Tänk om Facebook blev en bank

Igår så skrev jag att jag tror att aktörer såsom Facebook snart kommer att konkurrera med bankerna men det finns ett ännu större hot mot bankerna än att de kanske tar hand om internetvalutor. För vad skulle bankerna göra om Facebook en dag helt plötsligt annonserar att ditt konto på Facebook numera fungerar precis lika bra som bankkonto?

Det skulle kunna innebära att du slipper komma ihåg dina vänners kontonummer och OCR-nummer vilket skulle vara som en dröm. Dessutom skulle snabba och fria överföringar kunna fungera, för vem vill vänta bankdagar på en överföring? Att kunna koppla ditt lönekonto dit och få ett VISA-kort hemskickat och direkt kopplat till det kontot vore inte helt fel heller. Företagen skulle på ett simpelt sätt kunna erbjudas att sälja sina produkter och tjänster direkt och att betala går att göra med ett simpelt klick. Alla dina uppgifter såsom exempelvis adress finns ju redan inskrivet så de vet ju vart du ska skicka varorna.

Facebook har passerat 350 miljoner medlemmar och skulle de föras över till bankkunder så skulle även företagen vilja finnas där med enklare en-klicks-köp. Visst krävs det mycket från Facebooks sida för att det ska kunna fungera men visst vore det lönsamt för dem i längden. Skulle företagen kunna få ut vilka som köper deras produkter och i vilka delar av världen det sker genom en smidig överblick så vore det väldigt lockande, för vilket företag vill inte ha koll på vem som köper deras produkter? Det är sådan data som företag säkerligen skulle vilja kunna köpa dessutom.

Visst kommer det dröja ett bra tag innan något sånt här blir verklighet säkerligen men jag ser fram emot den dagen de trygga storbankerna får konkurrens så att de börjar utvecklas i snabbare takt. Jag undrar ofta varför ingen våga ta steget längre med sin internetbank när de har chansen. Om de inte vågar utnyttja sitt eget varumärke kan de väl starta en systerbank för oss som vill ha lite mer. Varför sker inte ens det?

Visst verkar det hända lite saker. Swedbank har släppt en iPhoneapplikation och SEB har börjat snegla på sociala medier via sitt Social Media Newsroom men när det gäller att tänka om kring betalningar så är det mycket som ska till före bankerna ändrar sig.

Nu spelar din närvaro roll

År 2009 började med att Twitter slog igenom stort i Sverige och mycket tyder på att vi kommer att spela locationbaserade spel 2010. Med applikationer som Gowalla och Foursquare så kommer det bli en bra kamp om vem som checkar in flest gånger, vem som har flest stamps eller flest trips. Företagen kommer att hänga på så fort de kommer på hur de ska använda det som marknadskanal för det finns verkligen mycket de kan göra.

Dennis Crowley, en av grundarna till Foursquare, berättade på Mobile Monday i Amsterdam om varför man ska använda sig av sådana här tjänster. Det mest intressanta han nämner är att det är ett roligt sätt att testa nya saker eller se nya platser. Säg till exempel att du är på en skidort, visst finns det då ett sug att testa alla backarna om du får en vinst när du besökt alla topparna? Får du en gratis kaffe när du besökt alla 7-Eleven i Malmö (det är för övrigt ganska tokigt att Malmö bara har 3 stycken 7-Eleven) så blir du glad för det. Vinsterna behöver inte ens vara en kopp kaffe utan bara en digital vinst som en badge i Foursquare eller ett item i Gowalla. Oavsett vad du får så blir du glad för att du får något för att du checkat in. Gowalla själva anordnade en tävling under julen där man kunde vinna allt ifrån iPods till t-shirts för sina användare bara för att de skulle använda tjänsten mer och visst lyckades de. Även väskföretaget Incase har börjat köpa in sina egna produkter som items i Gowalla som marknadskanal.

Kevin Rose som är ängelinvesterare i de båda tjänsterna har en monolog på sin blogg kring dessa tjänster som också är värd att lyssna på. Själv är jag mest nyfiken på vilket företag som blir först med att utnyttja den nya tekniken. Vilka tror du blir först i Sverige med att ge rabatt när någon checkar in?

Snabba tankar kring virtuell valuta

Det finns en risk att bankerna håller på att spela ut sig själva just nu när de eldar på säkerhetskraven på sina internettjänster och fortfarande fokuserar helt på tjänster som pensionssparande och bolån. Visst är det schysst med säkerhet och visst ger det mycket pengar i längden med lånen men de kommer förlora lönekontona ett efter ett om de inte gör något drastiskt.

Ifall någon stor aktör såsom exempelvis Facebook får ta hand om lönekontot och sköter ens betalningar var man än är utan krångliga processer för att betala för produkter och tjänster. När tjänster såsom Facebook börjar att rulla ut sina betalningstjänster så kommer  storbankerna få svårt att argumentera varför man ska använda deras krångliga tjänster när man på ett mycket enkelt sätt kommer att kunna koppla sitt VISA-kort till Facebook för att betala för något och dessutom slippa de onödiga kostnaderna och att vänta i dagar på transaktioner. Om det inte blir Facebook så kan det lika väl bli någon helt annan aktör som förstår det användarna värderar högst, nämligen enkelhet och trygghet. Det sistnämnda kan bankerna ge bra idag enligt undersökningar men det första har de inte riktigt förstått sig på. Varför ska allt vara så svårt, krångligt och kosta så mycket pengar?

Pengar är verkligen bara en siffra på kontot och inte sedlar eller mynt som det beskrivs i oftast. Slipper man kontanter så är man glad och de fysiska pengarna kommer så småningom bli lika mycket historia som CD-skivan är. Ifall det så småningom konverteras till Facebook Credits eller annan typ av valuta gör ingenting, bara jag får värdet av dem och kan byta det mot produkter och tjänster som jag vill betala för.

Jag vill tänka på mitt konto som ett extra lager över webben som jag alltid kan ha kontroll över men samtidigt alltid kommer åt. Kan jag på ett enkelt sätt handla böcker på Bokus, biobiljetter på SF eller skänka mindre summor pengar direkt till en publicist som skrivit en bra bloggpost så vill jag kunna göra det. Det ska vara enkelt, det ska ske snabbt och framförallt ska det vara gratis. I utbyte mot att jag får det enkelt, snabbt och gratis så kan de exempelvis få använda min data tillsammans med många andras data för att sälja rapporter angående vår gemensamma konsumtion. Det är sådan data jag skulle drömma om som konsumentföretag. Att kunna gå ner på postnummer och se hur mycket som folk i den orten lägger ner på mat eller kläder oavsett om det är i fysiska butiker eller på webben.

Frågan är bara om jag är ensam om att vilja ha det så här. Hur skulle du vilja hantera dina pengar digitalt?

Efter ett års aktivt twittrande

För nästan på dagen ett år sedan så gick jag ifrån både Jaiku och Bloggy för att samla mitt mikrobloggande på Twitter där jag nästan dagligen skrivit något. För ett år sedan var det svårt att hitta svenskar på Twitter och jag och Pelle drog igång Svpt.nu som är ganska överflödig idag men hade sin storhetstid den första månaden och har säkerligen gjort att fler hittade andra svenskar på Twitter vilket var meningen. Det var före verktygen hade blivit skarpa nog för att kunna hjälpa en att samla ihop sitt mikrobloggande. Ett som jag använder dagligen är Tweetie som fick mig att börja tycka om Twitter på riktigt. Det är ett bra verktyg för att hålla koll på sitt flöde i Mac OS X och en riktig hjälpreda i min iPhone. Det var även före specifika tjänster för Twitter såsom bildtjänsterna yFrog och Twitpic samt länkförkortare som Bit.ly slog igenom som fenomen.

Mycket har hänt med verktyget Twitter och det har verkligen exploderat i medierna och alla företag ska helt plötsligt finnas på Twitter. Några lyckas, andra misslyckas fatalt. Det är mer trendigt utan att företagen egentligen vet hur de ska bemöta sina kunder eller potentiella kunder.

En av sakerna som gjorde Twitter stort var retweetandet. Genom att skriva något som andra citerade med en kommentar så kunde mycket spridas snabbt och ganska länge vilket gjorde att fler såg det. För oss som följer för mycket människor så var det ett enkelt sätt att följa när något blev stort och populärt, det går inte alls på samma sätt idag att se. Jag märker inte när en retweet flyger förbi. Det är första gången jag någonsin ser spam som något positivt och det försämrade kvaliteten på mitt twitterflöde ganska rejält när de tog bort spammet.

Sedan att stora journalistpriset tilldelades Kinga Sandén för att hon twittrade i Iran tycker jag var lite konstigt men visst, det gav Twitter ännu mer publicitet. Politikerna nappade också under 2009 och det ska bli intressant att se vad de hittar på med Twitter före valet nu i september i år. Svenska Dagbladet har redan skrivit om sociala medier som en ny PR-kanal för politikerna och visst är det så. Jag undrar hur många som kommer att satsa på tjänster som kopplar ihop Twitter och Facebook med partiet. Det ska bli intressant att se ifall politiska budskap kommer upp i ens newsfeed. Vad tror du?

Efter ett år så följer jag 1571 personer och 1278 personer följer mig. Ifall fler av mina icke-tech vänner ansluter sig så har det en stor chans att ersätta SMS som mobil kommunikation. Men det lär väl dröja ett litet tag till, många vill ju inte veta vad andra äter till frukost vilket många fortfarande tror att det handlar om.

Nu har jag också drabbats av SJ

SJ har använt sig av Twitter ett tag nu som kommunikationskanal och jag har varit en av de som varit extremt positivt överraskad till idén om att använda sociala medier som kommunikationsväg för att få en bättre relation till sina kunder. De vill alltså bygga bättre relation till sina kunder och veta vad folket på Twitter vill ha och tar gärna emot feedback. Det är ju ett bra sätt att prova sociala medier före de går över till att använda Facebook där alla faktiskt sitter, men det är inte det jag ska ta upp nu. Jag drabbades själv av ett fel som SJ gjorde igår och fick själv uppleva det många andra har gjort gång på gång de senaste månaderna, nämligen det att det är svårt att få upprättelse från dem trots att de själva tycker att de har blivit mer tillgängliga.

För att dra historien lite snabbt så bokade jag en 1-klass biljett från Stockholm till Malmö i fredags som skulle utnyttjas på söndagen (tågnummer 543, 17.21 från Stockholms Central). Anledningen till att jag bokade 1-klass är för att jag anser att det är värt det för det lugn man får och för att det är bekvämare säten, det gör tågresan till ett rent nöje att åka med. Anledningen till att jag hellre åker tåg är för att man får mer tid till att arbeta och man får ro till att läsa om man vill det. När jag kommer till perrongen 17.15 igår så går jag upp på fel sida men tar mig snabbt genom perrongen för att kunna ta mig till vagn 1. När jag kommer fram till vagn 2 så står en massa människor utanför men ingen vagn 1. En tågvärd står på perrongen och ser stressad ut och meddelar att vi ska få mer information inom kort. Han blir mer stressad när fler folk kommer och börjar så småningom skälla ut folk eftersom att en och en frågar den man vanligtvis frågar när ens vagn inte står där den ska stå. Bland annat en gravid kvinna råkade hamna i vägen för den rabiata tågvärden. Helt plötsligt säger han att de har fått fel tågsätt och ett ”vi löser det här”. Väl ombord så hittar jag en plats i den tysta avdelningen, skönt tänkte jag eftersom att det var lugnet jag ville åt, vagnen skulle vi inte få tillbaka. Där får jag sitta till Södertälje och sen blir det fullt i 2-klass. Den gravida kvinnan lyckas få en plats meddelar tågvärden stolt i högtalarna i tåget, på ett extremt arrogant sätt. Jag hamnar i bistron ståendes eftersom att där är det fullt med ett par till som blir ståendes. Ett par andra som stod där hade beställt SJ’s delikata 3-rättersmeny och fick istället 200:- i värdecheckar att kalasa på i bistron. Så vi stod mellan Södertälje och Malmö. Inte direkt som planerat.

Idag, dagen efter resan så började jag med att försöka utnyttja det faktum att SJ stoltserar med sin närvaro på Twitter och ber dem kontakta mig per telefon så snabbt de kan. De meddelar att de inte håller på med det som de inte kan besvara längre än 140 tecken och ber mig vända mig till kundtjänsten. Vänta här nu! Om de vill skapa en kundrelation i sociala medier så ska de väl göra det hela vägen, inte bara besvara de bekväma frågorna. Den personliga tonen de försöker uppnå kommer från flera personer än en och de svarar på samma sätt som de svarar på mail. Efter ett par minuter så ringer jag kundtjänsten som meddelar att jag kan få tillbaka 100:- och en värdecheck på 50:- som kompensation. Det betyder att jag betalat 800:- för att stå i bistron i 4,5 timma. Om jag beställer en biljett och får något helt annat så är det inte ens i närheten av samma biljett. Det går att likställas med att köpa en falsk biljett från Blocket fast man köper den från SJ själva. Är det ens lagligt att sälja något de inte kan stå för och sedan inte betala tillbaka hela summan? Jag och kundtjänst kom i alla fall inte överens i ärendet och jag ber om numret till deras kundombudsman. När jag ringer dit svarar en kvinna som heter Pia som är mycket mer tillmötesgående. Det är varken en arrogant ton som Twitterkontot använder eller en irritation som stackarn på kundtjänst har varje dag, eftersom att de som twittrar inte vågar ta emot de knivigare frågorna.

50% tillbaka är det som Pia erbjuder mig efter en lång kontakt på Twitter och ett par telefonsamtal som jag fått bekosta själv. Jag hade chans att få en flygbiljett för 500:- men valde att åka tåg, för samma pris fick jag en ståplats i bistron.  Jag tycker att vi som fick stå upp hela resan borde få tillbaka hela summan tillbaka insatta på våra konton utan att behöva strida länge för det. Vi är inte de som gjort fel i det här fallet men det var vi som fick ta smällen. Undrar vad är en glad kund värd för SJ?

Har fått förslaget att låta folk få skriva bloggposter med sina resor med SJ och samla dem under samma tak. Jag läser nästan dagligen om människor som råkar hamna på tåg och deras historier. Det verkar som att alla har en egen SJ-historia. Vad är din värsta SJ-historia?