Bloggen fyller 6 år

Inte för att jag har varit den mest aktiva bloggaren men jag tycker ändå att det är mäktigt att den här bloggen har varit igång i 6 år idag. När jag började blogga 2009 så hade jag, som så många andra, en vision om att skriva något varje dag men det har inte blivit så. Det tar oftast för mycket tid och den tiden har man inte och när man väl har tiden så har man inget direkt att skriva om.

De posterna som jag skrev för ett par år sen om banker och utveckling för banker har nog varit bland de mest lästa trots att det som söks mest på när posten när jag letar efter en ny radio till köket. En annan post som många sökt på är frågan om varför man inte kan rösta på internet. Oftast är de posterna jag bryr mig minst om de mest sökta medan de jag bryr mig mest om inte alls söks på.

Nu ser jag fram emot flera år till med den här bloggen där man kan skriva av sig då och då och reflektera över vad som händer i världen och med utvecklingen vilket är något som jag verkligen brinner för.

 

Notch säger tack och hej

Det är inte ofta jag skriver om spel men när företaget Mojang, som är företaget bildades när Minecraft skulle bolagiseras av bland annat Markus ”Notch” Persson, säljs till Microsoft för i runda slängar 18 miljarder svenska kronor så är jag tvungen att skriva ett par rader. Det känns lite sorgligt tycker jag men samtidigt verkar det ganska skönt för Notch och de andra delägarna som nu lämnar bolaget.

I posten ”I’m leaving Mojang” skriver Notch själv så här:

I don’t see myself as a real game developer. I make games because it’s fun, and because I love games and I love to program, but I don’t make games with the intention of them becoming huge hits, and I don’t try to change the world. Minecraft certainly became a huge hit, and people are telling me it’s changed games. I never meant for it to do either. It’s certainly flattering, and to gradually get thrust into some kind of public spotlight is interesting.

A relatively long time ago, I decided to step down from Minecraft development. Jens was the perfect person to take over leading it, and I wanted to try to do new things. At first, I failed by trying to make something big again, but since I decided to just stick to small prototypes and interesting challenges, I’ve had so much fun with work. I wasn’t exactly sure how I fit into Mojang where people did actual work, but since people said I was important for the culture, I stayed.

I was at home with a bad cold a couple of weeks ago when the internet exploded with hate against me over some kind of EULA situation that I had nothing to do with. I was confused. I didn’t understand. I tweeted this in frustration. Later on, I watched the This is Phil Fish video on YouTube and started to realize I didn’t have the connection to my fans I thought I had. I’ve become a symbol. I don’t want to be a symbol, responsible for something huge that I don’t understand, that I don’t want to work on, that keeps coming back to me. I’m not an entrepreneur. I’m not a CEO. I’m a nerdy computer programmer who likes to have opinions on Twitter.

As soon as this deal is finalized, I will leave Mojang and go back to doing Ludum Dares and small web experiments. If I ever accidentally make something that seems to gain traction, I’ll probably abandon it immediately.

Considering the public image of me already is a bit skewed, I don’t expect to get away from negative comments by doing this, but at least now I won’t feel a responsibility to read them.

I’m aware this goes against a lot of what I’ve said in public. I have no good response to that. I’m also aware a lot of you were using me as a symbol of some perceived struggle. I’m not. I’m a person, and I’m right there struggling with you.

I love you. All of you. Thank you for turning Minecraft into what it has become, but there are too many of you, and I can’t be responsible for something this big. In one sense, it belongs to Microsoft now. In a much bigger sense, it’s belonged to all of you for a long time, and that will never change.

It’s not about the money. It’s about my sanity.

Jag tycker det säger en hel del om vad Minecraft har blivit. Läser man Mojangs bloggpost om försäljningen så verkar de inte riktigt veta vad som kommer hända men att de ska försöka ha kvar den fanbase som finns kring Minecraft även fast Notch inte finns kvar i bolaget.

Phil Spencer, Head of Xbox, berättar om köpet.

 

Sen vill jag avsluta med det Notch själv skrev i slutet av 2012 på Twitter.

Hoppas nu för allt i världen att Microsoft kan hålla kvar det community som finns kring Mojang och Minecraft.

2012 års bästa hip-hop

Jag brukar varje år släppa mina favoriter inom hiphopvärlden och jag brukar samla ihop 100 spår från olika artister eller i alla fall olika album som jag tycker har varit bra under året som har gått. För 2012 så lyckades jag inte riktigt samla ihop 100 spår men däremot 73 spår till slut. Troligtvis kommer jag fortsätta fylla på den här om jag hittar mer som jag tycker är bra eller så kanske till och med ett par svenska spår får tränga sig in på den listan.

Mina favoritspår för 2012 är nog

  1. Oh No feat Jose James & Phife Dawg – Dues n Don’ts
  2. Guilty Simpson – Change
  3. 9th Wonder & Murs – Better Way
  4. Chaundon – The Note
  5. Joey Bada$$ feat Chuck Strangers – Fromdatomb$

Hela listan kan du se genom att klicka på den här länken eller se nedan.

Idag börjar Beslutsbyrån

Jag träffade på Niklas från Psykologifabriken/Hoa’s Tool Shop som tyckte jag borde gå Beslutsbyrån – Beteendeekonomi i praktiken så jag tog mitt förnuft till fånga och skrev upp mig direkt. Beslutsbyrån är en del av Psykologifabrikens nya träningsprogram och ett som kan passa mig bra. Det är ju inget annat jag har att göra de här dagarna förutom att jobba, blogga, odla skägg och programmera så det var ju lika bra att göra något annat också.

Men det är klart man blir nyfiken på vad programmet kommer att handla om och de första uppgifterna har redan nu trillat in. Enligt dem själva så är det tre huvudpunkter som kommer bearbetas.

  • Motverka irrationella val
  • Designa för långsiktighet
  • Förstå vad som påverkar människors beslut

Det är tre spännande områden jag hoppas lära mig lite mer om under de närmaste veckorna. Om programmet skriver de själva så här:

Varför har vi så svårt att tänka långsiktigt? Vilka faktorer får människor att välja vissa alternativ men inte andra? Hur kan vi påverka upplevelsen av våra tjänster/produkters pris? I Beslutsbyrån får du svar på dessa frågor samt får ta del av tre konkreta verktyg som du kan använda när du utformar erbjudanden eller skapa produkter.

Under tre veckor får du testa flera konkreta övningar för att bli bättre på att förstå hur människor fattar beslut och vad som påverkar deras val.

De har även med exempel som de kommer ta upp under programmets gång såsom att identifiera en kostnad som man blivit mindre känslig för eller en uppgift såsom att ta en bild på en reklam som anspelar på det långsamma systemet för beslutsfattande.

Jag ser fram emot de kommande veckornas program och hoppas det kommer bli lika bra som jag tänkt mig från början. Troligtvis så kommer jag återkomma ett par gånger alternativt använda mig av bloggen för uppgifterna. Vi får se, för jag har egentligen ingen aning om vad som komma skall. Det jag hoppas på är däremot att kunna förstå hur människor fattar beslut.

Ny vecka betyder nya möjligheter

Varje söndag så brukar jag gå igenom kommande veckans actions. Det är en del som man har bestämt sedan tidigare som att återkomma till människor, bli klar med leveranser eller möten med nya bekantskaper och gamla bekantskaper i en salig blandning. Jag brinner verkligen för detta varje vecka som går. Det är alltid en fröjd att få gå igenom kalendern och se att den nästan alltid är full av roliga saker att göra och att jag får chansen att göra det.

Det är egentligen nu som är första gången någonsin jag har stenkoll på min kalender och använder den som ett verktyg. Det har alltid varit svårare förut när man har haft för mycket att ha koll på eller för många runt omkring som har dragit i en. Dessutom så stördes kalendern ofta av spontanmöten på kontoret medan spontanmöten numera alltid känns roliga och givande.

Det är verkligen skönt att ha möjligheten att få se fram emot måndagar igen.

Lite läsglädje i helgen

Ibland snubblar man på artiklar som är riktigt bra. Sådana där som man inte vill sluta läsa och eftersom jag inte kommer på något jag kan skriva om idag så tänkte jag tipsa om fyra sådana som har dykt upp den här veckan.

Utöver detta så ska jag plocka upp senaste The Economist idag som har en stor artikelserie om de nordiska länderna och dess framgångar. Dessutom hade ett nytt nummer av The Magazine kommit i veckan och jag måste komma ikapp att läsa Wired på min iPad. Det kommer bli en bra läshelg det här känner jag på mig.

Dags att testa Method Kit

Efter ett par månaders trånande så mötte jag upp Ola idag och köpte Methodkit for Projects och Method kit for Personal development. Det är två kortlekar för att kunna projekt och den andra kortleken är främst till för personlig utveckling. Utöver kortleken för projekt så tycker jag om att hitta bra verktyg för kommunikation till att kunna visualisera processer, mål och avgränsningar i projekt. Det är lite som en sport att hitta rätt verktyg för rätt projekt och jag börjar äntligen hitta de verktyg jag behöver för varje projekt.

Jag är i uppstartsprocess till ett flertal projekt just nu där jag kommer använda den här metoden i möten för att visualisera vart vi står och vilka vägar vi kommer att ta. Korten tar upp alltifrån mätbara mål, fokusfrågor, kompetenser, verktyg, prioriteringar till de mer konkreta tid, resurser och kvalitet. Under uppstartsfasen kommer jag välja ut de kort som passar respektive kunds behov och genom korten få en tydligare bild av processen.

bild (2)

Fysiska verktyg är alltid de bästa verktygen. Det är inte bara metodkitet jag kommer använda utan även självklart post-it-lappar, whiteboards och anteckningsboken. Tanken med de fysiska verktygen är att det är något man alltid kan ha en relation till och om man jämför det med digitala verktyg, som blir bättre och bättre för varje dag, så känns det mer på riktigt att använda verktyg man fysiskt kan ta på. De fantastiska illustrationerna på korten gör dessutom att det blir ett lekfullt verktyg som flera kan relatera till.

Som det står i instruktionerna för kortleken som fokuserar på projektmetodik så kan man använda korten hur som helst men det finns ett par vägar man kan använda där det fungerar bra.

  1. Man kan använda sig av kluster för att exempelvis definiera hög och låg prioritet, vad som är känt och inte i projektet, vad som är överenskommet och inte i projektet eller fördelar och nackdelar med vissa delar av projektet.
  2. Ta korten och samla post-it-lappar runt varje kort för att få en överskådlig vy över de olika delarna i projektet. Detta fungerar bra i grupper.
  3. Ta ut aktuella kort till en session och sedan dra ett kort från högen och diskutera dessa ett och ett.
  4. Man kan även samla korten i prioriteringsordning eller efter en tidslinje så man enkelt får en bra översikt över projektet.

Men som Ola själv skriver i beskrivningen så bör man kanske inte fastna i tankesätten för just dessa metoder utan kanske använda sig av den metoden som passar bäst för en själv. Kortleken går att göra med så mycket mer än så och man bör utnyttja så stor potential som möjligt för att kunna göra ett så bra jobb som möjligt. Jag ser redan nu fram emot att få testa kortleken skarpt i workshops och kommer förhoppningsvis få chansen att kunna göra det redan i nästa vecka.

Nu ska jag bara hitta en bra anledning att prova på den andra kortleken också som handlar om personlig utveckling. Jag tycker jag utvecklas för varje dag som går just nu så jag väntar lite med den tills den dagen jag känner att jag behöver utvecklas lite till. Nu ser jag fram emot ännu fler kortlekar för olika processer både i arbetslivet och i det personliga livet.

Pulled pork är både enkelt att göra och riktigt gott

pulledporkLite då och då får jag inspiration att laga mat som tar mycket lång tid att göra. Jag har tidigare gett mig på bland annat världens bästa chili ett par gånger och coq au vin för första gången för någon vecka sen. Den här gången var det däremot dags att göra en Pulled pork efter att Lillerik hade givit dig på att göra en och postat en bild på Instagram som såg helt galet god ut.

I panik så åkte jag till affären för att hämta upp ingredienser, vilket egentligen inte är så många för att göra det. Förutom en stor gryta och lite tillbehör till köttet så var det mycket enkelt att sleva ihop. Servera med tortillabröd, grillad majs och cole slaw. Även bruna bönor till är en höjdare. Det man behöver är enligt nedan.

  • 1 kg benfri fläskkarré
  • 1 gul lök modell större
  • 4 vitlöksklyftor
  • 400 g riktigt rökig BBQ-sås
  • 1 msk chipotlepulver
  • 1 msk whisky

Så här gör du

  1. Leta upp en stor gjutjärnsgryta. Min 4 liters Le Creuset fungerade utmärkt och lägg ner fläskkarrén i den. Du får putsa den om du vill men det behövs egentligen inte.
  2. Skala lök och vitlök och skär dem i stora skivor. Häll över BBQ-såsen över köttet, krydda med chipotlekryddan och en skvätt whisky på det. Lägg sedan löken på köttet efter det.
  3. Sätt in grytan med lock på i ugnen och sätt på ugnen på 125°C. Sätt klockan på 5 timmar.
  4. Efter en timma så tittar du till köttbiten och petar ner löken från köttet till grytans botten.
  5. Kolla till grytan då och då så att inget bränner fast i botten. Händer det så slå på lite vatten om det behövs.
  6. Ta ut köttet efter 5 timmar eller då köttet är så mört så att det faller ihop bara man petar på det. Dra isär köttet med två gafflar som du drar ifrån varandra. Låt det blandas ihop med resten av såsen. Smaka av med whisky, spiskummin och chipotlepulver om det behövs.

Räkna med att det tar minst 5-6 timmar att göra den här rätten så börja tidigt. Ifall ni är som mig som gjorde lite extra så kan det stå sig ett par dagar efter som lunchlådor. Det blir fantastiskt gott både samma dag som man lagar rätten och dagarna efter!

Äntligen lite intresse för matlagning

Hela det sista året i Malmö lagade jag inte mat hemma en enda gång. Att man aldrig lagar mat säger en del men jag åt alltså samtliga frukostar, luncher och middagar ute i över 365 dagar i sträck så när som på någon enstaka gång då jag åt med ett par vänner alternativt med familjen men aldrig hemma. Det var frukost i form av en macka på väg till jobbet och sen balja i sig en kanna kaffe när jag väl var framme, vid 12-tiden blev det lunch på något närliggande ställe och sen middagen på ett falafelhak eller någon typ av restaurang. Varje dag samma sak.

Jag hade absolut ingen ro alls att laga mat men tyckte det såg ganska roligt ut om man bara hade lugnet att göra det. Man blir ju sugen på att göra det när man ser många lägga upp bilder på sina mästerverk i form av grytor, brödbakning och konstiga korvrätter. Men själv hade jag ingen ro alls till att göra en enda maträtt. Det var liksom lite för långt att gå till affären, eller tog lite för lång tid att laga ihop något och självförtroendet för att laga endast en enkel rätt hade liksom nått botten. Under Malmötiden hade jag dessutom testat samtliga restauranger, falafelhak och pizzerior som fanns. Tror inte jag missat en enda restaurang som fanns under tiden jag bodde där. Dessutom så blir mat på restaurang ganska tråkig efter ett tag när man enbart äter ute.

RåvarorNär jag flyttade upp till Stockholm så fortsatte restaurangbesöken frekvent och kilona ökade för varje månad. Intresset kom först när jag hade ett större kök med lite mer utrymme för att laga mat på och dessutom uppgraderat mina köksverktyg ett par snäpp. Nu har vi väldigt en välfylld kyl och frys och alla tänkbara kryddor, oljor och råvaror man kan tänka sig. Jag kan helt plötsligt få infall om att baka ett valnötsbröd en tisdagskväll eller köra igång ett långkok på en lördag. För när det både finns lite extra tid, bra verktyg och råvaror så är det så mycket lättare. Det blir roligare.

Mitt i allt detta ville jag laga Världens bästa chili med ett par vänner och var egentligen tvungen till att köpa en större gryta och bra knivar bland annat. Sen har jag en fantastisk sambo som verkligen tycker om mitt nyfunna intresse och hejar på frekvent och dessutom tillgodoser köket och intresset med presenter och julklappar från bland annat Le Creuset och Global. Just verktygen är viktiga för att jag ska tycka om att laga mat och ju bättre verktyg desto godare mat. Sen är det inte fel att jag dessutom har min köksradio som frekvent är igång med någon soul-dänga eller någon något Weeping Willows eller Detektivbyrån i bakgrunden. Det gör, lite konstigt nog, att det blir ännu roligare att laga mat.

Jag har gått från att inte ha något intresse alls av att laga mat på grund av stress och dåligt matlagnings-självförtroende till att över lag stressa ner och samtidigt öka förståelsen för att även jag kan laga ihop något gott och som en bonus till det dessutom tycka det är skoj. Nu sitter jag på nätterna och googlar kokböcker och recept och drömmer om vad jag ska laga härnäst. Nästa mål är att komma igång med träningen också. Det är bara träning och ordentlig sömn kvar för att jag också ska vara som alla andra. Självklart vill jag må bra men frågan är om jag egentligen vill bli och göra som alla andra. Jag tror inte det, men det är ju oftast det mest acceptabla i samhället trist nog. Men det är i alla fall skoj att snart få komma hem och laga något gott igen. Det ser jag fram emot.

Metallica till Spotify – men bryr sig någon?

Det var ett event ikväll där Daniel Ek från Spotify presenterade lite nyheter och tog bland annat upp webbklienten som har varit i beta ett par veckor nu. Man kommer i framtida version av Spotify kunna följa artister och bland annat få notifikationer när de släpper nytt material vilket har varit efterlängtat av mig som verkligen följer enskilda artister noga. En del artistsidor kollar jag in på varje dag för att se så att inget nytt har hänt så det är en riktigt efterlängtad funktion för mig och jag hoppas även det gäller skivbolag eftersom jag ofta följer små obskyra skivbolag som släpper ganska smal hiphop. Helst av allt skulle den få prenumerera på producenter till spåren så att jag slapp gå igenom artisternas skivor för att hitta bra produktioner, men jag är nog ganska unik med just det.

En annan sak de visade upp är möjligheten att hitta ny musik i en vy som mer liknar Pinterest så tycker man om Pinterest design så tycker man säkert om den funktionen. Jag hoppas att den klarar av att hitta musik till mig som lyssnar på ganska smal musik och ofta behöver ny musik för att mätta mina behov. Men vem vet. Deras radio brukar fungerar bra sen de uppdaterade och jag ser gärna att det är samma algoritmer som letar upp musik i Discovery-delen.

Den danska trummisen i Metallica, Lars Ulrich, var med på eventet också och berättade att Metallica har hittat till internet till slut. De har ju varit i radioskugga i så pass många år att den generationen som växer upp nu knappt har en aning om vilka reliker det är. Sean Parker, som numera jobbar med Spotify som förut grundade Napster, var också på scenen och pratade om sin historia med Metallica. För de som lyssnade så blev det tydligen en historia i vad som egentligen hände mellan Napster och Metallica och att de nu var vänner. Men, är det egentligen någon som bryr sig längre varken om Napster eller om Metallica?