Borde Blocket dömas efter The Pirate Bay?

Jag brukar väldigt sällan prata om saker som rör upphovsrättsbrott. Det är en ganska trist fråga tycker jag och det finns många som debatterar den bra, både för fördelarna och nackdelarna.

Det jag vill ta upp är att jag irriterar mig på är själva domen mot personerna bakom The Pirate Bay. Jag tycker Fredrik Neijs advokat Jonas Nilsson sätter fingret precis rätt när han beskriver domen i ett brev till europadomstolen som publicerades i Dagens Nyheter 14 maj 2012. Jag har tagit ut det som jag vill styrka i den artikeln.

”Enligt vår bedömning är det att likna vid att posten skulle fällas i domstol för att de levererat ett brev med olagligt innehåll. En annan, och kanske än mer relevant liknelse skulle vara om grundarna till köp- och säljsajten Blocket fälls för brott efter att någon sålt en stulen cykel efter att ha annonserat på nämnda sajt.”

Det här är den mest lyckade liknelsen jag sett på det som händer. Om The Pirate Bays grundare döms så kan det lika väl vara Schibstedts egna kassako Blocket som fälls nästa gång.

Stockholms starkaste maträtt?

Det är ingen hemlighet att jag älskar stark mat. Ofta så slinker det ner en stark indisk rätt till lunch, jag går i obskyra affärer där jag letar efter ghost pepper och jag tar nästan alltid de måltider med flest frukter på menyn på thairestauranger. Däremot har jag inte provat världens starkaste korv i gamla stan ännu men det finns en rolig video när Färjan-Håkan testar den.

Första veckan när jag flyttade upp till Stockholm för 1,5 år sedan så åt jag en Vindaloo med Johan på Södermalms fantastiska indier Indian Garden. Detta ska återupplevas snart men tills dess skulle jag gärna veta vilken som är stans absolut starkaste Vindaloo. Jag tänkte testa mig fram för att hitta den absolut bästa. Har du några tips så får du gärna kommentera så ska jag testa dem. Just maträtten Vindaloo är nämligen en riktig favorit.

Jag håller dessutom på att sätta ihop en lista över Stockholms Starkaste Maträtter och undrar om det är fler som skulle vilja prova dem en och en? Har du några tips om vilka du tycker är stans starkaste så får du gärna kommentera det också. Listan släpper jag om någon vecka när jag samlat in allt material och så kommer jag börja äta mig igenom den från hösten – om magen håller då förstås.

Väggen bredvid bordet i köket bakom lampan

Poster designad av Jared McDaniel efter Apples klassiska reklamkampanj ”Think Different” från 1997 för att hedra minnet av Steve Jobs.

Efter att ha varit på jakt efter en köksradio så är det nu dags att leta efter saker att ha på väggen bredvid bordet i köket bakom lampan. Jag har haft ganska kala väggar sen jag flyttade in och enbart en tavla centralt i köket som är mer av en typografi från Etsy där det står ”You’re here – deal with it” med en punkt i mitten.

Det jag tittar på nu är bland annat en poster som har kaffe-symbolik. Det dricks väldigt mycket kaffe här och det är inte jag som står för större delen av den konsumtionen men en del. Det är däremot alltid skönt med lite kaffekultur hemma så det kan gärna få avspeglas i en inramad poster. En annan i köket ska få handla om att man ska leva dagen eller göra något vettigt av dagarna och leva sitt liv för att ha roligt och må bra.

En annan poster jag skulle vilja ha är den klassiska Here’s to the crazy ones-postern efter ett citat från Apples reklamkampanj Think Different, som finns på bild överst i den här bloggposten, som tyvärr inte får säljas längre. Frågan är om det går att göra en sådan själv, vart man i så fall gör det och vad det skulle kosta? Skulle det kanske till och med vara fler som skulle vara intresserade av en liknande poster?

Bloggpost nummer 100

Ville mest skriva att jag nu är uppe i 100 bloggposter. Före jag fick ett ryck så var jag uppe i ca 80 bloggposter och sen släppte jag sargen och började blogga lite mer frekvent. I alla fall försöka hålla en bloggpost om dagen och nu har jag inte så mycket press på mig att det måste handla om något djupt och häftigt varje gång.

Lite sköna siffror är att bloggen startade tisdagen 31 mars 2009. Jag hade ingen blogg och de flesta andra verkade ha en digital lekplats där de skrev av sig lite då och då. Det var egentligen bara därför jag startade bloggen. Jag ställde mig i ledet helt enkelt med höga ambitioner och ville skriva om sådant som jag tyckte om. Nästa 16 000 personer har läst min blogg. Det tycker jag är ganska mycket för att inte ha skrivit så mycket alls och jag är nöjd om enbart ett fåtal person skulle läst. Det hade räckt. Men jag är glad att fler har tyckt det jag skriver varit intressant. Det är alltid roligt att skriva och det är ännu roligare att få kommentarer och feedback på det man skriver. Det trodde jag inte skulle vara det roliga när jag började blogga.

Det jag tänkte göra nu är det som Fredrik Wass gjorde och börja på min helt egna #Blogg100 vilket går ut på att skriva en bloggpost om dagen i 100 dagar. Nu börjades det här projektet redan i början av året men jag har blivit lite varm i kläderna och tänkte börja redan från imorgon hela vägen fram till bloggpost nummer 200.

Vad tycker du att jag borde skriva om i de här kommande hundra bloggposterna?

Hittebo i Metro

Hittebo, som var vårt projekt under 24 Hour Business Camp, fick uppmärksamhet i Metro idag. Alltid roligt när man lägger ner lite tid på ett projekt man tror på. Vi har fortfarande en bra bit kvar och efter vi lanserat så har vi planer nog för att kunna täcka år av utveckling.

Främst så berör vi ett stort problem, främst i Stockholmsregionen, som väldigt få verkar orka göra något åt. Att lätta upp på Stockholms bostadsmarknad är något som verkligen behöver göras och kan vi göra något åt den pressen så blir vi glada för det.

Vi har redan nu fått in många intressenter som både vill har tryggheten i att ha en koppling till den som ska hyra deras lägenheter och lägga upp sina lägenheter och ännu fler som söker lägenheter. Man märker även att det nästan alltid finns någon som vill hjälpa en vän att få tag på en lägenhet. Det märks verkligen att det är högt tryck på bostadsmarknaden och man märker det lite extra när man berör det.

Hittebo efter 24 Hour Business Camp

Vi lyckades inte helt bli klara på 24 timmar. Mitt, Lowes och Eriks fokus är att göra något åt den ansträngda bostadsmarknaden i Sverige och göra det smidigare att hyra ut andrahandslägenheter till de man litar på och dessutom strukturera upp det kaos som råder för de som vill hyra ut sina bostäder. Hittebo heter projektet och vi fortsätter även nu efter lanseringen med att färdigställa den första fasen.

Det här är första gången jag kommer ifrån ett 24hbc och känner att vi är klara mycket snart. Det är inte många timmars utveckling för att få registreringen på plats. Samt listningen av objekt och enskilda objekt. Hela flödet är i princip på plats redan men det är fortfarande inte lanserat. Efter det är på plats så har vi en ganska tydlig roadmap vad vi vill göra redan nu.

Efter helgen är vårt mål att lansera en fungerande tjänst men redan nu har vi drygt 200 000 i Hittebo-nätverket. Alltså vänner som har anslutit sig och deras vänner. Alla unika. Vi har fått många hejarop av folk som verkligen söker efter lägenheter, speciellt i Stockholmsområdet. Det finns däremot ingen begränsning för att andra städer ska kunna vara med redan från början.

Gå in och anslut dig på Hittebo.se, gilla Hittebos sida på Facebook och följ oss på Twitter så berättar vi dr när vi lanserar tjänsten skarpt. Har ni fler frågor kring tjänsten så tveka inte att höra av dig till mig så berättar jag vidare.

Konsten att leva med lite saker (och vad jag har gjort det senaste året)

När jag flyttade upp till Stockholm från Malmö i februari förra året så gjorde jag det med en kabinväska. Jag hade precis slutat på förra jobbet och tanken var att vara uppe 3 dagar för att hälsa på ett par vänner och träffa lite annat folk som jag känner i stan. Jag är ändå uppväxt här så det tar alltid ett tag att plöja igenom ett gäng personer när jag är uppe. När jag bodde i Malmö hade jag exempelvis mycket sällan tid att träffa min familj och släkt när jag var uppe eftersom dagarna och kvällarna alltid var fullbokade.

Tre dagar blev en vecka och en vecka blev fem veckor. Efter ha bott på min vän Calles soffa i sju veckor så flyttade jag in till ett rum som Heidi hyrde ut och började jobba på Improove. Efter en månad hos Heidi så hyrde jag en andrahandslägenhet i Abrahamsberg i Bromma där jag senare bodde i två till tre månader tills jag fick lägenheten jag har nu. En förstahandshyresrätt på Fredhäll i utkanten av Kungsholmen och jag har aldrig trivts så bra i en lägenhet som den här.

Det jag tänkte komma till var den där kabinväskan som var det enda jag åkte upp med. Efter att ha bott hos Heidi så hade jag nästan fördubblat antalet klädesplagg och när jag flyttade till Bromma så köpte jag lite av det som stod i den lägenheten. Ett bord, ett par stolar men inte så mycket mer än så. Även en IKEA-runda blev det när jag började bygga ett hem. Väl framme i Fredhäll så blev det ytterligare ett par IKEA-rundor och nu har jag ett fullständigt hem.

Jag har inte varit nere i Malmö mer än ett par gånger sen jag åkte upp och jag har tyvärr inte saknat staden en enda gång. Visst saknar man vänner och familj men det finns inget jag saknar med staden Malmö direkt. Jag älskar att ha flyttat därifrån och har aldrig ångrat det.

Känslan av att börja om från början och egentligen inte äga något var fantastiskt. Det är en frihetskänsla som är svårt att förklara men det är lite som att resa utan att ha med sig något. Det blev svårare att upprätthålla det när man blev sambo men jag ser det ändå som en dröm framåt. Det handlar om att ha rätt saker och inte många saker för att enbart ha saker.

Om att slippa bloggångest

Jag har länge haft problem att definiera vad jag ska skriva här. Varje gång jag börjar igen så får jag ganska många hejarop som tycker om att läsa det som skrivs. Det är alltid roligt att skriva om vad som händer och jag trivs verkligen med det. Jag är verkligen en bloggperiodare som skriver när jag får lust och nu plötsligt fick jag lust att göra det. Den här gången hoppas jag dock att jag fortsätter också.

Anledningen till att jag började blogga var för att jag ville skriva om ”sociala medier” som i slutet på 2008 var the shit. Det fullkomligt sprutade ut tjänster dagligen och jag hade konto på varenda ett. Allt var spännande och nytt och i början på 2009 så startade jag bloggen för att skriva lite om det. Jag var i princip sist ut av de internauter jag kände och tänkte att det var dags så det var bara att köra. Jag registrerade domänen och satte upp en WordPress-blogg lite snabbt.

Att blogga om sociala medier var roligt i sisådär fem dagar och sen började jag skriva om hur jag tycker banker borde vara i framtiden. Inlägg som blev riktigt lyckade och fick både bra feedback utifrån och en del bra kommentarer. Sen började jag helt plötsligt fokusera på banker ett litet tag. Det var kul ett par månader. Sen fanns det inte så mycket att skriva om framtidens banker.

Sen kom mikrobloggen och bloggens mellanbröder Tumblr och Posterous. Det var ett enkelt sätt att kunna posta snabba inlägg och jag tänkte helt gå över till dessa för att det var smidigare. Men det blir plötsligt något som saknar då också. Ska jag posta föreläsningar eller ska jag posta citat eller bilder på katter? Usch. Denna ångest för att posta något som håller ”kvalitet nog” är galet jobbig.

Jag har varit förvirrad i vad jag ska publicera här eller inte men nu fick det vara nog. Jag kommer skriva om det jag vill skriva om. Det kommer vara högt och lågt. Ena stunden kan det handla om folk som köar till sneakers och andra stunder om vad jag tycker om interna appar för företag eller kanske appar som jag tycker om såsom Pocket. Jag trivs med det och min bloggångest försvann direkt och det har dessutom gjort att jag börjat försöka skriva flera bloggposter i rad och tidsinställa dessa för att kunna slippa posta något någon dag utan att få ångest för det. Har en del poster för dessa dagar. Den här till exempel. Allt handlar bara om att skriva om det man tycker om, och det är det jag gör nu. Äntligen.

Att köa för ett par sneakers

Det kanske inte är vilka sneakers som helst utan ett par Nike Air Yeezy 2 vilket Kanye Wests egna kollektion som är en limiterad kollektion på enbart 3000 exemplar. Ändå står jag och bara tittar på kön utanför Sneakersnstuff på Åsögatan när det är ett helt gäng som köat i en vecka för ett par skor. På eBay verkar skon gå på dryga 15 000 kronor så några av dem kommer säkert göra sig en hacka på dessa skor. Aftonbladet har även skrivit om köandet.

Men egentligen är det väl inte konstigare att köa för en telefon, en surfplatta, biobijetter till Sagan om Ringen eller till en konsert med Bruce Springsteen.

Nike Air Yeezy 2

Kommer bli skoj att se om man ser några av dessa sneakers på stan. Jag hoppas någon vågar använda sina par så att de inte får stå och damma på en hylla bara.

Siktet inriktat på en köksradio

Jag har i åratal spanat efter en radio till mitt kök. Främst för att jag tycker om att laga mat och dessutom laga mat länge. Efter en lång tids sneglande på en skön klassisk Tivoli Audio Model One så har jag nu helt börjat fokusera på en Jawbone Jambox och den största frågan är ifall jag ska välja den lilla varianten eller den senaste Jawbone Big Jambox som är lite större.

Troligtvis blir det den mindre varianten eftersom att den troligtvis kommer att följa med mig på grillningarna i området där jag bor i sommar. Det är 900 kronors skillnad på den lilla och den stora varianten men det verkar inte vara så pass mycket bättre ljud i den stora och den blir dessutom mer jobbig att ta med sig.

Inspirationen fick jag helt ifrån när jag såg att en vän hade med sig en sådan för att enkelt sätta igång lite musik när han var på SXSW i Austin tidigare i år. Fantastisk liten maskin som ger ett bra ljud för sin storlek. Troligtvis blir det den mindre om inte någon har något mycket mer positivt att säga om den lite större versionen?