När notifikationen blev kommunikationen

På senare tid har man sett att fler och fler tjänster enbart består av notifikationer. När, den väldigt simpla tjänsten, Yo! fick kapital så berodde det på två saker. Det första var för att grundaren hade väldigt bra kontakter och det andra var för att kommunikationen håller på att förändras från att man får ett fullständigt budskap till att bara veta om att något har hänt genom en notifikation.

Appen Yo gör egentligen bara just det, notifierar dig när något händer. Man kan skicka dem till varandra men då säger de inte så mycket egentligen men även varumärken kan använda sig av Yo när de snabbt vill meddela sina följare att något har hänt. Ett exempel är att Yo! kan skicka en notifikation när ditt paket från Fedex har kommit eller om det ska börja regna inom en timma där du bor. Det kanske känns ganska simpelt men räcker för att nå fram med budskapet.

På ett internt hackathon i helgen så skapades Ping av de som ligger bakom appen Secret med just samma mål. Att kunna ge en notifikation när något händer men då i form av ett ord och inte bara av ett Yo!. Man kan prenumerera på saker som vad som trendar på Twitter, appar som är värda att ladda ner eller filmer som är värda att se. Det man får tillbaka är endast ett ord.

Kommunikationen är perfekt anpassad för Apple Watch eller andra enheter där man snabbt ska få reda på något men inte behöver mer information före man kommer till en större skärm för att läsa eller titta. Vi har länge pratat om mobile-first-tjänster som Instagram eller Foursquare men nu börjar vi gå mot watch-first-tjänster där vi anpassar tjänsterna efter att kunna fungera på handleds-enheter i första hand.

Eftersom medierna inte var helt med sist detta skedde från desktop till mobilen så hoppas jag att de större mediehusen redan har sina planer klara för vad som händer när vi går mot nästa generation enheter efter mobiltelefonen. Det borde vara en dröm för dem, nu när notifikationen blir kommunikationen.

Notch säger tack och hej

Det är inte ofta jag skriver om spel men när företaget Mojang, som är företaget bildades när Minecraft skulle bolagiseras av bland annat Markus ”Notch” Persson, säljs till Microsoft för i runda slängar 18 miljarder svenska kronor så är jag tvungen att skriva ett par rader. Det känns lite sorgligt tycker jag men samtidigt verkar det ganska skönt för Notch och de andra delägarna som nu lämnar bolaget.

I posten ”I’m leaving Mojang” skriver Notch själv så här:

I don’t see myself as a real game developer. I make games because it’s fun, and because I love games and I love to program, but I don’t make games with the intention of them becoming huge hits, and I don’t try to change the world. Minecraft certainly became a huge hit, and people are telling me it’s changed games. I never meant for it to do either. It’s certainly flattering, and to gradually get thrust into some kind of public spotlight is interesting.

A relatively long time ago, I decided to step down from Minecraft development. Jens was the perfect person to take over leading it, and I wanted to try to do new things. At first, I failed by trying to make something big again, but since I decided to just stick to small prototypes and interesting challenges, I’ve had so much fun with work. I wasn’t exactly sure how I fit into Mojang where people did actual work, but since people said I was important for the culture, I stayed.

I was at home with a bad cold a couple of weeks ago when the internet exploded with hate against me over some kind of EULA situation that I had nothing to do with. I was confused. I didn’t understand. I tweeted this in frustration. Later on, I watched the This is Phil Fish video on YouTube and started to realize I didn’t have the connection to my fans I thought I had. I’ve become a symbol. I don’t want to be a symbol, responsible for something huge that I don’t understand, that I don’t want to work on, that keeps coming back to me. I’m not an entrepreneur. I’m not a CEO. I’m a nerdy computer programmer who likes to have opinions on Twitter.

As soon as this deal is finalized, I will leave Mojang and go back to doing Ludum Dares and small web experiments. If I ever accidentally make something that seems to gain traction, I’ll probably abandon it immediately.

Considering the public image of me already is a bit skewed, I don’t expect to get away from negative comments by doing this, but at least now I won’t feel a responsibility to read them.

I’m aware this goes against a lot of what I’ve said in public. I have no good response to that. I’m also aware a lot of you were using me as a symbol of some perceived struggle. I’m not. I’m a person, and I’m right there struggling with you.

I love you. All of you. Thank you for turning Minecraft into what it has become, but there are too many of you, and I can’t be responsible for something this big. In one sense, it belongs to Microsoft now. In a much bigger sense, it’s belonged to all of you for a long time, and that will never change.

It’s not about the money. It’s about my sanity.

Jag tycker det säger en hel del om vad Minecraft har blivit. Läser man Mojangs bloggpost om försäljningen så verkar de inte riktigt veta vad som kommer hända men att de ska försöka ha kvar den fanbase som finns kring Minecraft även fast Notch inte finns kvar i bolaget.

Phil Spencer, Head of Xbox, berättar om köpet.

 

Sen vill jag avsluta med det Notch själv skrev i slutet av 2012 på Twitter.

Hoppas nu för allt i världen att Microsoft kan hålla kvar det community som finns kring Mojang och Minecraft.

Äntligen lanserar Apple en klocka

Det har tagit ganska lång tid för Apple att göra något intressant sen Steve Jobs gick bort för ett par år sen. Visst har Apples produkter uppdaterats en del men det känns först nu som det har hänt något på riktigt. Det började med riktigt bra uppdateringar under WWDC i somras med kodspråket Swift och många andra kits, såsom HealthKit och PhotoKit vilket kändes som Apple fick ett lyft som de inte haft på ett ganska bra tag. De lanserade saker som får kreativa människor att tänka till vad man kan göra nu. Samma sak hände igår när de släppte de första bilderna och filmerna på deras Apple Watch. En klocka som kommer stödja ditt digitala liv.

Det finns tusen saker man skulle kunna göra med en klocka för att stödja notifikationer och jag tror inte bara det är den enkla appen Yo! som kommer att ta vara på detta tillfälle utan många många fler. Det kan vara allt ifrån notifikationer, korta meddelanden, vibrationer, hälsorelaterade appar.

I början av 2015 släpps klockan och redan nu är det dags att tänka på hur man kan börja ta vara på möjligheterna den kommer att ge. Jag kommer att införskaffa den direkt när den kommer för att se på de möjligheterna som denna produkt kommer att skapa. Jag tror, på riktigt, att Apple kommer förändra flera branscher igen tack vare Apple Watch.

Anonymiteten kommer tillbaka

För nästan ett år sen skrev jag en bloggpost om Snapchat och lagrat innehåll där jag spådde att det skulle komma fler tjänster som var anpassade för att innehållet skulle försvinna. Det har hänt en del sen dess. Enbart några dagar efter jag skrev posten så uppdagades fallet om Edward Snowden och NSA som ingen kan ha missat. Efter det har säkerhet på internet varit en ständig fråga. I Sverige har vi haft liknande diskussioner förut kring FRA men nu blossade diskussionerna upp internationellt.

Det som är spännande är vad som händer nu. Nästan ett år efter att jag skrev den posten och att NSA har blivit upptäckta. Det har nämligen börjat dyka upp fler och fler tjänster för anonymiserat innehåll. Det är lite som att vi tar ett steg tillbaka till det internet som fanns före Facebook där alla hade konstiga användarnamn.

SecretEn av apparna som släppt på senaste tiden är Secret som har blivit poppis i Silicon Valley. Det är en app där man kan berätta en hemlighet utan att någon vet vem du är. Det enda du vet är att du känner personen som skrivit det, eller i alla fall följer personen i en social kanal. De har helt enkelt plockat bort namn och profiler för att enbart fokusera på budskapet och låter alla personer vara sig själva. En annan av apparna är Confide vilket är som Snapchat är för bilder så är Confide samma sak fast för SMS. Man kan skicka meddelanden som inte går att spara och omöjliga (säg aldrig aldrig) att skärmdumpa. En tredje att är Wut som kopplar ihop dina Facebookvänner för att kunna skicka anonyma gruppmeddelanden till alla som har appen. Det är lite konstigt men har säkert något bra syfte.

Med det sagt så känns det som att fler och fler vill tillbaka till tiden då mycket var anonymt. Det är spännande att se vad som händer om vi nu plockar bort allt som heter profiler och namn och se hur kommunikationen på internet förändras med appar som exempelvis Snapchat. De kommande åren kommer bli riktigt spännande att följa inom det här ämnet.

SIME känns fortfarande relevant även år 2013

SIME 2014

Det är kanske inga 3D-skrivare eller riktigt tuffa hårdvarulösningar på SIME 2013 men det är ett gäng marknadschefer som behöver mer inspiration som samlas för att i år igen få en extra kick av inspiration. Och visst finns det entusiasmerande talare men det mesta jag såg var säljpitchar. Vissa var bättre och andra var sämre så klart men SIME känns fortfarande relevant när vi snart går in i år 2014.

Det pratades en del om wearables och när Schibsteds mobila nyhetslösning Omni kom upp på scen så pratades det även om native ads vilket fick mig att spänna åt öronen lite extra. Även fast jag inte direkt själv ser det nya i Omni så förstår jag att det är nytt för den svenska marknaden och att svenska nyhetssegmentet behöver lite nya friska innovationer. Speciellt på mobil- och annonssidan. Det var riktigt roligt att höra Michael Dahlén igen och som vanligt är han en rockstjärna på scenen.

Men det absolut bästa med SIME är fortfarande diskussionerna mellan sessionerna med människor man inte träffat förut och de man inte träffat på länge. Lyssna på idéer och tankar och vad som genomförts sen man sågs sist. Och även fast SIME inte gav mig riktigt lika mycket som förra året så gav det mig en del om vart marknaden befinner sig.

Nästa konferens som är bokad och klar är SXSW i mars och det ser jag fram emot. Det blir fjärde gången jag åker och den här gången är jag mer förberedd än någonsin förut.

Hur stänger man av appar på iPhone med iOS 7?

Nu har jag fått frågan över 10 gånger i vardagen så jag tänkte blogga om detaljen hur man stänger av appar i iOS 7 för iPhone. Tidigare har det alltid varit att man höll inne ikonen på en app och sen tryckte på det lilla krysset men i och med uppdateringen till iOS 7 så fungerar inte det längre.

Nuföritden med iOS 7 så bör du istället göra så här:

  1. Dubbel-klicka på hemknappen.
  2. Du kan nu gå till höger för att se olika appar.
  3. Håll inne fönstret du vill stänga och dra uppåt.
  4. Ta da!

Det är egentligen inte så svårt men det är så många som frågat så det var på tiden att skriva en bloggpost om hur man gjorde.

Se även filmen nedan som visar hur man gör.

Ryck upp er nu

Jag var knappt peppad på det senaste Apple-eventet. Jag såg det med spänning men jag var inte missnöjd över att missa den första kvarten. När jag hade sett den kände jag inga direkta sug efter produkterna förutom en ny MacBook Pro men det var främst för att min ändå börjar ha ett par år på nacken. Jag var lite glad över att Keynote hade uppdaterats men när jag läste Baekdals recension så blev jag mest nedstämd. Samma sak verkar ha hänt med Keynote som med deras andra pro-appar.

Man kan lätt instämma med Marco Arments bloggpost ”Off” som handlar om hur Apple inte alls kändes lika rappa i sin presentation och allt kändes extremt skriptat. Det var det självklart medan Steve Jobs levde också men det var något magiskt i alla fall med hans scennärvaro som inte finns längre. Jag skrev det här redan för några månader sen när jag tyckte att Apple hade blivit tråkigt och för några veckor sen då jag undrade vad som egentligen hände med fingertoppskänslan?

Sen när jag ser nya appar för Android som människor gör, på grund av att Apples låsningar tar för mycket plats, är helt magnifika. Titta bara på ett av de senare projekten Cover (se film ovan) som ändrar hemskärm beroende på vart man är. Det är ju självklart att man använder Waze oftare i bilen än hemma, Netflix oftare i soffan än på kontoret och Evernote oftare på kontoret än i köket. Här är bara en sak som inte skulle gå att göra med iOS idag. Trots att iOS fortfarande känns lite kvickare än Android så är det snart inte mycket skillnad. Dessutom är tillväxten på ”de appar man behöver” snart ifatt iOS känns det som. Speciellt för oss som är trötta på att ladda ner appar utan mening.

Jag är säker på att nya iPad Air och iPad Mini retina kommer sälja som smör i solsken men jag hoppas samtidigt att Apple kan göra något riktigt bra snart för att främja utveckligen. Även fast jag är ett troget Apple-fan sen barnsben så börjar till och med jag bli lite trött på dem nu.

Vad är egentligen kvalitativt innehåll?

Innehållsstrategi och innehållsmarknadsföring är ord som nämns ofta just nu och jag pratar ofta om att företag (även de som inte är i mediebranschen) måste börja producera kvalitativt innehåll. Det är något av det viktigaste som finns just nu för att synas i de digitala kanalerna när vi nu ser att Facebook skrotar traditionella EdgeRank och Google genomfört sina senare uppdateringar såsom Pinguin, Panda och Hummingbird. Allt pekar åt precis samma håll: Alla företag och organisationer måste börja fokusera starkt på att skapa kvalitativt innehåll för att ha en chans att synas.

Men vad är då det här kvalitativa innehållet jag ofta pratar om? Kvalitativt innehåll är innehåll som den tilltänkta mottagaren på något sätt själv vill agera på. Alltså ett innehåll där läsaren, tittaren eller lyssnaren aktivt själv vill läsa, titta på, lyssna på, kommentera, gilla, dela, sprida, e-posta, tipsa en vän om, söka sig till, köpa eller prenumerera på exempelvis.

Som företag kan man tänka på hur ens innehåll uppfattas av den som ska ta del av det och ha i åtanke att det bara för företaget det är viktigt med synligheten. Den som tar till sig innehållet kommer inte bry sig om vilken viralkoefficient som uppnås eller om det mätbara målet som är uppsatt för innehållstypen någonsin nås, men det är däremot en större chans att någon agerar på innehållet om denne uppskattar det.

Håll uppe tempot i innehållsproduktionen och sen gäller det att analysera, förfina och iterera processen tills du hittar det din målgrupp tycker om att agera på.

Ett år som egenföretagare

För exakt ett år sedan, måndagen den 15 oktober 2012 var min första dag som egenföretagare. Fredagen före hade jag lämnat passerkortet på Improove och ett nytt liv som helt ensam började. Nästa direkt när jag slutade så hade jag fått in mitt första uppdrag och sen har det rullat på. Det har hänt mycket det här året och jag kan lugnt säga att det både har varit mitt bästa, mitt mest spännande och mitt lyckligaste år i vuxen ålder.

Jag har träffat och jobbat med fantastiska människor det här året. Jag har jobbat med extremt varierande uppgifter under hela året. Det har varit alltifrån konceptutveckling och ta fram digitala strategier till företag till att hålla utbildningar och få grotta ner mig riktigt i analysarbete vilket jag verkligen brinner för men även hjälpt till med upphandlingsförfaranden. Jag har lärt mig hur mycket som helst under det här året och utvecklats väldigt mycket som som person. Att gå till jobbet har blivit en fröjd, oavsett var man arbetar på dagen. Och som lyckligare person är jag nog dessutom roligare hemma kan jag tänka mig.

Nästa direkt när jag slutade för ett år sedan så började jag prata med Judith Wolst som jag vet sedan tidigare har frilansat inom liknande saker som jag riktat in mig på. Vi upptäckte ganska snabbt att vi har liknande profiler men har vissa saker som vi har tydligare inriktningar mot som den andra inte har. Efter nästan ett års diskuterande så beslutar vi att börja köra ihop på riktigt nu i augusti. Så från att vara ensamseglare och jobbat från diverse kaféer så döpte vi oss till For Sure och flyttade in till en vindsvåning i Gamla stan med byrån Peacock. Vi har börjat arbeta med våra första kunder och visst är det skillnad från att vara helt ensam i det man gör till att bli dubbelt så många men det är en rolig utmaning.

Det första året som egenföretagare har varit riktigt roligt. Det har gått så bra som jag hade hoppats på om inte till och med bättre. Jag har fått mycket stöd från många väntade men även oväntade håll. Och jag älskar livet. Kan det bli bättre än så?

Ett första test av Ghost – och behöver vi verkligen en bloggplattform till?

ghost

Den Kickstarter-backade och upphypade plattformen Ghost har släppts till alla som vill ladda ner och testa den. Det har gått ett par månader sedan de släppte vad som komma skall och de har väl en bit på vägen kvar före man kan snegla något som är i närheten av det man skulle vilja ha i en bloggplattform. Det man såg mest fram emot är inte klart men jag är ändå glad att jag fick titta in hur långt de har kommit.

Mycket har hänt det senaste året och frågan är egentligen om markdown kommer slå igenom som språk för alla någon gång. Visst är det bra att kunna hantera filer på sättet det är tänkt men det är bara ett fåtal som kommer lära sig skriva markdown hur bra det än är. Speciellt inte i en värld där människor har svårt att förstå administratörs-gränssnitt som WordPress tillhandahåller exempelvis.

Behövs det verkligen en ny bloggplattform i en så mättad marknad? På senare år har vi sett bra plattformar med att WordPress och Tumblr har utvecklats. Medium har fått en plats för one shots och Scriptogram för de som verkligen vill köra markdown och då samtidigt får en Dropbox-koppling till sina filer. Helt plötsligt så känns inte Ghost alls så spännande.

Det enda jag inte ser finns på marknaden för bloggar är centraliserade och samtidigt decentraliserade nätverk där man använder sin egen blogg som kommentarsfunktion för andra bloggar vilket skulle kunna skapa decentraliserade diskussionsforum med sin egna plattform som grund. Det tror jag kommer komma för längre texter men vi är nog en bit därifrån. Utöver det skulle jag vilja se fler timeline-plattformar där man samlar sina länkar, tankar, bilder i en timeline så man enkelt kan följa någons liv på ett sätt som inte är Facebook. Lite som Path, fast under en egen URL och aggregerat. Kanske något jag själv får utveckla någon dag när tiden finns.

Nu är det en mycket tidig version av Ghost jag har testat och det kanske blir bättre än vad jag väntat men jag hade inga större förhoppningar under Kickstarter-kampanjen men nu har jag nästan ännu mindre förhoppningar om slutresultatet.