Statussymbolen som försvann

Jag såg en föreläsning häromdagen om hur vårt beteende förändras när vi går mer mot ett mobilt användande. Det finns en hel del saker som har hänt de senaste åren som gör att vi ersätter gamla vanor med nya och en hel del av dessa togs upp av Mary Meeker i hennes trendrapport som jag bloggade om för ett par veckor sedan. Jag tänkte ändå skriva lite om hur jag har sett på det, ser på det och gissar på att det kommer bli.

Förut var det fast telefoni som var saken, sen kom internet och tog över telefonlinjerna hemma hos mig och min familj när jag var ung. Vissa i kvarteret hade fått ISDN och ett par år senare så fanns bredband hos de flesta jag kände. Steget från modem till att de flesta hade bredband i min närhet tog ändå 7-8 år från mitten av 90-talet och framåt. Nära på alla jag känner har en iPhone idag vilket har tagit kortare tid för den att slå än att alla fick bredband. iPhonen lanserades i Sverige 2008. Visst är det en stor skillnad och på att dra fiber till att och att alla köper en telefon men att den skulle slå så hårt trodde ingen i det läget. Det är först nu den mobila förändringen händer, när alla har samma förutsättningar att utföra saker mobilt som de tidigare gjort på en dator. Bredband är fortfarande viktigt i hemmen för att kunna koppla upp andra saker såsom TVn, TV-spelet, kaffebryggaren, glödlamporna etc. Men så fort du lämnat hemmet (eller kontoret) så har du allt du behöver i din mobiltelefon.

Allt ifrån att ringa från hemmet eller kontoret går nu att göra vart som helst. Att vänta på bussen är inte längre tråkigt. Att kommunicera med flera samtidigt kräver inte ett stort torg och en megafon. Att läsa böcker kräver inte inbundna pappershögar. Att tappa bort sig på stan och inte veta vart man är eller var man ska är nästan en omöjlighet. Att boka en taxi kräver inte att du ringer någon. Att se vart man ska fika i närheten är inte längre ett problem. Att ringa internationella samtal är inte längre svindyrt. Att fotografera och visa dina vänner vad du gör direkt kräver inte längre att du släpar med dig en stor och tung kamera. Medan du gör allt kan du dessutom lyssna på nästan vilken skiva du vill i hela världen.

Att förklara det här för någon som skulle zappats hit från 70- 80- eller till och med 90-talet skulle svårt. Hur förklarar man att man rationaliserar bort så många steg att många inte längre kommer behövas för att en manick du har i din ficka har tagit över? Sen är det väl inte alltid så att det givit mindre arbeten men man har fått ändra lite på sig och flyttas från de tyngre industrierna till den här typen av bransch istället.

Att vi går från fysiska produkter som DVD’er, vinylskivor, CD-skivor, böcker eller VHS-band till innehåll som inte går att ta på både för att effektivisera våra ytor i hemmet men även för att vi ska slippa låta detta samla damm. Det här är verkligen statussymbolerna som försvann och har nu istället ersatts med vilka typer av abonnemang du har för film, musik och böcker. Skivorna och böckerna som beskrev vem du var i hemmet har ersatts med vem du är, inte med vad du lyssnar på eller vilken författare du läser. Visst kan man ta influenser från dessa men det förklarar ändå inte riktigt vem du är.

Vi har gått från stolta samlare till minimalister och istället för att samla på oss mycket så vill vi leva bekvämt men med tillgång till allt. Först nu finns den riktiga infrastrukturen för detta i och med både bredband, 3G-nät (snart 4G-nät som är kompatibelt med iPhones förhoppningsvis) och smarta mobiltelefoner. Vi behöver inte längre de fysiska produkterna och har inte behövt dessa på ett par år. Men det är först nu de flesta verkar acceptera detta fullt ut. Nu ska vi bara få bort fler av de spärrarna som gör att vi binds upp av flera typer av prylar för att samla dessa i färre antalet prylar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *