Vad är egentligen kvalitativt innehåll?

Innehållsstrategi och innehållsmarknadsföring är ord som nämns ofta just nu och jag pratar ofta om att företag (även de som inte är i mediebranschen) måste börja producera kvalitativt innehåll. Det är något av det viktigaste som finns just nu för att synas i de digitala kanalerna när vi nu ser att Facebook skrotar traditionella EdgeRank och Google genomfört sina senare uppdateringar såsom Pinguin, Panda och Hummingbird. Allt pekar åt precis samma håll: Alla företag och organisationer måste börja fokusera starkt på att skapa kvalitativt innehåll för att ha en chans att synas.

Men vad är då det här kvalitativa innehållet jag ofta pratar om? Kvalitativt innehåll är innehåll som den tilltänkta mottagaren på något sätt själv vill agera på. Alltså ett innehåll där läsaren, tittaren eller lyssnaren aktivt själv vill läsa, titta på, lyssna på, kommentera, gilla, dela, sprida, e-posta, tipsa en vän om, söka sig till, köpa eller prenumerera på exempelvis.

Som företag kan man tänka på hur ens innehåll uppfattas av den som ska ta del av det och ha i åtanke att det bara för företaget det är viktigt med synligheten. Den som tar till sig innehållet kommer inte bry sig om vilken viralkoefficient som uppnås eller om det mätbara målet som är uppsatt för innehållstypen någonsin nås, men det är däremot en större chans att någon agerar på innehållet om denne uppskattar det.

Håll uppe tempot i innehållsproduktionen och sen gäller det att analysera, förfina och iterera processen tills du hittar det din målgrupp tycker om att agera på.

Schemalägga poster på Facebooksidor

Har man hand om ett par olika Facebooksidor och samtidigt ska ta julledigt så kan det vara skönt att veta att man kan schemalägga sina poster. Detta är något jag inte har upptäckt förut men har funnits sen i somras genom att trycka på den lilla klockan till höger under inmatningsfältet. Det gör att man inte behöver tredjepartsverktyg för detta vilket man har behövt förut. Väldigt smidigt om man vill producera innehåll för en tid framåt utan att behöva spara det på andra plattformar och på så sätt enklare kunna planera sitt innehåll på Facebook som mer och mer blir en tydlig kommunikationskanal för många företag. Man kan enkelt välja år, månad, dag och exakt klockslag så när som på tio minuter och få en översikt över vilka poster som är schemalagda framåt. Perfekt för den som har hand om Facebooksidan på kontoret och ska ta extra julledigt i år när det är lite längre ledighet för de som är anställda.

500px har ett lysande exempel där juridisk text blir lättläst

Bild på 500px Terms of UseIbland stöter man på användarregler för tjänster som måste godkännas och juridiska texter om hur din data hanteras. Detta stöter man på väldigt ofta, speciellt på amerikanska tjänster och allt som oftast så blir det ramaskri om en tjänst gör ett snedsteg. Det absolut bästa exemplet jag har sett för att skriva en lättförståelig juridisk text är bildtjänsten 500px Terms of Service och deras Privacy-sida.

De har överst skrivit om vad dokumentet handlar om så att man vet det och sen har de till vänster i spalten den korrekta juridiska texten som man måste ha på rätt sätt och sen till höger finns det snabbversionen där man genom ett par ord får reda på vad som egentligen sägs. Det är ju självklart viktigt att få med den korrekta juridiska texten men det är inte många jag känner som orkar läsa igenom de juridiska avtalen som man snabbt godkänner. 500px juridiska sidor har till vänster det finstila och med lite mindre text och spalten till höger vad det egentligen betyder med ungefär lika många ord som en tweet.

Det här är något som många startups kämpar med att få till. Att producera och upprätthålla en bra juridisk text och att samtidigt kunna få användarna att förstå vad de menar utan att användarna känner sig lurade. Det är en sådan sak Facebook skulle kunna behöva i dagarna när de försöker få fram en röstning kring sina användaravtal som Ajour bland annat har skrivit om. De har det inte helt lätt när de ska samköra lagringen mellan de tre företagen Facebook Inc., Facebook Ireland och Instagram.

Apple är också en aktör med extremt långa användarvillkor som jag inte kan tänka mig att många har läst när de uppdaterade iOS på sin iPhone på senare tid. Det kanske finns någon enstaka men inte allt för många. Jag tycker att 500px har lyckats bra med sina Terms of Service- och Privacy-sidor och något fler borde ta efter. För vi har varken tid, lust eller ork att läsa igenom hundratals sidor med avtal men vill gärna ha dem på pränt i alla fall. Även försäkringsbolag, banker och telecombolag borde ta efter det här exemplet. Men det förstås, det blir ju svårare att lura folk då.

Bloggnätverket Svbtle

Häromdagen skrev jag om The Magazine som jag verkligen tycker om att läsa för att det ger en lite djupare analys och jag vill fortsätta lite på spåret och tipsa om bloggnätverket Svbtle. Det är skapat av designern Dustin Curtis som blev känd för ett par år sen bland annat på grund av sina egendesignade bloggposter där han, liksom Jason Santa Maria, designade varje post för sig.

Det som är bra med Svbtle är främst att det är ett bloggnätverk där man måste bli inbjuden. Alla kan självklart ansöka men för att få blogga så måste du få din ansökan godkänd och bli inbjuden. Bloggarna är idag ofta mycket tekniskt orienterade men det är sällan det innefattar kodexempel så när som på vissa undantag. De som bloggar är många av de som driver startups eller de som är kring startups. Det finns en hel uppsjö bra innehåll i dessa bloggar som man kan ta del av men det är ganska svårt att följa samtliga som ett enda flöde vilket nog är det enda jag verkligen saknar.

Ett par andra saker som jag tycker är viktiga att lyfta fram är att alla bloggar ser likadana ut och har ett standardiserat tema skapat av Dustin Curtis. Det är väldigt stilrent och gör precis det som det ska. En annan sak är att det inte går att kommentera. På Svbtle ska du läsa och du kan sprida länkarna men du kan inte interagera med bloggposterna eller skribenten. Det är självklart både positivt och negativt men det är ändå ganska spännande att de har tagit ställning kring det. Det tredje som jag vill lyfta fram är kudos vilket är ett typ av poängsystem för att kunna se hur bra bloggposter är. Det är ett ganska enkelt sätt att se vad andra tycker och det finns bara en positiv respons man kan ge på en post om man inte kommenterar det genom att sprida det vidare.

Jag tycker om den här typen av bloggnätverk som fokuserar på innehållet så tungt som Svbtle gör. Ifall jag skulle göra det samma skulle jag bygga på allt kring Facebook i och med både delningar och kommentarer, lite som jag gör här. Jag tycker Facebook är en bra sekundär plattform att diskutera på och saker sprids och delas med de närmsta. Samma sak med Twitter men man är mer begränsad. Sen har jag också en förkärlek till en typ av stängda nätverk där innehållet står i fokus och där bra innehåll premieras. Om det skulle fungera i Sverige eller inte helt solklart och om vi behöver det är likaså inte helt klart. Men visst kittlar det att göra något liknande.

Boken ”Content Strategy for Mobile” av Karen McGrane

Jag såg igår att boken Content Strategy for Mobile hade släppts igår kväll så jag var tvungen att införskaffa den för att egentligen få reda på vad hon har att säga. De föreläsningar jag sett som hon har dragit har varit helt makalöst bra och jag har sett fram emot den här boken länge så jag slog till direkt och läste den under natten till idag. Det första som är bra är att A Book Aparts böcker går att använda med funktionen Send to iPad vilket skickar boken direkt till Readmill vilket gjorde det fantastiskt enkelt att komma igång och jag kan rekommendera det till alla. Smidigare än så går det nog inte att bli för att börja läsa en bok. Jag har tidigare skrivit om varför jag verkligen tycker om Readmill och den här funktionen gör att jag egentligen bara att jag tycker mer om tjänsten än tidigare. Nu ser vi bara fram emot iPhone-appen så att jag slipper släpa med mig iPaden när jag vill läsa en bok.

Nu tillbaka till boken. Den släpptes igår kväll och jag var tvungen att läsa den direkt så jag hann läsa ut den imorse när jag vaknade. Den går igenom en hel del matnyttigt som har tagits upp tidigare i liknande böcker men försöker ändå fokusera mer mot mobila enheter trots att McGrane direkt skriver att man inte ska särskilja innehållet.

Redan i början skriver hon de kloka orden

Let’s put it another way: it is better to have 100 platforms operate on one content model than to have ten platforms on ten content models.

Detta stämmer mycket väl. Har man bestämt sin innehållsstrategi redan från början och gjort det rätt så behöver man inte definiera plattformarna efter det utan enkelt kunna återanvända innehållet oavsett plattform eller enhet.

Så sent som igår skrev jag om att använda iPad Mini som en second screen och det som bekräftas i boken är från en undersökning av Nielsen Wire som bekräftar att 86% använder sin smartphone medan de tittar på TV och 41% gör detta varje dag. Det som också kom fram var att 71% av dessa söker efter information efter att ha sett reklam på TV, i print eller online.

En sak som söks mycket på mobilt är restauranger där ungefär 30% av alla sökningar efter specifika restauranger söks via mobilen. Inte helt konstigt eftersom just information om restauranger är väldigt platsbaserade. Efter det kollar man på menyer och vill ha den anpassad till mobilen och kanske inte en flash-fil eller en PDF. Något som alla restauranger bör ta efter.

McGrane nämner även att 31% av amerikanerna använder primärt mobila enheter för åtkomst till internet och att dessa sällan eller aldrig använder sig av en desktop- eller laptopdator. Tidigare har jag skrivit om att det mobila skiftet skulle ske och att skiftet sker fort men att det var så här fort var inget jag tänkt mig för bara ett par år sedan. Hon trycker starkt på att den mobila användaren vill ha tag i allt innehåll och inte ha nedstrippat innehåll och skriver att man inte ska se den mobila användaren som en andraklass-användare bara för att de inte använder en ”riktig dator”. Du bestämmer inte vilken device de ska använda för att komma åt ditt innehåll, det är alltid användaren som bestämmer detta.

Att ta ställning att inte skapa en separat mobil webbplats är bra. Det gör att man slipper underhålla två webbplatser istället för en. Hon pratar mycket om att forka tekniken vilket gör att just underhållet av webbplatsen tar längre tid. Däremot så nämner hon i slutet av boken att ifall man tänker mobilt innehåll så är det nästan alltid svårigheter med det som ofta är bredare innehåll såsom tabeller och bilder vilket gör att man i vissa fall bör tänka om kring den typen av innehåll när det ska fungera mobilt.

Ett av mina favoritexempel sedan tidigare som McGrane också tar upp är COPE från NPR (National Public Radio) som står för Create Once, Publish Everywhere vilket används för att kunna använda innehållet oavsett form eller enhet. Det finns ett stycke jag tycker extra mycket om och det är

NPR has the ability to make the same story look and function differently on each platform. The order, density, and priority of content is different. The typography is different. The use of images is different. The audio player is different. Even though each platform draws from the exact same content package, they all look and feel like their own unique experience. They can tailor the design to create the best experience for that platform.

Det stycket tycker jag förklarar COPE bra. Det handlar inte om att ändra innehållet utan mer om att anpassa designen efter innehållet för den aktuella plattformen eller enheten så att det passar bra. Det skapar en unik upplevelse för varje enhet trots att det är samma innehåll. Exempelvis kan ett innehåll i ljudform transkriberas eller tvärtom att text görs om till ljud för att exempelvis göra det tillgängligt för folk med funktionshinder. Det gör även att sökbarheten kring ljudet ökar.

I boken skriver hon också mycket om adaptivt innehåll vilket hon beskriver ska vara återanvändbart, strukturerat, presentations-oberoende och innehålla rätt metadata för att kunna utformas rätt på olika plattformar och enheter.

En sak jag inte har tänkt på tidigare så mycket är svårigheterna med att paginera mobilt vilket tas upp i boken. Det är mycket lättare att scrolla genom innehåll mobilt istället för att byta innehållssida med hjälp av paginering. Vi är vana vid att scrolla idag och det minskar laddtiderna och det enda sättet man kan stärka att man ska byta sida i en artikel är att det kan ge mer annonsvisningar men det är inte särskilt snyggt kan jag tycka. Om du vill ha en användare som använder tummen för att navigera så är det lättare att scrolla än att byta sida.

Hon avslutar med orden

The secret to delivering a great experience on mobile is something every organization can do, starting right now. It’s content strategy.

Överlag tycker jag boken är bra och ger lite nya intryck här och var även fast det mesta redan har gåtts igenom i tidigare böcker i ämnet som jag läst och kan fortfarande rekommendera Clout som den hittills bästa boken för detta. Men alla som är intresserade i ämnet bör plocka upp den och skicka det direkt till sitt Readmill-konto. Dessutom är det lätt att kunna spara highlights i boken vilket jag också har gjort. Du kan hitta dem här.

Innehåll måste prioriteras

Man pratar mycket om utvecklingsprocesser och något som slog mig för något år sedan är att innehåll ofta (om inte alltid) kommer i sista ledet. Jag började snöa in mer och mer på innehållsstrategi och innehållsmarknadsföring vilket sällan förekommer i projekt förrän i slutet när programmerarna har pushat den sista biten av koden och genom det släpper in de som ska använda systemet för att producera innehåll. Det är ju ändå genom innehåll man skapar synlighet och sökbarhet idag. Fokus har har alltid varit på affärsmålen, utseendet och skalet men tyvärr inte med innehållet i första ledet. Jag tror därför att vi måste gå mer och mer mot en innehållsdriven utvecklingsprocess och prioritera innehåll först.

Processen i ett digitalt projekt börjar ofta med en tydlig strategi. När man har den tydliga strategin så går man över till att utveckla wireframes för att visa på struktur och i bästa fall även testa wireframes på riktiga användare. När detta är gjort så skapar man en design tillsammans med kunden för att kunden verkligen ska veta hur det slutgiltiga resultatet kommer att se ut och följer affärsmålen. Efter det så får ett gäng utvecklare börja programmera utifrån den färdiga designen. När det är klart och kunden har godkänt att funktionerna överensstämmer med designen så börjar någon från kundens sida att producera innehåll.

Detta har alltid fungerat tills dess att den som producerar innehåll kommer på att de måste ha en ny funktion som inte går att göra. Det kan vara alltifrån att hantera fler bilder än en, möjlighet att lägga in videos i en annan storlek än det som är tänkt eller att lägga till en faktabox till en text. Saker som inte riktigt fanns med i en ursprungsspecifikation för att just det inte behövdes för stunden. Så går det när man alltid, alltid, alltid tar innehållstyperna som självklarheter till det skal man utvecklar.

Innehåll ser olika ut för alla och det som kallas för osynliga krav är vanligt i kravspecifikationer. Dessa måste fångas upp i början av ett projekt för att inte låsa innehållsproducenten. Det kunden måste veta är hur digitala beteenden och synlighet fungerar idag då de inte är samma som det var för bara ett par år sedan. Det är samtidigt mycket element som kommer upp efter det att projekt har lanserats som man vill kunna få in och att vara låst till sitt publiceringssystem är sällan roligt.

Före man spikar den digitala strategin måste man lära kunden hur digitala beteenden fungerar idag och det är viktigt att producera riktigt innehåll tillsammans för att se vilka utmaningar man har redan i början av projektet. Ifall en interaktionsdesigner har riktigt innehåll att arbeta med så blir produktionen av slutresultatet betydligt tydligare att arbeta med. Bara tanken med att arbeta internationellt blir tydligare då man måste ta hänsyn till olika språk där texter blir längre, kortare eller läses från höger till vänster där både interaktionsdesignern och designern kommer ha stor nytta av att ha ett gäng redan producerade innehållstyper. När man designar om sin redan befintliga digitala produkt så vill ofta kunden förnya och då gäller det även innehållet för att det gamla ofta känns utdaterat och gammalt.

Det man kan ta hänsyn till när man börjar med innehåll är bland annat innehållets volym per innehållstyp, vad innehållet ska lyfta fram och vilken tonalitet man ska ha genomgående. Man ser även vad som är viktigt att lyfta fram och vilken typ av innehåll som ska kunna produceras. Några exempel på detta kan vara ren text, , ingresser, punktlistor, numrerade listor, bilder, videos, faktaboxar eller tabeller. Vet man vilken typ av innehåll som kan tänkas produceras redan från början så har både en interaktionsdesigner och en designer en bättre överblick över vad kunden är i behov av. Dessutom så ger det en mycket tydligare bild för en utvecklare att se vad som behöver göras.

När man ha producerat riktiga innehållstyper med över 30 sidor med riktigt innehåll så kan man lätt se vilket innehåll som ska finnas med i en artikel eller en sida om en enskild anställd exempelvis. Man märker fort om kunden skriver korta texter eller långa texter, använder andra typer av medier och det blir dessutom lättare att kategorisera innehållet för att skapa en tydlig navigering och sökbarhet. Förhoppningsvis så är det många projekt som prioriterar innehållet före det att första spadtaget för design och kod har tagits, jag har bara inte sett det ännu.

Arbetar ni med innehåll löpande i er utvecklingsprocess på det här sättet? Berätta gärna för så vill jag arbeta också.