Ett bra sätt att mäta att man blivit folklig i Sverige är när man hamnar i morgonsoffan dödstidigt en vardagsmorgon. Det är ett ganska bra riktmärke. Då är det dags att försöka börja om från början och göra samma sak, fast utanför Sveriges gränser.

Specifika platsbaserade tjänster

Under SXSW i Austin nu i mars så var det stora ämnet platsbaserade tjänster och årets stora krig var mellan Gowalla och Foursquare där fortfarande ingen vinnare direkt har utsetts. Folk checkade in överallt man var och man kunde sitta på en restaurant och se de som hade checkat in ganska tydligt. Det var först här jag insåg den stora potentialen för dessa platsdrivna tjänster. När man ser de massiva folkmassorna checka in på samma ställe och man gick en bra överblick på vilka som var där.

Idag har användandet av Gowalla ökat ganska mycket och nu kan man se var som är populärt att gå i Malmö en lördagkväll då fler och fler har börjat checka in. Det bildas så kallade ‘Hot Spots’ där flest människor har checkat in de senaste timmarna, bara i lilla Malmö så bildas det Hot Spots på fredagarnas after works när det samlas myckt människor på ett fåtal ställen. Ju fler som använder tjänsterna desto mer kommer man inse nyttan och nöjet med det. Gowalla har dessutom precis släppt sin iPadapplikation vilket ger en mycket bättre överblick var ens vänner befinner sig. Här kommer det hända mycket inom den närmsta tiden och fler och fler kommer att inse att det verkligen finns en nytta med att checka in.

Även fast tjänster såsom Gowalla, Foursquare, Brightkite och Latitude har tagit stor plats så finns det fortfarande tjänster som inte är så stora ännu men har ett specifikt syfte. En av dessa är Foodspotting vilket går ut på att fotografera den mat du äter medan du sitter på restaurangen. Ifall det blir stort så kan vem som helst stå på en plats, dra fram applikationen och se vilken mat i ens närhet som ser mest attraktiv ut. Detta gör mycket för de som är i närheten och vill ha en delikat måltid utan att direkt behöva chansa på ifall det blir gott eller inte. Jag tror att fler tjänster som är så här pass specifika kommer att kunna dyka upp och det finns säkerligen fler liknande redan nu.

Jag älskar de platsbaserade tjänsternas intåg och jag ser verkligen fram emot fler tjänster som blir populära och kommer användas. Dessa tjänster kommer ta plats när man turistar, när man vill träffa nytt folk och se var ens vänner hänger. Att koppla erbjudanden till dessa tjänster händer redan på andra sidan atlanten och har börjat komma smått i Sverige också. Det finns däremot mycket mer man kan göra inom de sektorn. Det finns en ljus framtid inom dessa tjänster och vi har bara sett början på något stort.