Lite tester med IFTTT

Häromdagen fick jag för mig att testa det mesta kring att autoposta allt härifrån bloggen till olika delar av de sociala nätverken via IFTTT (If This Then Than) för att se hur det fungerade mest. Jag har inte haft så mycket nytta av det förut utan gjort det mesta manuellt men jag tänkte i alla fall prova på och se hur det fungerade. Vem vet, det kanske av en outgrundlig anledning skulle bli lättare att hantera spridningen av bloggposter. Tjänsten är dessutom snygg och lättanvänd vilket är positivt.

Nu har jag stängt av det efter någon veckas utvärdering. Det blev inte bättre. Som jag kunde misstänka redan före jag testade så blir autopostning av det här slaget extremt opersonligt. Varje gång jag skrev något här så skickades det ut till flertalet ställen med samma budskap vilket snabbt blev ganska tjatigt. Det blev dessutom så opersonligt så att man somnar trots att posterna är intressanta för vissa så är det färre som läser dem om man gör på detta sätt.

Nu har jag i alla fall testat och är ganska nöjd med att ha slagit av dem. Visst är det smidigt att skicka allt till Facebook-profilen, en Facebook-page, sitt Twitterkonto och flera andra sociala kanaler men det blir liksom inte så mycket mer än så. Det blev tråkigt, opersonligt och inte ens jag blev sugen på att läsa posterna.

Jag tror detta gäller all typ av autopostning när det kommer till att förmedla någon form av budskap eller innehåll. Däremot så fungerar det ypperligt när man ska spara bilder från Instagram till Flickr exempelvis eller vill bokmärka en post på Delicious när man lägger till den i sin Pocket. Hur använder ni bäst IFTTT eller liknande tjänster och autopostar ni något någonstans?

Boken ”Content Strategy for Mobile” av Karen McGrane

Jag såg igår att boken Content Strategy for Mobile hade släppts igår kväll så jag var tvungen att införskaffa den för att egentligen få reda på vad hon har att säga. De föreläsningar jag sett som hon har dragit har varit helt makalöst bra och jag har sett fram emot den här boken länge så jag slog till direkt och läste den under natten till idag. Det första som är bra är att A Book Aparts böcker går att använda med funktionen Send to iPad vilket skickar boken direkt till Readmill vilket gjorde det fantastiskt enkelt att komma igång och jag kan rekommendera det till alla. Smidigare än så går det nog inte att bli för att börja läsa en bok. Jag har tidigare skrivit om varför jag verkligen tycker om Readmill och den här funktionen gör att jag egentligen bara att jag tycker mer om tjänsten än tidigare. Nu ser vi bara fram emot iPhone-appen så att jag slipper släpa med mig iPaden när jag vill läsa en bok.

Nu tillbaka till boken. Den släpptes igår kväll och jag var tvungen att läsa den direkt så jag hann läsa ut den imorse när jag vaknade. Den går igenom en hel del matnyttigt som har tagits upp tidigare i liknande böcker men försöker ändå fokusera mer mot mobila enheter trots att McGrane direkt skriver att man inte ska särskilja innehållet.

Redan i början skriver hon de kloka orden

Let’s put it another way: it is better to have 100 platforms operate on one content model than to have ten platforms on ten content models.

Detta stämmer mycket väl. Har man bestämt sin innehållsstrategi redan från början och gjort det rätt så behöver man inte definiera plattformarna efter det utan enkelt kunna återanvända innehållet oavsett plattform eller enhet.

Så sent som igår skrev jag om att använda iPad Mini som en second screen och det som bekräftas i boken är från en undersökning av Nielsen Wire som bekräftar att 86% använder sin smartphone medan de tittar på TV och 41% gör detta varje dag. Det som också kom fram var att 71% av dessa söker efter information efter att ha sett reklam på TV, i print eller online.

En sak som söks mycket på mobilt är restauranger där ungefär 30% av alla sökningar efter specifika restauranger söks via mobilen. Inte helt konstigt eftersom just information om restauranger är väldigt platsbaserade. Efter det kollar man på menyer och vill ha den anpassad till mobilen och kanske inte en flash-fil eller en PDF. Något som alla restauranger bör ta efter.

McGrane nämner även att 31% av amerikanerna använder primärt mobila enheter för åtkomst till internet och att dessa sällan eller aldrig använder sig av en desktop- eller laptopdator. Tidigare har jag skrivit om att det mobila skiftet skulle ske och att skiftet sker fort men att det var så här fort var inget jag tänkt mig för bara ett par år sedan. Hon trycker starkt på att den mobila användaren vill ha tag i allt innehåll och inte ha nedstrippat innehåll och skriver att man inte ska se den mobila användaren som en andraklass-användare bara för att de inte använder en ”riktig dator”. Du bestämmer inte vilken device de ska använda för att komma åt ditt innehåll, det är alltid användaren som bestämmer detta.

Att ta ställning att inte skapa en separat mobil webbplats är bra. Det gör att man slipper underhålla två webbplatser istället för en. Hon pratar mycket om att forka tekniken vilket gör att just underhållet av webbplatsen tar längre tid. Däremot så nämner hon i slutet av boken att ifall man tänker mobilt innehåll så är det nästan alltid svårigheter med det som ofta är bredare innehåll såsom tabeller och bilder vilket gör att man i vissa fall bör tänka om kring den typen av innehåll när det ska fungera mobilt.

Ett av mina favoritexempel sedan tidigare som McGrane också tar upp är COPE från NPR (National Public Radio) som står för Create Once, Publish Everywhere vilket används för att kunna använda innehållet oavsett form eller enhet. Det finns ett stycke jag tycker extra mycket om och det är

NPR has the ability to make the same story look and function differently on each platform. The order, density, and priority of content is different. The typography is different. The use of images is different. The audio player is different. Even though each platform draws from the exact same content package, they all look and feel like their own unique experience. They can tailor the design to create the best experience for that platform.

Det stycket tycker jag förklarar COPE bra. Det handlar inte om att ändra innehållet utan mer om att anpassa designen efter innehållet för den aktuella plattformen eller enheten så att det passar bra. Det skapar en unik upplevelse för varje enhet trots att det är samma innehåll. Exempelvis kan ett innehåll i ljudform transkriberas eller tvärtom att text görs om till ljud för att exempelvis göra det tillgängligt för folk med funktionshinder. Det gör även att sökbarheten kring ljudet ökar.

I boken skriver hon också mycket om adaptivt innehåll vilket hon beskriver ska vara återanvändbart, strukturerat, presentations-oberoende och innehålla rätt metadata för att kunna utformas rätt på olika plattformar och enheter.

En sak jag inte har tänkt på tidigare så mycket är svårigheterna med att paginera mobilt vilket tas upp i boken. Det är mycket lättare att scrolla genom innehåll mobilt istället för att byta innehållssida med hjälp av paginering. Vi är vana vid att scrolla idag och det minskar laddtiderna och det enda sättet man kan stärka att man ska byta sida i en artikel är att det kan ge mer annonsvisningar men det är inte särskilt snyggt kan jag tycka. Om du vill ha en användare som använder tummen för att navigera så är det lättare att scrolla än att byta sida.

Hon avslutar med orden

The secret to delivering a great experience on mobile is something every organization can do, starting right now. It’s content strategy.

Överlag tycker jag boken är bra och ger lite nya intryck här och var även fast det mesta redan har gåtts igenom i tidigare böcker i ämnet som jag läst och kan fortfarande rekommendera Clout som den hittills bästa boken för detta. Men alla som är intresserade i ämnet bör plocka upp den och skicka det direkt till sitt Readmill-konto. Dessutom är det lätt att kunna spara highlights i boken vilket jag också har gjort. Du kan hitta dem här.

Instagram får profiler på webben

Jag har tidigare skrivit en kärlekspost till Instagram och jag vill dessutom lägga till att tjänsten blir bara bättre och bättre. Framför allt allting som går att göra till. Exempelvis att skriva ut sina bilder med hjälp av svenska tjänsten Copygr.am eller skapa egna kylskåpsmagneter med hjälp av tjänsten Stickygram. Det finns en uppsjö andra fantastiska tjänster som är kopplade till dina bilder och skapar mervärde för tjänsten vilket också visar på vilken fantastisk tjänst det är.

Nu kommer däremot nästa steg och det är det att Instagram nu också får ett officiellt webbgränssnitt med profiler som vi alla har längtat efter. Min kommer man nå via instagram.com/peterrosdahl och är tillgänglig inom ett par dagar nu.

Jag hoppas verkligen att Facebook inte rör Instagram så mycket och hittills har det fått vara för sig själv känns det som. Trots att jag egentligen hoppades på att det skulle fortsätta vara en mobile-only tjänst så tror jag att framtiden bara kommer att bli bättre och bättre. Det är i alla fall vad jag hoppas på.

iPad Mini som second screen

Jag skrev härom veckan att jag tyckte Apple börjar bli tråkiga. Efter det så fick Scott Forstall kicken och Jony Ive tar över allt designmässigt på Apple. Det tror jag kan bli riktigt intressant och Ive är förhoppningsvis en person som kan säga nej. Men de släppte ändå en iPad Mini häromveckan och jag tror att TechCrunch har rätt när de skriver att det är den perfekt andraskärm. Alltså den device du har för att höja en redan befintlig upplevelse.

Second screen är ett trendigt uttryck bland medieföretag. Det kan vara att titta på TV och samtidigt interagera med en device. Eller att stå på en fotbollsmatch och kunna få tillgång till lika mycket information direkt som en kommentator. Alltså lite det som medierna saknar idag så när som på ett par enstaka försök för olika nöjesprogram. Själv använde jag iPhonen för att kolla upp skådespelarna i Arne Dahl-filmerna igår så fort jag såg att Magnus Samuelsson spelade en av rollerna. Bara för att se om han spelat med i tidigare roller och vad han gör nuförtiden. Samtidigt så kollade jag upp Arne Dahls riktiga namn eftersom han går under pseudonym.

Det är här Apples nya iPad Mini kommer in. iPad Mini är den perfekta andraskärmen för att göra den här typen av informationssökande. När iPhonen blir för liten och den vanliga iPaden blir för stor för att enkelt få tillgång till extra information om skådespelarna eller se hur många mål den specifika spelaren som spelar en fotbollsmatch gjort tidigare. Medieföretagen har börjat snegla på detta i vissa fall men det finns mycket mer man kan göra. Alltifrån direkta röstningar i program till att kunna lyfta karaktärerna i olika tv-program eller spelare i matcher eller varför inte kunna följa det amerikanska valet på flera olika plan samtidigt istället för att bara följa TV-sändningen. Om inte medieföretagen själva tar denna position så kommer andra aktörer göra det för det är inte sällan vi sitter och gräver information samtidigt som vi tittar på TV eller deltar i evenemang idag.

Det finns mycket att göra på detta plan som inte görs idag men det kommer komma mer och mer och upplevelser som sker live och direkt kommer behöva förstärkas. Allt för att vi ska få mer information och kunna göra mer än att bara sitta stilla och matas med samma budskap som alla andra. Det finns hur mycket som helast att göra och dessutom finns direkthändelserna, tekniken, plattformarna och idéerna. Och nu finns även iPad Mini för detta syfte. Nu är det bara att någon aktör som kan genomför det, testar sig fram och gör det bra. Använder du dig av direktformatet och nosar på detta område så får du gärna höra av dig. Jag skulle gärna bidra med det jag kan för att skapa bättre upplevelser för dina tittare, lyssnare eller åskådare.

The Magazine

Förut brukade jag tipsa en del om appar men jag har kommit av mig lite med det. Det händer inte så mycket egentligen tycker jag utan de appar vi använder konstant har satt sig förutom att man alltid är nyfiken när exempelvis Toca Boca släpper något nytt.

Däremot tänkte jag tipsa om ett magasin som är utvecklat av Marco Arment som även ligger bakom tjänsten Instapaper. Det går att läsa både på iPhone och iPad och går att börja prenumerera på under Tidningskiosk i de senare versionerna av iOS.

Magasinet The Magazine handlar om teknik för nördar och av nördar. Men det är lite mer djupgående analytiskt och känns mer personligt. Det handlar om människor med mycket erfarenheter inom branschen som berättar sina historier mer än att det har något nyhetsvärde. Det är några av mina absoluta största inspiratörer som skriver något som känns mer som Filter-artiklar. Magasinet kostar 15:- i månaden och det har hittills kommit 2 nummer vilka båda har varit riktigt bra.

Börja läsa första numret för att få en bra inblick i vad det är för typ av magasin. Kan verkligen tipsa alla om det här oavsett vilken nivå man är på. Mycket insikt och analys mer än mycket annat jag läst.

Movember

Jag har skägg. Ingen som har träffat mig har undgått det tror jag. Men direkt efter Rosa Bandet-galan så skulle många vara med och kämpa för en annan bra sak. Att raka av sig all sin ansiktsbehåring, börja om från nytt och spara ut en mustasch. Bara under november månad. Kampanjen kallas Movember och har varit aktiv varje år i november sedan 2004. Det är däremot första gången jag är med.

Det är dessutom första gången jag rakar av mig skägget sedan säkerligen 5-6 år om inte längre än så. Man kan sätta det i relation till att det var före jag fanns på Facebook och jag tror inte att jag har en enda digital bild på mig utan skägg. Jag har ett par med mindre skägg än vad jag haft på senare år men ingen helt utan skägg. Majoriteten av de jag känner har inte heller sett mig utan skägg vilket är en ny upplevelse säkerligen. Det är nog inte heller många som skulle känna igen mig på stan heller. Inte ens jag känner igen mig själv.

Jag bestämde mig ganska sent för att vara med. Sista beslutet kom när jag började trimma skägget igår kväll runt 22.30 och det är ju en rejäl ångest att göra det. Känslan av att inte känna igen sig själv är ganska märklig. Men det är ju för en bra sak och att stödja forskningen kring prostatacancer känns bra. Det var även andra saker som hände när jag rakat av mig helskägget. Jag upptäckte att när man blåser uppåt så kittlar det på näsan vilket är en ganska konstig känsla. Utan att hitta ett glas så drack jag vatten från en kran och det rann vatten ner i örat vilket också var en konstig känsla. Undrar om det är så för alla andra utan skägg?

Eftersom att jag inte riktigt trivs utan skägg så tycker jag du ska stötta mig, Social Bros vilket är laget jag är med i och hela Movember-kampanjen genom att gå in på den här länken och donera valfritt belopp. Allt går självklart till välgörenhet och forskning kring prostatacancer. Skänker du pengar så lovar jag dessutom att skägget åker tillbaka så fort som möjligt. Kommentera också vilken mustasch du helst skulle vilja se mig i under november månad.