Hur arbetar ni med LinkedIn?

Igår var jag på en föreläsning som sociala medier-analys företaget Socialbakers anordnade. På scen stod TeliaSoneras Head of Community Communication, LG Wallmark, och pratade om hur de hade gjort och agerat i sociala medier. Det var inte direkt något nytt men det var en spännande detalj jag snappade upp.

Det handlade om när en i publiken frågade ”Hur arbetar ni med LinkedIn?” och hans svar var att de inte hade fått med HR-avdelningen ännu. Alltså, LinkedIn är i Sverige kanske än så länge främst en kanal för HR-frågor, rekrytering och arbetssökande men det känns som att när alla ändå är där så går det att göra mer. Det finns ju en chans att bli den absolut bästa digitala marknadskanalen för B2B-företag.

TeliaSonera som exempel har idag en blogg som heter Bättre Affärer som handlar om hur man använder digitala tjänster i företaget vilket troligtvis är en tjänst för att stärka sitt engagemang för B2B-kunder. Telia Företag har även en relativt aktiv sida på Facebook med i dagsläget dryga 12000 likes. Lika många som gillar Telia Företag på Facebook följer företagets sida på LinkedIn trots att det borde kunna vara betydligt fler. Av dessa så är säkerligen en stor del av de drygt 6150 anställda som också är kopplade till företaget på LinkedIn.

Många rekryteringsföretag och de som är aktiva med rekrytering använder LinkedIn väldigt aktivt och ett bra exempel på det är Spotify som är otroligt aktiva inom just detta. Men när det kommer till att marknadsföra sig till företag inom B2B-segmentet så gapar det ganska tomt.

Det finns väl en del som talar mot LinkedIn eftersom att spridbarheten inte är i samma klass som övriga sociala kanaler såsom Facebook och Twitter och att mäta aktivitet och engagemang på LinkedIn är närmast omöjligt. Det får man i dagsläget göra för hand i egenutvecklade kalkylark om man vill ha en bra översikt på vad som händer på kanalen efter att man har aktiverat sig. TeliaSonera ser i alla fall inte detta som en marknadskanal ännu och när jag fortsätter leta bland de bästa av LinkedIn-konsulter jag känner så verkar det inte finnas några direkt bra exempel på företag som gör detta.

Den som blir först på detta och gör något bra av kanalen kommer kunna öka engagemanget kring sitt varumärke och säkerligen också får fler relevanta ansökningar till de positioner som är lediga på företaget. Jag ser det som en självklarhet att försöka använda LinkedIn som en marknadskanal för B2B-företag främst och sluta envisas med att försöka få med HR-avdelningen. Låt dem istället se effekten och få dem att inse styrkan i att synas där – det är först då de kommer förstå varför.

Vill du läsa mer om evenemanget som Socialbakers anordnade så bör du kolla in Feffe Kaufmanns post om det.

#Blogg100 – andra sommaren

För andra året i rad så kör Fredrik Wass sitt koncept med #Blogg100 där han utmanar bloggare att  skriva en bloggpost om dagen i hundra dagar i sträck. Det är en minst sagt ganska mastig uppgift och det tar ganska mycket tid men det kan det ju vara värt tänker jag så det är bara att ge sig in och göra ett försök.

Det finns lite olika anledningar varför jag vill prova på att göra det här. Det första är för att jag måste få upp tempot lite extra i mitt bloggande. Det andra är för att det är roligt att klura ut något att skriva varje dag, förra året lyckades jag med det i perioder och i vissa perioder blev det inget alls. Det är alltid roligare att ha en uppdaterad blogg än en blogg som verkar död. Det tredje är för att jag inte hade tid nog att göra det förra gången Wass körde men har bättre kontroll över min tid nu och kan avvara delar av dagar för bloggande.

Det är ett gäng bloggare som är med i utmaningen och mer om dessa kan du läsa på Bisonblog, som Fredrik Wass egna blogg heter.

Nu kör vi!

Äntligen lite intresse för matlagning

Hela det sista året i Malmö lagade jag inte mat hemma en enda gång. Att man aldrig lagar mat säger en del men jag åt alltså samtliga frukostar, luncher och middagar ute i över 365 dagar i sträck så när som på någon enstaka gång då jag åt med ett par vänner alternativt med familjen men aldrig hemma. Det var frukost i form av en macka på väg till jobbet och sen balja i sig en kanna kaffe när jag väl var framme, vid 12-tiden blev det lunch på något närliggande ställe och sen middagen på ett falafelhak eller någon typ av restaurang. Varje dag samma sak.

Jag hade absolut ingen ro alls att laga mat men tyckte det såg ganska roligt ut om man bara hade lugnet att göra det. Man blir ju sugen på att göra det när man ser många lägga upp bilder på sina mästerverk i form av grytor, brödbakning och konstiga korvrätter. Men själv hade jag ingen ro alls till att göra en enda maträtt. Det var liksom lite för långt att gå till affären, eller tog lite för lång tid att laga ihop något och självförtroendet för att laga endast en enkel rätt hade liksom nått botten. Under Malmötiden hade jag dessutom testat samtliga restauranger, falafelhak och pizzerior som fanns. Tror inte jag missat en enda restaurang som fanns under tiden jag bodde där. Dessutom så blir mat på restaurang ganska tråkig efter ett tag när man enbart äter ute.

RåvarorNär jag flyttade upp till Stockholm så fortsatte restaurangbesöken frekvent och kilona ökade för varje månad. Intresset kom först när jag hade ett större kök med lite mer utrymme för att laga mat på och dessutom uppgraderat mina köksverktyg ett par snäpp. Nu har vi väldigt en välfylld kyl och frys och alla tänkbara kryddor, oljor och råvaror man kan tänka sig. Jag kan helt plötsligt få infall om att baka ett valnötsbröd en tisdagskväll eller köra igång ett långkok på en lördag. För när det både finns lite extra tid, bra verktyg och råvaror så är det så mycket lättare. Det blir roligare.

Mitt i allt detta ville jag laga Världens bästa chili med ett par vänner och var egentligen tvungen till att köpa en större gryta och bra knivar bland annat. Sen har jag en fantastisk sambo som verkligen tycker om mitt nyfunna intresse och hejar på frekvent och dessutom tillgodoser köket och intresset med presenter och julklappar från bland annat Le Creuset och Global. Just verktygen är viktiga för att jag ska tycka om att laga mat och ju bättre verktyg desto godare mat. Sen är det inte fel att jag dessutom har min köksradio som frekvent är igång med någon soul-dänga eller någon något Weeping Willows eller Detektivbyrån i bakgrunden. Det gör, lite konstigt nog, att det blir ännu roligare att laga mat.

Jag har gått från att inte ha något intresse alls av att laga mat på grund av stress och dåligt matlagnings-självförtroende till att över lag stressa ner och samtidigt öka förståelsen för att även jag kan laga ihop något gott och som en bonus till det dessutom tycka det är skoj. Nu sitter jag på nätterna och googlar kokböcker och recept och drömmer om vad jag ska laga härnäst. Nästa mål är att komma igång med träningen också. Det är bara träning och ordentlig sömn kvar för att jag också ska vara som alla andra. Självklart vill jag må bra men frågan är om jag egentligen vill bli och göra som alla andra. Jag tror inte det, men det är ju oftast det mest acceptabla i samhället trist nog. Men det är i alla fall skoj att snart få komma hem och laga något gott igen. Det ser jag fram emot.