Varför kan man inte rösta på internet år 2009?

Just nu undrar jag varför det inte går att rösta via internet år 2009? Det är sådana här frågor som dyker upp mitt i valtider. Fredrik satt bredvid och frågade det för ett par minuter sen och tyckte, såsom många andra, att det är konstigt att det inte går. När det finns säkra lösningar som används för både banker och skatteverket för att kunna sköta sina ärenden så borde det finnas enkla sätt att rösta på också. Jag är ofta kritisk emot Bank ID eller alla typer av e-legitimationer eftersom att ingen har valt att enats i området men till det här så borde det faktiskt fungera även fast vi har flera olika varianter på det. Det borde t.o.m att kunna verifiera sig via Facebook Connect eller andra typer av OpenID men undrar om staten skulle våga lita på ett sådant system än på ett tag. Det spelar egentligen igen roll hur jag kan verifiera att jag är jag bara det fungerar. Att logga in på Skatteverket kräver att jag med OS X måste köra Firefox 2 med min typ av e-legitimation vilket är riktigt konstigt också. Det är inte acceptabelt att inte hänga med i utvecklingen när man utvecklar sådana här tjänster som ska hjälpa oss att identifiera oss själva på internet.

Att kunna rösta på internet borde öka valdeltagandet och dessutom få oss att kunna lägga mindre tid på att gå till en vallokal. Om det finns alternativet att gå till en vallokal så borde ju det vara bra men att ha det som krav är konstigt när en stor del av Sverige redan idag vet hur man använder banktjänster på nätet och deklarerar på samma sätt. Kan Skatteverket så kan Valmyndigheten. De lyckas ju faktiskt använda sig av öppen data på rätt sätt som exempelvis inte SMHI kan så varför kan vi inte få rösta på internet. Nu kan de inte längre skylla på att internet är en fluga, så det är bara att börja hänga med i utvecklingen och använda teknikerna som finns för att göra rätt. Det vore ju en dröm att i realtid kunna få ut data kring hur svenskar röstar, då skulle jag verkligen ha ett eget valvaka hemma i soffan framför datorn.

Vad tänkte IKEA nu?

För ungefär en månad sen så släpptes webbplatsen I Love IKEA som har fått mycket bra respons från flertal håll, både inom Sverige men även internationellt. Tjänsten går ut på att kunna sälja begagnade möbler eller andra prylar från möbelvaruhuset IKEA och konkurrerar med liknande köp- och säljplatser men har ett starkt fokus på prylar från det stora småländska företaget. Allt har varit frid och fröjd tills jag idag nås av beskedet att IKEA har börjat granska webbplatsen för att det kan röra sig om varumärkesintrång. Jag var nästan säker på att IKEA skulle anmäla webbplatsen I Love IKEA när de öppnade för om man tänker på deras tidigare snedsteg med att exempelvis stoppa utvecklingen e-handeln så är det ingen direkt hemlighet att de har ett klassiskt tankesätt.

Vad skulle IKEA kunna göra för att vinna på en sådan här satsning? Jo, för det första så återanvänds deras möbler istället för att hamna på tippen bland alla andra förbrukade möblerna från deras varuhus. Är det något dessa möbler ofta är så är det just förbrukningsvaror. De säljer ju inte begagnade möbler på varuhuset så där konkurrerar de inte heller och ifall någon verkligen vill sälja begagnade möbler ska de väl få göra det? Det är inte heller så att andra köp- och säljtjänster hamnar i blåsväder och blir jagade av jurister från Ingvars extremt stora företag.

Ifall IKEA inte skulle bry sig om det och istället uppmuntra till sådana här tjänster så tror jag att det skulle bli ett bättre klimat för att bygga roliga webbplatser eller webbtjänster. Jag vet inte om de har gjort samma sak med webbplatser som IKEA Hacker där det går ut på att modifiera IKEA-möbler för att passa ens behov och för att kunna visa upp sina unika möbler. Dessa tjänster kan varke skada IKEA:s rykte eller kunders köpstyrka. Jag tror snarare att det stärker deras varumärke om de inte skulle bry sig och låta detta få fortgå. Det sker ju på andra ställen så varför inte låta det ske på I Love IKEA?

Reklam som kommunicerar

För ett par timmar sedan hittade ICA-Stig sig ut på Twitter. Sedan nära på två månader så har Robert på Boxer varit aktiv och här har de hittat ett forum där de faktiskt agerar sig själva. Oavsett om det är företagen som ligger bakom eller om det är personer som ser det som en kul grej spelar ingen större roll egentligen. Det viktiga är att glädja människor med sina maskotar och ifall det är bolagen eller deras reklambyråer som gjort det så har de gjort rätt. Det här är dessutom ett sätt som inte är så torrt som många andra företagstwittrare.

Comhem råkade i blåsväder i förra veckan när de inte kunde leverera en fotbollsmatch till sina kunder. Detta skapade ett riktigt gung i mikrobloggsvärlden och dagen efter så kom en av deras nytillsatta sociala medier personer till Twitter och bad om ursäkt och rättade till felet med att erbjuda gratis fotboll dagen efter. Jag tycker det här är jättebra att de försöker men jisses så torrt det känns. Stora Comhem skickar ut en person som får stå till svars för allt som går fel. Visst är det bra att man har någon att få svar av och kunna kommunicera med men varför skicka ut en person som syndabock åt en hel organisation. Det enda som är bra med det är att han svarar på alla frågor som dyker upp, håller säkerligen koll på allt som skrivs om Comhem och står utsatt med eget namn. Det borde ha gjorts rätt direkt före det kom en storm men det är lätt att vara efterklok. Men så värst kul är det inte. Nu väntar jag på att de två tanterna Judit och Judit ska stiga in i de sociala medierna och göra liv ifrån sig.

Det här är det första jag ser på länge där olika företag samarbetar i reklam. Det enda jag hittar på Youtube i ämnet är ATG som samarbetar med Silja Line under en kort period 1996 och ett nyligen prodeucerat samarbete mellan olika reseföretag men mycket mer är det inte inom svensk reklam. Jag hittar inte ens ett enda reklamsamarbete genom att googla. Här kommer ett ypperligt tillfälle att börja göra detta mer frekvent. Nu när man har lyckats att göra serier med hjälp av reklamfilmsformatet så kan man lika väl låta reklamfilmerna börja prata med varandra eller med tittarna, något måste i alla fall hända för att göra oss intresserade. Det är dessutom säkerligen sparsamt att göra reklam tillsammans i lågkonjunkturen som vi sägs vara i. Ifall ni har fler exempel på reklam som kommunicerar med annan reklam så får ni jättegärna kommentera.

Jag håller tummarna och hoppas att vi snart får höra om den där dubbeldejten med Judit, Judit, Stig och Robert direkt på Twitter. Att se den dubbeldejten i en reklamfilm på TV eller på Youtube vore snäppet bättre! Kom igen nu reklambyråer, var lite kreativa och gör saker tillsammans!